Man måste välja sida
och man måste ta parti
Man kan inte dra sej undan
eller ställa sig bredvid
Om matchen spelas blir den israeliska staten stolt
Men om matchen stoppas
visar vi vårt stöd åt Palestinas folk.
Stoppa matchen…
I maj i fjor var vi en grupp som var uppe i Båstad, vid Tennisstadion, för en liten manifestation kring 40-årsminnet av de s.k. Båstadshändelserna 1968. Det var det året när så där 800 demonstranter från SSU, FPU och lundavänstern stoppade Davis Cup-matchen mot det rasistiska Rhodesia eller i varje fall tvingade bort den från Båstad. Vi ville nu säga några ord och sätta upp en liten minnestavla. Det var inte så lätt: Tennisförbundet äger all mark på platsen så vi fick nöja oss med en skylt på en av kommunens gatlyktor. Vi sökte mötestillstånd, vilket vi fick av polisen trots att kommunstyrelsen som fick yttra sig sa nej. Dom fattar inget, sa polisen om kommunen, det här är en allmän sammmankomst och vi har ingen rätt att neka tillstånd.
Minneskylten fick sitta en månad men när jag kollade i somras var den borta. Den hade inte överlevt tennisveckan och jag hade väl inte trott att den skulle det heller. Lokala och tillresta brats jämte deras mera mogna beskyddare kunde säkert enas om att man inte ska blanda ihop idrott och politik.
År 1975 var det dags igen: Sverige spelade mot Chile efter Pinochets kupp. Många tusen ställde upp, men den här gången var polisavspärrningarna effektivare och matchen kunde genomföras. Borgarna och idrottens banérförare talade också denna gång om oss som långhåriga och otvättade typer som bara ville slåss och förstöra. Men det var ingen som beskyllde oss för att vara rasistiska mot chilenare/latinamerikaner. Där är det en skillnad nu: nu anses vi vara antisemiter när vi demonstrerar mot matchen med Israel i Malmö nästa helg.
Ett sorgligt återtåg.
För mig har reaktionerna inför matchen och demonstrationen varit en väckarklocka och en påminnelse om vänsterns svaga ställning i opinionen. Bakgrunden till det hela är förstås Israels urskillningslösa angrepp på Gaza. Betydande delar av svensk opinion: alla borgarna förstås men också stora delar av socialdemokratin tycks se konflikten mellan Israel och Palestina som en jämn match. Israels flygangrepp balanseras mot Hamas raketer mot Israel. Lika för lika: båda angriper ju civila!
Det var också så Vietnamkriget en gång framställdes för svensk publik. USA och FNL var ungefär lika goda kålsupare och den kloke medborgaren borde inte ta ställning. Händelsernas eget tryck och en lång upplysningskampanj ändrade på den saken. Men Israel-Palestinakonflikten tycks gå åt motsatt håll.
Ingen annan stans ser man det så tydligt som på Sydsvenskans liberala ledarsidor.. Vänstern utmålas där ständigt som rasistisk, antisemitisk. På Per T Ohlssons tid brukade han kalla oss brunröda. Det är en naturligtvis fullkomligt grotesk beskyllning. Ingen del av det svenska politiska spektrat har så entydigt gått emot rasism och fascism som vänstern. Vänstern i Lund är tämligen ensam om att år efter år markera minnet av nazisternas kristallnatt och det var med stolthet vi i vänstern lät oss representeras i Lunds fullmäktige av en judisk koncentrationslägersfånge. Skulle vi vara antisemiter?
En försvagad vänster
Men upprepas en beskyllning tillräckligt ofta så fastnar den och det sorgliga är att det är hållningar som sprider sig. Plötsligt börjar det sägas att vi går i sällskap med nynazister och muslimska fundamentalister. Och i brist på tillgång till egna media, i brist på studier och opinionsbildning och, det får väl sägas, i allmän trötthet och defaitism, tycks många nu också på vänsterhåll ge upp gamla positioner: Det är väl inte rätt att blanda ihop idrott och politik frågas det. Man kan undra om vi skulle få med dagens SSU och FPU på en demonstration. Heder åt Reepalu som i alla fall sagt sin mening om matchen.
Min känsla är sorg över att så många under opinionens tryck inte kan skilja på huvudsak och bisak, på förtryckare och förtryckta, på förövare och offer. Det israeliska valet för en vecka sen var ett kraftigt steg åt höger där det parti som gick kraftigast framåt är beredd att deportera icke-judiska invånare från Israel om de inte uppför sig tillräckligt lojalt. Tala om rasism och apartheidregim! Men här tycks de flesta se Gaza som en match mellan gentlemän där vi inte ska blanda oss och smutsa våra händer. Vad kan man göra? Jag tar till Mikael Wiehes text:
Man måste välja sida
och man måste ta parti
Man kan inte dra sej undan
eller ställa sig bredvid
Om matchen spelas blir den israeliska staten stolt
Men om matchen stoppas
visar vi vårt stöd åt Palestinas folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar