På måndag ska NATO-övningen Lojala Pilen (LOYAL ARROW) över Norrbotten snart börja. Det är fascinerande: det är alltid där uppe i norr som storpolitiken bränner till. Det var där svenska högermän satte eld på Norrskensflamman och brände inne folk. Det var där krigshotet mot Sverige var som störst under andra världskriget. Och hotet kom från demokratierna i väst och inte från Tyskland eller Sovjet. Det var England och Frankrike som i februari 1940 låtsade att de skulle hjälpa Finland i vinterkriget genom att skicka trupper till norra Finland. Från Narvik skulle de transportera sig österut. Det var bara det att när trupperna kom till Kiruna och Gällivare så var den dolda avsikten att de skulle stiga av tåget och ockupera malmfälten. Churchill var så klart den pådrivande, han ville öppna en front så långt bort från Flandern som möjligt och Frankrike hade samma önskan.
Den svenska regeringen var dock klar över de allierade avsikterna och ville inte bli krigsskådeplats när tyskarna så klart skulle komma oss till hjälp och rädda malmleveranserna. Man sa nej till Churchills önskan om genomfart trots Finlands vädjanden. Churchill blev sur: "Små nationer ska inte få binda våra händer när vi slåss för deras frihet och rättigheter." Ja, sen kom 9 april och räddade oss från allierad intervention och då ändrades bilden. Nu blev det i stället en massa svenska vänligheter mot Tyskland i dess korståg mot bolsjevismen men det är en annan historia.
Farliga revolutionärer
Men åter till NATO-övningen. Enligt vad som uppges i Norrländska Socialdemokraten är förutsättningen att Norrbotten som ges namnet ”Lapistan” är en ”ickedemokratisk, revolutionär nation” med benhårda härskare och träningsläger för terrorister.
Tja, vi som var med på 70-talet förstår ju syftningen på Norrbottenkommunisterna, men så farliga var de väl ändå inte? Ortodoxa förvisso, och godtrogna österut, men nog var det i grunden hyggliga människor.
Mycket riktigt har beteckningen Lapistan väckt protester. Vad har de emot samer och varför ska de alltid hetsa mot muslimer? En talesman för Samernas riksförbund upprörs: ”Ett mycket osmart namnval. Om de kallat övningsområdet för Judeistan eller Niggeristan hade det blivit reaktioner.”
Norrländskans reporter vände sig till Försvarsmakten med frågan om namnet var så väl valt. Enligt Carina Wrangberth vid Försvarsmaktens infostab är det Nato som har döpt övningsområdet (som når ner till Östersund) till Lapistan.
– Sverige är bara värd för övningen. Jag tror inte Nato lyssnat på oss om vi haft några synpunkter på namnvalet.
Precis, där närmar vi oss pudelns kärna. Vad har väl Sverige att säga till om i sammanhanget? Låt vara att det hela utspelar sig här och att flygflottiljen i Kallax utanför Luleå är huvudbas. Försvaret är i stort sett nerlagt – det lilla vi har ställs till NATO:s förfogande i Afghanistan och nu också i Lapistan. Men såväl inställsamheten som omdömeslösheten tycks vi ha kvar i full utsträckning.
Det bensin-industriella komplexets slut
I dessa dagar är bilindustrins öde i allas tankar och jag stötte på en krönika i Guardian som hade några tänkvärda formuleringar. Det var apropå det berömda uttalandet om General Motors och USA som när det en gång uttalades var självklart. GM:s centrala roll var så uppenbar att det t.o.m. fanns folk som sa att det var inte generalerna i USA som vann över Hitler utan General Motors. Men, säger skribenten som heter Aditya Chakrabortty, nu är tiden ute för det bensin-industriella komplexet, vilket får sägas vara en god formulering. Och till det kommer ytterligare en, en travesti på det klassiska yttrandet. Så här lyder det nya slagordet: Vad som är dåligt för General Motors är bra för världen.
Stressad, överviktig och utan cykelhjälm
Ja, och nu när sommaren närmar sig och solen skiner är vi väl redo att se sanningen i ögonen. Det handlar då naturligtvis om hur skåningens är. Det har nämligen nu kartlagts av Region Skåne. Och precis som man kunnat ana är vi stressade, överviktiga och cyklar utan cykelhjälm. Till det kommer att männen äter för lite frukt och grönsaker, medan skånska ungdomar dricker mest sprit i landet. Därutöver ägnar vi oss åt oskyddat sex.
Varför är det då så? Ja, här kommer vetenskapen och närmare bestämt Lunds universitet till hjälp. Lundaetnologen Håkan Jönsson menar att det har historiska förklaringar:
”– Redan på Carl von Linnés tid talades det om ’skåningen som låg på sofflocket’, säger han.
– Vi har kortare avstånd härnere och mindre skog och mark. Därför rör vi oss mindre. Samtidigt har Skåne alltid haft bra tillgång på mat, vilket kan bidra till fetman.”
Till det fogar Jönsson att han ser rebelliska drag i Skånes särart – vi skiter i regler och traditioner som vi inte gillar.
Till det kan jag bara säga att jag dumt nog inte kommit mig för att använda cykelhjälm och att jag har en tendens att bli lite överviktig, medan jag ofta glömmer att servera grönsaker till måltiderna. Jag kommer vidare att skita i firandet av den nyanskaffade svenska nationaldagen på lördag. Jag är helt enkelt en rebell.
Att vi skulle ha ont om skog här är dock inte sant: Skåne är näst intill skogtäckt, det brukar skjutas sex till åttahundra älgar per år i Skåne län. Vad gäller tillgången på mat vill jag modifiera Jönssons förklaring. Det är inte det att det saknas mat norr om regiongränsen. Problemet är att maten där, med undantag för småländska isterband, sällan är särskilt god.
2009-06-04
”Högt över Sarek där flyger en F16”
av Lucifer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar