Inget v-uttalande av Gunnar Sandin

Vi berättade i rapporten från Vänsterpartiets lokala årsmöte att uttalandet om den rödgröna uppgörelsen bordlades till ett senare möte. Det mötet ägde rum i veckan, med uttalandet som enda väsentliga punkt, och samlade ungefär lika många medlemmar, ett tjugotal.
Anders Neergaard, som alltså lämnade partistyrelsen i protest mot uppgörelsen, var närvarande denna gång och inledde genom att upprepa sin motivering för avhoppet, där han särskilt tryckte på att Vänsterpartiet acceptera normpolitiken trots att denna på sistone dödförklarats även av åtskilliga borgerliga ekonomer, samt att förknippningen med ett EU-vänligt och ett EU-ljumt parti hotade att öka Sverigedemokraternas utsikter inför både årets och 2010 års val.
Han bemöttes av den andra inledaren, regionpolitikern Vilmer Andersen, som röstade för uppgörelsen i partistyrelsen och stannar kvar i denna. Partiets många sympatisörer, inte minst de nyvunna inom fackföreningsrörelsen, skulle ha haft svårt att förstå om vi sagt nej till denna realpolitiska öppning, var Vilmers starkaste argument.
Den allmänna diskussionen blev inte särskilt het eller långvarig. Åsikterna gick isär men flera aktiva kommunalpolitiker försvarade uppgörelsen och menade att själva handlingen hade ett symbolvärde som var viktigare än enskilda formuleringar. Sådana kan alltid ändras efteråt.
Utöver de båda tidigare (och här återgivna nedan) uttalandena presenterades ett tredje som enligt upphovsmannen var en kompromiss. Men när beslut skulle fattas var det bara ett förslag, det positiva, som det faktiskt yrkades på, och en stor majoritet ville inte ha något uttalande alls.
Det hade gått för lång tid, ansågs det. Klart är också att partiföreningen är ovan att debattera och ta ställning i ”riksfrågorna”. Men upprinnelsen till alltsammans var som sagt att några ville stödja Anders Neergaard och hans linje, och det stödet gav inte mötet.
Gunnar Sandin

Förslag till uttalande 1:
En av Vänsterpartiets ledamöter i partistyrelsen har valt att lämna sitt uppdrag i protest mot innehållet i uppgörelsen med (S) och (Mp). Samtidigt som vi beklagar att partiet förlorat en viktig kritisk röst i paristyrelsen, delar vi flera av de farhågor som Anders Neergaard pekar på. Den starkare knytningen till (S) och (Mp) riskerar att leda till att vi framstår som en del av det EU-positiva etablissemanget. Detta är särskilt allvarligt inför det stundande EU-valet, där ett starkt vänsternej är viktigt för att inte lämna fältet öppet för Sverigedemokraterna. Vi är också oroliga för att överenskommelsen i allt för hög utsträckning viker sig för (S) och (Mp):s villkor. Vårt alternativ till den nyliberala politiken, och våra visioner för en utvecklad välfärd med offensiva satsningar på det offentliga, kan beskäras för en lång tid framöver.
Vi hoppas att partiets medlemmar engageras i diskussionen kring framtida uppgörelser, och att partistyrelsen anstränger sig för att vara en stark och radikal vänsterröst i samarbetet med (S) och (Mp). Farhågan att uppgörelsen är ett steg mot politikens mitt får inte besannas!

Förslag till uttalande 2:
Vi uppskattar den uppgörelsen om regeringssamverkan efter 2010 års val som har träffats mellan MP, S och V.
Vi gör det utifrån våra mångåriga positiva erfarenheter av ett motsvarande samarbete i Lund, i såväl majoritet som opposition, som vi menar har varit till gagn för Lundaborna och som fortsätter, närmast med sikte på nästa kommunval med också en lång tid därefter. Det tar tid att skapa ömsesidig förståelse mellan olika partikulturer och traditioner men det går, och vi vet att ett stort flertal av våra väljare uppskattar det konstruktiva samarbetet.
Vi tror att dessa erfarenheter, som vi delar med kommunala V-politiker ute i landet, kan tillämpas på rikspolitiken. Också där upplever vi önskemålet om ett långsiktigt alternativ till den borgerliga enigheten. Att detta alternativ även omfattar det parti som främst förknippas med de gröna framtidsfrågorna är en styrka, eftersom dessa frågor obevekligen kommer att få en ökad tyngd.
Det är viktigt att det rödgröna alternativet i sin helhet vinner majoritet. Men vi tror på vänsterns framgång inom denna majoritet tack vare våra goda argument, av våra energiska och skickliga representanter i samarbetsorganen och vår förankring i samhället utanför själva partipolitiken.