Lundakultur, vänsterkultur av Grr

I en traditionell svensk universitetsstad invigs idag ett Konsert & konferenshus. Det ligger på baksidan av järnvägen från den akademiska staden räknat men nära stationen, intill ett torg. Stora salen rymmer drygt elva hundra åhörare och det finns tre salar till, plus alla nödvändiga biutrymmen.
Jag talar alltså om Uppsala, en ort som inte aspirerar på titeln Europeisk kulturhuvudstad.
Lunds motsvarighet till Vaksala torg heter något så prosaiskt som Västra stationstorget (Västra bantorget hade redan varit mycket bättre). På dess södra sida finns en ledig tomt som visserligen är smal men som en skicklig arkitekt kunde göra något bra av. Ja, helt ledig är den inte för där står idag en massa bilar, men de kunde få plats i p-huset under torget som inte precis är fyllt till brädden. Att en konsert- och konferensarena ligger intill järnvägs- och busstationen är naturligtvis en stor poäng som kommer att bli större under kommande decennier med deras ofrånkomliga neddragning av biltrafiken.
Nog har det talats om något liknande i Lund. Stadshallen är ett fantastiskt hus men dess konsertsal räcker inte till, liksom AF:s stora sal inte är optimal för moderna storkonferenser. Nu händer det äntligen något. Men vad? Jo, det talas om en konferensanläggning på Brunnshög och så byggs det på glasmästarens arena vid Klostergården. Idrottschefen Berne Nilsson har värvats till den och talar om de konferenser som han ska locka dit.
Den ligger intill järnvägen men en hållplats på stället är aktuell först om femton år eller så, och den ligger inte så bra till för stadsbussarna. I gengäld bygger kommunen ett parkeringshus strax intill. Anläggningen på Brunnshög med ännu sämre kollektivtrafik ska också få ett p-hus.
Det har talats om ett teaterhus i kvarteret Galten vid Bankgatan. Glöm det! Också ett sånt skulle behöva konferenser för att få ekonomin att gå ihop, men den marknaden blir nu mättad för mycket lång tid.
Lund aspirerar på titeln Europeisk kulturhuvudstad.

Spåren förskräcker
Tidigare gillade jag den idén utan att vara helentusiastisk. Jag hade besökt två städer av jämförbar storlek när de hade utmärkelsen, Weimar och Graz, och funnit att åtminstone den senare hade svårt att hålla ångan uppe under hela året, även om den just hade fått en ny tåghållplats med tanke på de förväntade besökarna. Men en kulturell uppryckning borde det leda till. Kanske kunde vi rentav få en lika fin infrastruktur på området som Helsingborg!
Men nu tvivlar jag.
Lundaborna är erkänt svårflörtade och gnälliga när det gäller kultur, och man kan ju inte låta ett sånt projekt styras av insändarskribenterna i Sydsvenskan och Skånskan. Men ett visst mått av lokal, folklig förankring behövs ändå. Jag hade hoppats att kommunens politiker och tjänstemän hade lärt från de förskräckande spåren efter tusenårsfirandet 1990 så man misslyckades kapital med just den förankringen, och med mycket annat. Men det tycks man inte ha gjort. I stället har man spelat bort korten genom usel hantering av ekonomi och ledningsfrågor.
Jag kan inte heller finna att vänsterns representanter i den kommunala referensgruppen har visat någon större aktivitet, till exempel när det har gällt att entusiasmera de egna. Den lokala vänsterkulturen har också saknats i de redovisningar som gjorts över vad som utmärker/har utmärkt Lund och som därför vore värda ett lyfta fram för en europeisk publik. Studentteatern hade till exempel kunnat göra en nyuppsättning av Jesse James och kallat in veteraner som Peter Oscarsson och Per Lysander. För den nuvarande lokala vänstern är väl inte särskilt produktiv när det kommer till kultur.