Att asfaltera eller inte asfaltera – det är frågan! Politikens uppgift framstår här väldigt tydligt; dvs. uppgiften att prioritera och göra avvägningar och (eventuellt) kompromisser mellan motstridiga intressen. Beträffande Hardebergspåret står dessutom intressen inom samma sfär emot varandra. Miljöintresse står mot miljöinresse och skilda motionsintressen står mot varandra.
Vad gäller miljövärn står konflikten mellan målet att minimera asfalterade ytor, i synnerhet utanför stadskärnan och målet att erbjuda bra komfort och framkomlighet på cykelvägar för att stimulera till mera cykeltransporter på motorfordonens bekostnad.
Motionscyklister kontra joggare
Olika motionärsgruppers intressen tycks också stå mot varandra: de flesta motionscyklister vill ha en så torr, geggfri och lättkörd cykelväg som möjligt, och (i varje fall en del) joggares och löpares önskemål om mjukare underlag.
Andra motstridiga önskemål finns också: t ex intresset hos de i tätorten spåret närboende som vill se gång- och cykelleden som en parkväg för motion av fyrfota husdjur eller som ett söndagspromenadstråk som står i strid med cykelpendlande Södra Sandbybors krav på att hela och rena komma snabbt till och från arbetet.
Balanseringsprincipen
För undertecknad, som är Demokratisk Vänsters representant i Tekniska nämnden, finns inget självklart ställningstagande till asfalteringsförslaget. En ledstjärna för mej har dock under årens lopp varit att cyklister och fotgängare i varje fall inte ska ha sämre standard än motorfordonsvägarna. (Helst ska standarden vara högre på GC-vägar men dit är det väldigt långt). Samtidigt är jag motståndare till den ständigt pågående asfalteringen av lundabygden.
I diskussionen om Hardebergaspårets asfaltering måste dn s k balanseringsprincipen tas med. Denna princip säjer att negativa ingrepp och påverkan på miljön ska följas av åtgärder som kompenserar för det negativa. T ex om ett antal träd måste huggas ned för att ge plats för bostadsbebyggelse så måste motsvarande antal nya träd planteras - helst i anslutning - till bygget.
Ingen asfalt på ny bilväg
Om Hardebergaspåret ska asfalteras så bör, enligt min mening, en annan asfaltsyta någonstans i kommunen rivas upp. En möjlighet är då förstås att fräsa upp asfalten på t.ex. motorfordonsvägen mellan Lund och Sandby. Emellertid tycks mej denna möjlighet inte vara särskilt vettig, eftersom – i avvaktan på spårburen trafik till Sandby – kollektivtrafiken i varje fall på lite sikt skulle få sämre komfort.
Det förefaller därför som om det vore klokast att kompensera genom att låta bli att lägga asfalt på bilvägar som är beslutade men som ännu inte är byggda. Den nya Sydöstra vägen kan vara en lämplig väg att inte asfalterna, eller kanske den gata som skall leda västerut från den nya motorvägsavfarten vid Råby. Ytterligare en möjlighet är att den tillkommande delen av Lundalänken, den som ska förbinda Södra Sandbyvägen med Dalbyvägen utanför Linero slopas för biltrafik och att länken byggs enbart för kollektivtrafik, vilket f ö är ett alternativ som jag förespråkat oberoende av Hardebergaspårets öde.
Hör av er, VB-läsare!
Men: frågan är svår. Övergripande klimat- och utsläppsfrågor talar emellertid enligt min mening för att cykelpendlingen mellan Sandby och Lund ska prioriteras. Cyklister mellan Lund och Sandby ska ha en vägstandard likvärdig med den som gäller för bilvägen. Förslaget om asfaltering bör alltså stödjas, men då i enlighet med balanseringsprincipen.
Jag är långtifrån tvärsäker i denna uppfattning. Tyvärr hinner frågan inte diskuteras i VB:s spalter förrän beslut är fattat. Jag skulle dock bli glad att få hjälp i mitt ställningstagande från VB:s läsare: Hör gärna av er med synpunkter och argument i den ena eller andra riktningen till info@demokratiskvansterilund.se eller skriv en kommentar här i bloggen.
Ulf Nymark
ersättare för Demokratisk Vänster
i Tekniska nämnden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar