Sommaren 1968 gav Gunnar Sandin Håkan Arvidsson erbjudande om ett jobb. Det gällde att kartlägga sjön Immelns stränder.
”Min del av arbetet”, skriver Håkan Arvidsson, ”bestod i att jag skulle ro båten medan Sandin skötte själva kartläggningen. Under en veckas tid rodde jag en förhyrd båt. Solen flödade och vi hade en kasse öl släpande efter båten för att då och då kunna släcka törsten. Nätterna tillbringade vi i tält eller under bar himmel. Maten lagade vi i ett stormkök. Det var en paradisisk vecka. Rodden var inte alltför ansträngande och vi hade rikligt med tid att för att göra strandhugg på många av de öar som sjön är beströdd med.
Roddjobbet ägde rum sista veckan i augusti och sammanföll med att läget i Tjeckoslovakien allvarligt tillspetsades.”
Nya tankar
Vad som hänt var att Sovjetunionen gått in i Tjeckoslovakien och att ryska stridsvagnar rensade Prags gator. Det gällde att stoppa den rörelse för ”socialism med ett mänskligt ansikte” som pågick i Tjeckoslovakien.
Händelsen fick en djupgående inverkan på hela den svenska vänstern. C H Hermansson tog kraftfullt avstånd från inmarschen och fick traditionalisterna i partiet över sig. Man började på marxistisk grund ifrågasätta systemet i Sovjetunionen och de östeuropeiska staterna.
Tidskriften Zenit blev ett fokus för den teoretiska debatten. Håkan Arvidsson beskriver vilken befrielse han kände i Zenitkretsen efter sina år i sektvänstern. Zenit deltog i den internationella marxistiska debatten och hade kontakt med tidskrifter som Monthly Review i USA och New Left Review i Storbritannien.
Praktiskt taget hela Zenit-gruppen sökte medlemskap i VPK för att göra en verklig insats i det svenska samhället.
Håkan Arvidsson och Lennart Berntsson skrev 1976 en artikel om demokratins förhållande till socialismen. De hävdade att en socialism utan demokrati skulle innebära ett steg bakåt för den svenska arbetarklassen. Socialismens svaghet var att den inte lyckats förena planhushållningen med demokrati.
Artikeln klöv Zenit-redaktionen. Filosofen Ingvar Johansson (nu bosatt i Klostergården) skrev att ”demokrati var nog bra, men kommunism var bättre”. Svante Nordin (nu filosofiprofessor i Lund) beskyllde artikelförfattarna för ”sentimentalitet”.
Zenitredaktionens majoritet med Göran Therborn i spetsen fortsatte länge att försvara öststatskommunismen. Det var helt i linje med en stark tradition i den svenska kommunismen.
VPK Lund och demokratin
Hösten 1976 blev jag medlem i VPK-Lund, förfärad över mina erfarenheter i DFFG:s styrelse. 1977 blev jag ledamot i VPK Lunds styrelse där också Svante Nordin ingick. Styrelsen beslöt att arrangera en demonstration med parollerna ”Ingen socialism utan demokrati.” ”Ingen demokrati utan socialism.” Demonstrationen ägde rum i februari, trots ett uttalat förbud från partiledningen.
På VPK Lunds medlemsmöten och i Veckobladet fördes samma debatt som i Zenit. Styrelsen och en majoritet av medlemmarna stod för demokratilinjen och kritiken mot Sovjetunionen och östblocket.
VPKs traditionella linje försvarades kraftfullt av Daniel Kallos, som en gång hotade att lämna VPK Lund, och Göran Therborn som fördömde Lunds ställningstagande som oförenligt med all marxism.
I valen inför VPKs kongress vid årsskiftet segrade demokratilinjen. I delegationen ingick bland andra Kitten Anderberg och jag.
VPK-kongressen 1977-78
Kongressen i Stockholm blev ett smärtsamt uppvaknande. En 40-mannadelegation från Sovjetunionens kommunistiska parti och Komsomol var närvarande. De ståndpunkter vi framförde vann inget gehör. Ett demokratiskt manifest som lagts fram av bland andra Jörn Svensson drogs tillbaka på begäran av den sovjetiska delegationen. Efter hemkomsten kritiserades vi av traditionalisterna i Lund.
Så gick det sedan
Den fortsatta historien känner ni. VPK Lund fortsatte under hela 1980-talet att kritisera partiet för öststatsbindningen. Stödet till Solidaritet i Polen blev en viktig samlingspunkt. Sovjetkommunismens sammanbrott 1989 liksom massakern på Himmelska Fridens Torg i Peking bekräftade riktigheten i VPK Lunds demokratilinje.
Ulf Nymark tog initiativ till avskaffande av K-et i VPK. Gudrun Schyman valdes till partiledare. Partiet vann större valframgångar än någonsin.
Så drabbades vänstern av bakslaget vid v-kongressen i Växjö 2000. Vänsterpartiets yngre medlemmar i Lund gick bakom banderollen ”Här kommer kommunisterna” i 1 maj-demonstrationen. Valframgångarna för v hörde till det förflutna.
Zenits betydelse för Lund
Utan den teoretiska debatt som fördes i gruppen kring tidskriften Zenit och de initiativ som Håkan Arvidsson och Lennart Berntsson tog där hade utvecklingen i VPK Lund med säkerhet sett annorlunda ut.
Håkan Arvidssons bok beskriver inte bara betingelserna för oss som var med på 60-, 70-, 80- och 90-talen utan ger insikter också för alla dem som står inför uppgiften att i framtiden utveckla vänsterpolitiken.
2009-01-29
Ingen socialism utan demokrati
av Gunnar Stensson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Om vi utgår från att alla medborgare i detta rika land tillhör, att alla människor i Sverige tillhör en gemenskap som tävlar med alla andra gemenskaper om att vara bäst i hela världen på demokrati. Om vi verkligen menade något med att "alla ska med", borde det då inte vara en rätt het sak att få ner hemlöshetsantalet till noll ganska omgående?
Varför för inte de som anser sig representera vår allas demokrati bättre än alla oss andra inte upp frågan på regeringsnivå, istället för att låta förvirrade stadsdelar bolla livsöden mellan sig. Istället för att låta pressade landsting och kommuner slänga hemlösa mellan sig som kastbollar. Istället för att låta frivilliga och socialproffs göra upp märkliga avtal mellan sig och över utsatta människors huvuden i "demokratisk" anda.
Dessa avtal kvarhåller människor i livslångt utanförskap. Det är avtal som aldrig, aldrig, aldrig leder till att hemlösheten i grunden löses. Är detta verkligen vad de folkvalda menar med att vara bäst i världen på demokrati? Varför följer vi då inte det som står i lagen?
Om vi följde det som står inskrivet i regeringsformen och om vi verkligen ville leva upp till allas våra mänskliga rättigheter vi skrivit under på, så skulle hemlösheten vara över i morgon. Om vi la våra egenintressen som politiker och tjänstemän, som karriärister och som löneslavar en aning åt sidan, bara en aning och delade med oss av hemligheten, av oåtkomligheten, av det som vissa ser som den självklara rättigheten när det gäller dem själva.
Då skulle vi inte behöva snyfta oss fria när vi passerar stadsmissionens eller situation Stockholms snuskigt påkostade reklamkampanjer i tunnelbanan – snyfta eller fnysa oss fria. Jag tror att den allmänna oviljan att verkligen ta ställning för det som ligger i ordet demokrati på sikt kan vara minst lika farlig som att låta en före detta hemlös bo i just "mitt" rena, ordnade kvarter . Eller att låta en före detta knarkare bo i ett just "mitt trygga område".
Vad blir det kvar av vår stolthet och vår förmåga att värna om varandra när vi inte längre står för något? När vi låter oss skrämmas av kickproducerande snusk-journalister som skriver om precis vad som helst för att få sälja lösnummer.
Vad som helst utom om det som verkligen betyder något. Journalister skyller på läsarna, läsarna skyller på myndigheterna, myndigheterna skyller på bristande anslag och på pengar. Pengar förvandlar sig ständigt, söker nya former. Former som hetsar och lockar oss. Vi fyller det offentliga rummet med enorma nakna tjejer utan att någon reagerar. Detta är helt okej i "demokratins" namn men om hemlös tigger på tunnelbanan ryggar vi indignerat tillbaka.
Har vi tappat kontakten med vår värdighet? Borde inte värdigheten ligga i att vi bryr oss om att alla har rätt till den – värdigheten alltså. Denna värdighet vilar på att vi upplever oss ha samma grundläggande rättigheter som de vi delar vår tillvaro med. Det som jag ser som en rättighet för mig själv måste vara en rättighet för dig också? Inte bara en möjlighet om du anpassar dig till det sätt på vilket jag missbrukar bonusjaktens spelregler. Den jakt som jag bedriver för att uppnå andra värden. Värden som ligger på en högre nivå. Värden som svävar en bra bit över det som vi kommit överens om i detta land utifrån FN deklarationen.
Fastighetsspekulanter gör sig feta vinster utan att vi medborgare reagerar. Hyror trissas upp och priserna tävlar med demokratin om utrymmet. Det är inte dessa värden som ligger till grund för det gemensamma. Det handlar i grunden inte om du ska ha en Mercedes i stället för en Folkvagn. Eller en dyr märkeströja istället för en lite billigare. Grunden handlar om att ha ett tryggt hem och att ha mat för dagen. Allt annat är bonus! Det är dessa "bonusar" som vi ska hänföra till möjligheter. Inte det grundläggande som bostad och mat.
Idag pratar vi om höga löner som om det vore rättigheter. För väldigt många människor i Sverige har denna syn på möjligheter också blivit till rättigheter.
I alla fall i deras egna huvuden. Detta har i sin tur har lett till att det för väldigt många andra har blivit så att de grundläggande rättigheterna som står inskrivna i vår grundlag i stället har förvandlats till en möjlighet.
Om jag nu vänder mig till dig som medborgare och frågar: Tycker du att dina bonusar skall komma till dig på bekostnad av en annan människas rättighet så ryggar du antagligen tillbaka. Du kanske känner dig förolämpad. Du tycker kanske inte att jag har rätt att anklaga dig. Därför ber jag dig istället att begrunda denna lek med ord som "demokrati och rättighet".
Annars kan du kanske se det som en möjlig skyldighet.
Samhället är nog mycket skörare än vad vi tror. Det vet vi som någon gång som trillat utanför!
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Tfn: 0736-76 42 86
Skicka en kommentar