Läst i tidningarna av Lucifer

Så här, lagom till jul, har man kunnat läsa en sorts moderna julsagor på helsidor i de stora dagstidningarna. Den som betalar är organisationen Svenskt Näringsliv, som förr hette SAF, Svenska arbetsgivarföreningen. Det hela går ut på att man ska köpa och konsumera mera, annars hålls inte hjulen igång och då får vi alla lida. Jag har hört människor som annars inte bryr sig om sånt undra om grabbarna på svenskt Näringsliv är riktigt friska.
Javisst kan man undra. Men det är lätt att tänka sig bakgrunden. I början av 70-talet var vi en del som ställde frågor om konsumtionssamhället och kritiserade den heliga Tillväxten, för att inte tala om Vinsten, och det skakade SAF. Men så kom där en skicklig direktör, Sture Eskilsson, och organiserade en motkampanj, ja en offensiv från SAF vars efterräkningar vi fortfarande lever med. Det var samma kampanjmaskineri som tippade majoriteten i folkomröstningen 1994 till inträde i EU.
Vad som under hösten blivit uppenbart är att klimatfrågan aktualiserat en hel del av den gamla vänsterkritiken mot kapitalismen. Här gäller det att stämma i bäcken, har Svenskt Näringsliv sagt, och eftersom pengar aldrig är nåt problem på den sidan var det bara att sätta igång en reklambyrå. Resultatet blev verkligen riktigt dåligt, men sånt händer i reklambranschen – man kan inte lyckas var gång. Där det verkligen brister är i det politiska omdömet hos Svenskt Näringsliv som låtit skiten gå ut. Man har skjutit sig själv i foten, kampanjen verkar i motsatt riktning än den avsedda och då ska väl vi bara vara glada?

Shoot-up på Mårtenstorget
Den här historien börjar i Dalby där det finns en 40 år gammal kiosk som kallas Forsans. Den ligger till höger när man kommit upp för backen mot Dalby, alldeles efter prästgården och nära ett gammalt korsvirkeshus.

Bilden lånad från Sydsvenskan.se där du kan läsa mer om detta drama.

Kommunen har sagt upp innehavaren av div. principiella och byråkratiska skäl och ålagt honom vite. Folkstormen rasar naturligtvis i Dalby, en plats i världen där det inte finns så många andra saker att göra än att gå till kiosken och köpa Kvällsposten och lite blandat smågodis, samt avrunda detta med en stor grillad med mos och extra allting. Forsans kiosk är en riktig samlingspunkt med andra ord.
Nåväl, nu vållar denna kiosk ”smärta och rodnad i huden” inom härvarande borgerliga allians. Det var Skånskan (allt piggare i sin lundabevakning!) som kunde berätta om ett gräl på Mårtenstorget mellan folkpartisterna Jörgen Jörgensen och Carolina Nordbeck på ett torgmöte. Grälet blev till handgripligheter där Jörgensson enligt egen utsago ”försökte dämpa henne med att lägga armen på hennes axel.” Hur det blev så här, jo:
Den utlösande faktorn till bråket, som slutade med ett knytnävsslag, var centerns toppolitiker Lars Bergwall, Han dök upp och undrade varför Jörgen Jörgensen satt i Dalbygruppen och inte agerade för Forsans kiosk. Det tyckte Carolina Nordbeck också, vilket gav bränsle till Jörgen Jörgensens irritation. Sedan spårade allt ur.
Vi skulle kunna gå på djupet här i ett halvt dussin avseenden, t.ex. om torgmötenas praktik och psykologi om vilket vi har en rik erfarenhet (torgmötet skulle egentligen handlat om äldreomsorgen!) och om Lars Bergwalls dåliga inflytande, som inte heller är oss obekant. Grälet var inte oväntat: ”Det är inte obekant att de tidigare haft starkt delade meningar i olika frågor, som lett till tuffa diskussioner”, skriver SkD om kontrahenterna.
Hur har då denna nyhet nått SkD? Var tidningens reporter påpassligt på plats? Det är möjligt, men ändå inte så troligt. Vi vet ju att det är strängeligen förbjudet att efterforska en tidnings källa. Men vi har våra misstankar!

Kursändring på gång
Det är alltid intressant med kursändringar i politiken, men ibland kan man ju också bli lite sorgsen. Jag tänker på gamle aktivisten Gunnar Stensson, hårt arbetande och pålitlig antiimperialist antingen det gällt Vietnam eller Eritrea. Men i en betraktelse i förra VB skriver han om” den EU-fientliga, isolationistiskt nationalistiska linje som v lanserade i försvarsberedningen häromdagen.”
Det var alltså så att v inte ställde up på samma linje som de sex andra partierna som inte såg några problem i det allt intimare samarbetet med Nato. Inte heller ställer v upp på de nykoloniala expeditionskårer som ska skickas över hela världen för att värna europiska intressen. Den nya Nordic Battle Group har tre Nato-länder som medlemmar och massor av svenskar som legosoldater. Det ska vägledas av brittiska representanter och transporteras på plats av USA: s strategiska transportflygplan. Utskickandet kräver inget FN-mandat, vilket ju i och för sig inte skulle varit en garanti, men att det skulle varit snyggare med FN-mandat anser man sig alltså inte behöva bry sig om. Om man inte gillar detta är man kanske EU-fientlig, isolationistisk och nationalistisk, för all del. Men berör det verkligen inte Gunnar Stensson? Jag har full förståelse för att man inte älskar vänsterpartiet eller dess ledare, men måste man angripa det på ett sätt som liknar Per T Ohlssons anklagelser om att vi skulle vara brunröda?