Spårberedning önskvärd av Gr

Jag skrev härförleden om den nya möjligheten att få till stånd en tåghållplats vid Klostergården. Men det är bara en av de frågor som väcks om konsekvenserna för Lund av de planer som Skånetrafiken och Banverket lanserar.
Tidigare hävdades att det för de överskådliga behoven räckte att förlänga fyrspåret från Arlöv till Flackarp, men nu talas om Lund C och Armaturfabriken är inte lika helig längre. Trafikökningen väntas nu bli mycket större, och de två nya spåren behövs redan. Det är ett faktum som har börjat sjunka in hos politiker och allmänhet.
Men tittar man i Skånetrafikens prognos för de kommande 29 åren behövs det mycket mer än så. Där talas om att fyrspåret ska fortsätta dels norrut på stambanan, dels på Västkustbanan. Det senare blir ett vida större ingrepp än dubbelspåret, som väckte ett så starkt och segt motstånd. För att inte tala om alla lokala spår som, utöver Lundalänken, har utretts under senare decennier, spår till ställen som Bjärred, Staffanstorp och Åkarp.
Detta är förstås en stor ekonomisk fråga där det ställs mycket stora krav på Lund. Men det är också en plan- och byggfråga. Hur ska de nya spåren få plats? Kan markreservat läggas ut? Ska spåren grävas ner?
Det senare är en reflex som vi kommer att se mycket av. Och hålla oss kyliga inför. De nödvändiga spårinvesteringarna är så väldiga i sej att det inte finns utrymme för några större satsningar. Att gräva är dyrt.
Vad som kunde behövas är några som funderar över dessa långsiktiga konsekvenser. Kanske en ”spårberedning” av politiker som servas av uppslagsrika experter. Då kanske de förändringar av stadsbilden som utvecklingen kommer att tvinga sej på oss kunna hanteras lite lättare.