Möte med näringslivet av Sten H

LTH-studenterna har i veckan haft sina arbetsmarknadsdagar och då fick man chansen att gå på lunchföredrag. Den tog jag förstås, för vad kan väl vara viktigare än kontakten med produktivkrafterna?

Vem vill bli miljonär?
Först hörde jag på Johan Staël von Holstein, den jämte Jonas Birgersson mest kände IT-gurun under IT-bubblans år på slutet av 1990-talet. Det gick inte så bra för någon av dem när bubblan sprack sommaren 2000, men det rena armodet tycks de ha klarat sig från. Staël von Holstein (hädanefter SvH) gav ut en bok som hette ”Ingen kan stoppa oss nu”, men där hade han alltså fel. När man lyssnar på Birgersson låter det närmast som om han gått marxistisk grundkurs och tagit fasta på avsnitten om historiens vingslag och den tekniska utvecklingens tvingande kraft. Med SvH handlar det om något annat: den oerhörda lyckan i att vara entreprenör och bli riktigt rik och det hat han känner mot det socialistiska förtrycket i det svenska samhället. SvH startade sin karriär på Kinnevik hos Stenbeck och gick sen vidare till sin stora skapelse Icon Media Lab. Det existerar faktiskt än i mindre skala och fortsätter att göra webbplatser, men SvH själv blev kickad. Nu har han satt igång ett företag som heter IQube, som ska försörja sig på att sätta igång företag.
SvH gjorde sig tidigt känd för sina groteska uttalanden och sitt sossehat, men jag trodde det hade gått över nu när han blivit lite äldre. Så är det inte kan jag meddela: det är samma stil. Jag tror att det är en del av hans image som estradör som han inte kan undvara. Han beskriver sina framgångar och sina bakslag (”från noll till sex miljarder och sen till noll igen”), sina svårigheter (ordblindhet). Sen plockar in lite gamla dygder (det är bra att arbeta), några självklarheter (det är bra om de som kan uppfinna har kontakt med dem som kan finansiera och sälja) och några färgstarka affärshistorier (”vem kunde tro att man kunde sälja 20 miljoner slaomstavar till tanter som vill ut och gå”). Dessemellan talar han om hur entreprenören är förföljd och missaktad i Sverige, hur viktigt det är att vilja bli rik, nej jävligt rik, och om hur socialdemokraterna har berövat det svenska folket all kraft och förmåga. ”Det är inte arbetarna som har byggt upp landet, det är entreprenörerna.” Han gör allt med ett rikligt antal svordomar och med ständiga frågor till publiken:”Hand upp alla ni som tror att det viktigaste är att vara smart i huvudet” ”Ni har fel, det är viktigare att kunna sälja.” Livets definitiva mening och lycka är att få ratta en Ferrari.
Behållningen, nja, det var nog mest att få höra SvH:s fina Halmstaddialekt. Han är uppväxt i den trakten.

En riktig ingenjör
Då var Martin Gren från Axis något helt annat. Han är E-ingenjör från LTH, en teknolog av den klassiska och dessvärre utdöende sort som älskar att bygga små apparater. Det gjorde han redan i gymnasiet och statade med en kompis en liten firma som byggde en diabildväxlare styrd av en kasettbandspelare. Fina grejer, om än ingen kommersiell succé. Lyftet kom när han i början av 1980-talet konstruerade en printserver till IBM PC-nät. En skrivare till ett sådant nät kostade då 50,000. Men det fanns andra skrivare som bara kostade 10,000 och då kunde Axis sälja en printserver för dem till 20,000 och kunden tjänade ändå 20,000. Printservern gick som smör i solen fram till andra halvan av 90-talet när också PC-datorer började använda sig av Ethernet och det blev enklare att dela skrivare. Då tog i stället nätkamerorna över som Axis huvudprodukt, små övervakningskameror som sitter lite överallt. De är hopbyggda med en processor och skickar sina bilder digitalt. Alltså: man behöver inte en hel dator för det, bara Axis apparat som skickar bilderna med Internet-protokoll. Det är det som är finessen: av världens övervakningskameror är det ännu bara 15 procent som kör digitalt, de andra måste ha dyr koaxialkabel. Axis är marknadsledande och har så där 40-50 procent av världsmarknaden för nätkameror. Det är en marknad som växer med 40 % per år och som beräknas göra det under de tio närmsta åren. Där kan man tala om lysande utsikter.

Gott företagsklimat
Det sa inte Gren, men en förutsättning för att Axis skulle kunna bli vad det är är nog Lars Philipson och hans tidiga kurser i digitalteknik på LTH där teknologerna fick lära sig konstruera små specialprocessorer. Hur som helst var Gren nöjd med hur det var att starta och driva företag i Sverige, t.ex. med de låga bolagsskatterna. Inget sossehat där alltså. Problem då? Nja, han verkade inte helt nöjd med att ha tvingats börsnotera Axis (250 anställda i Lund) och alltså inte ha det som enskilt bolag som IKEA och Tetrapak. Det är helt enkelt dyrt och tidsödande att vara beroende av börsen. Han hade också en del varningar för riskkapitalister och affärsänglar. Vad som drev honom: pengar, lusten att köra Ferrari? Nej, han bara tyckte det var kul att konstruera grejer och bygga ett företag på det. Jag hade på tungan att fråga om det var så lustigt att vara en spjutspets i det framväxande övervakningssamhället, men vem är väl jag att förstöra den goda stämningen efter ett i allt väsentligt sympatiskt föredrag.

Het marknad
I övrigt är det bara att notera hur het marknaden är för tekniker. ARKAD som teknologernas arbetskraftsmässa heter hade i år över 300 utställare som alltså ville ha kontakt med tekniker/naturvetare. Det trista är att det finns en svacka i rekryteringen till NA-linjer på gymnasiet och att det alltså inte kommer ut tillräckligt med folk för att fylla utbildningarna. Du tjänar dubbelt så mycket och du förstår och kan påverka det moderna samhället mycket mer om du blir civilingenjör än om du blir humanist, men det räcker tydligen inte. Våra egna barn vill hellre bli stylister eller teologer. Jag tror det är något fel på det sätt på vilket vi lär ut saker inom teknik och naturvetenskap men det får jag reda ut någon annan gång.