Nolltaxa i kollektivtrafiken? av Ulf Nymark

Överflödssamhället hägrar fortfarande för vänsterpartiet
I förra veckans VB tar Gunnar Sandin upp sex argument mot ”gratis” kollektivtrafik. (”Gratis” sätter jag inom citationstecken eftersom kollektivtrafiken aldrig kan bli gratis. Kollektivtrafik kommer alltid att kosta, även vid nolltaxa för resenären. Skattebetalarna måste stå för pengar, naturtillgångarna minskar, och klimatet förändras – alltsammans är kostnader för kollektivtrafiken, om än av olika slag). Jag instämmer i alla de sex sandinska argumenten.

En och en halv miljard ytterligare från skattebetalarna
Jag vill dock gärna komplettera Sandins resonemang med några synpunkter. Först en sakupplysning: Ett av Sandins argument är, helt korrekt, att de pengar som flyter in i form av biljettintäkter behövs för att bland annat förbättra kollektivtrafiken. För Skånetrafikens del skulle, vid nolltaxa, i runda slängar 1 500 miljoner i biljettintäkter ersättas med skattemedel. Alltså en och en halv miljard som skulle kunna användas just för att förbättra kollektivtrafiken.

Det måste kosta att tära på jordens resurser
Jag saknar i Sandins argumentlista ett viktigt argument. Det finns där kanske outtalat, men inte klart utsagt. Och det är för mej den helt avgörande invändningen mot nolltaxa: det måste kosta att släppa ut växthusgaser, det måste kosta att tära på jordens ändliga resurser.
För faktum är ju att kollektivtrafiken är miljövänlig enbart i förhållande till biltrafiken. (Jag bortser här från flyg och viss kollektivtrafik till sjöss som är stora miljö- och klimatbovar). Varje resa som görs med kollektivtrafik tär på ändliga resurser och påverkar klimatet. Tågtrafiken gör det också om än i betydligt mindre grad än övriga kollektivtrafikformer. Den eldrivna tågtrafiken (i Sverige) är i princip koldioxidneutral, men enbart i konsumentledet, dvs i det direkta utförandet av resan. I produktionen av lok, vagnar och infrastruktur är den det inte.
Fossildriven kollektivtrafik dominerar
De flesta fordon inom kollektivtrafiken drivs dock idag inte med el utan med fossila bränslen. Så kommer det att förbli under lång tid framöver.


Nolltaxa inom kollektivtrafiken leder till ökat resande, i synnerhet ökar antalet resor med fossilbränsledrivna fordon. Dock, som Sandin konstaterar, i utomordentligt ringa grad ersätts bilresor med kollektivtrafikresor. Vänsterpartiet, som om jag är rätt underrättad, nu säjer sig stå på ekologisk grund borde inse att detta inte är hållbart. Ett parti på ekologisk grund måste verka för att minska allt resande som har en negativ inverkan på klimat och miljö. Och för det behövs ekonomiska styrmedel i resenärsledet – det gäller både för kollektiv- och bilresande. Men visst ska biljettpriserna sättas på en nivå så att det blir billigare att åka kollektivt än att åka bil.

Överflödssamhälle och överflödsklot
”Vad som möjligen talar för förslaget”, skriver Sandin, ”är att det vittnar om att visionerna lever”. Ja, det är förstås en vision som nolltaxeförslaget presenterar. Men ur ekologisk hållbarhetssynvinkel är den något av en skräckvision – ett ohämmat resande med i huvudsak fossildriven kollektivtrafik som plussar på biltrafikens skadeverkningar! Inte är det ”knapphetens rike” som föresvävar vänsterpartiet utan snarare överflödssamhället och överflödsjordklotet, där tillgången på förnödenheter och andra produkter är obegränsad, inklusive de tillgångar som naturen tillhandahåller. Sådana vanföreställningar bottnar i 1800-talets tänkande, och ger inga lösningar på dagens miljö- och klimathot.
Ulf Nymark

PS. Vänsterpartiets försök att göra frågan om biljettpriserna till en ekonomisk jämställdhetsfråga har en tydlig populistisk anstrykning. Biljettpriserna som fördelningspolitiskt vapen är nämligen, överdrivet försiktigt uttryckt, väldigt trubbigt. DS