Till minnet av Sputnik av Lucifer

När detta skrivs är det på dagen femtio år sedan Sputnik skickades upp. Jag hade precis flyttat till Lund och minns löpsedlarna på en kiosk vid Gasverket på Trollebergsvägen. Sputnik var en sensation, kanske främst för att det var Sovjet som sänt upp den. På femtiotalet fanns det två parallellt löpande sorters uttalanden om ryssarna. Dels var de totalt efterblivna och när de hävdade att en och eller annan rysk vetenskapsman hade varit först med det ena eller andra var det ren lögn och grov propaganda. Dels var de fruktansvärt förslagna och planerade för att lura skjortan av det demokratiska västerlandet.
Det blev mycket snack om rymdhundar och sådant de närmaste åren efter Sputnik. Men det viktigaste var reaktionerna i USA med satsningar på teknik och naturvetenskap. Man öste in pengar till forskning och utveckling, och man stärkte gymnasie- och universitets- utbildningar på området. Det startades t.o.m. storartade projekt för att med datorer översätta rysk vetenskaplig litteratur (det gick inte så bra). Men framför allt kom det här att handla om missiler: med raketerna fick Sovjet en mer jämbördig ställning gentemot USA:s B52-or och baser runt om Sovjet . Men missiler kräver elektronik och det blev en pådrivande faktor i den elektronikutveckling som först gav oss räknedosor, sedan persondatorer och i dag mikroprocessorer överallt.

Skvaltkvarnen och Moores lag
En klassisk fråga är förhållandet mellan teknik och samhälle. Är det så att det är tekniken som driver samhällsutvecklingen? Ja, det har t.ex. Karl Marx och Carl Bildt hävdat. Marx har uttalanden i stil med att skvaltkvarnen ger oss feodalherren medan ångkvarnen resulterar i industrikapitalisten. Bildt sa i sitt berömda IVA-tal 1994 att mikroelektroniken ger oss ett nytt samhälle:

Vi lever i de stora systemskiftenas omvälvande tid. Det politiska systemskiftet. Kollektivismens successiva borttynande. Centraliserings- och planeringsideologiernas förfall och sammanbrott. Den marknadsekonomiska revolutionen. Ekonomiernas globalisering. Kort sagt: det globala liberala systemskiftet.…
På samma sätt som den tidiga industrialismens teknologier och läror förde oss in i kollektivismen och centraliseringen, för oss nu det gryende informationssamhällets teknologier och användningar in i ett samhälle som sprider makt och inflytande, ställer pyramider på ända och gör en ny frihet möjlig.

Det var den friheten som kom oss till del med Bildtregeringen i början på 90-talet, är den sura reflexion man kan göra.
Det andra synsättet är att det är löjeväckande att påstå att tekniken utvecklas av egen kraft och driver samhällsutvecklingen framför sig. Teknikutveckling är inte blind, den styrs och måste betalas. Mikroelektroniken drevs fram av militära behov liksom huvuddelen av datatekniken, från databaser till Internet. Så var det i USA, i Sovjet, i Sverige. Skillnaden är att USA var större och satsade mer pengar. Moores lag som säger att mängden minne eller den räknekraft man får för en given peng fördubblas var 18:e månad är ingen naturlag utan en konsekvens av forskningsinvesteringar.

Leve kunskapen!
Vad är då sanning? En utväg är kanske att säga att det är meningslöst att tala om teknik och samhälle som två parter mot varandra. Teknik är samhället, eller i varje fall en del av det, och då faller frågan om hönan och ägget bort. Men det kräver också att man ser kunskap om teknik och naturvetenskap som central. Det gör nog också många människor, men dessvärre alltför få i den politiska, akademiska eller för den delen intellektuella offentligheten. Naturvetenskap borde vara ett självklart kärnämne i gymnasieskolan. Det tillhör en av de tråkigare sidorna av 68-rörelsen att så många studiebegåvade stöttes bort av de konservativa naturvetenskapliga ämnesförespråkarna och i stället hamnade i allsköns samhällsvetenskap som framstod som mera oppositionell och spännande. Det är dags för vänstern att åter hylla kunskap, att engagera sig i teknisk och vetenskaplig utveckling och förena detta med kraven på ett hållbart samhälle. Mer naturvetenskap till alla!

Farligt, farligt…
Det är många faror som hotar oss, ett faktum som man blir uppmärksam på tack vare Expressen och Aftonbladet. Vi har t.ex. hotet från Sven Ingvars (”Sven Erik Magnusson kastade gitarr på kvinna”), vilket man fick kännedom om i veckan. . Men värst är nog de amöbor som äter upp vår hjärna. De härjar i Florida där myndigheterna tvingats öppna en speciell telefonlinje för att ta emot samtal från oroliga människor. Amöban lever i vatten och tar sig in genom näsan på de som badar i vattnet. Sen går den vidare genom vävnaden i huvudet och upp till hjärnan. ”Den äter helt enkelt upp hjärncellerna” säger en intervjuad smittskyddsexpert. Vad kan man göra? Jo, enda chansen är att använda sig av näsklämmor när man badar och därmed hindra dem att komma in i huvudet.

…men härligt
Det finns ett särskilt lockelse i den här sortens nyheter – nästa gång handlar det väl om någon djävulskt giftig spindel som finns i bananlådor eller om en asteroid som är på väg och kommer att krossa oss. Ja, vi vet ju i princip att allt kan hända, att vi kan gå på gatan i morgon och få en tappad blomkruka i huvudet och falla döda ner. Men vi förtränger det, samtidigt som vi har inte kan låta bli att ta del av hemskheterna. Är det där nischen för kvällstidningarna finns? Deras värde som vanliga nyhetskällor minskar ständigt – när jag någon gång köper dem finner jag att där finns nästan inget att läsa. De har blivit som veckotidningarna, typ Hänt i Veckan. Och deras upplagor faller sedan länge. Kommer de att bli nästa offer för Internet efter musikindustrin?
Lucifer