Lunds Manhattan

Av Gunnar Stensson

Apropå diskussionen om Lunds stadskärna kan jag rekommendera en bok som heter ”Green Metropolis: Why Living smaller, Living Closer, and Driving Less Are the Keys to Sustainability”; David Owen, Riverhead .

Manhattan är en modell som resten av USA borde efterlikna, hävdar Owen. ”Tack vare extrem förtätning är New York den grönaste stan i USA. Manhattan-bon förbrukar inte mer bensin än genomsnittet i USA på 1920-talet. 82% av Manhattan-bornas arbetsresor sker med kollektiva trafikmedel, på cykel eller till fots. Det är tio gånger fler än genomsnittet för amerikanerna och åtta gånger fler än genomsnittet i Los Angeles.
Förklaringen är att Manhattan är mycket tättbefolkat.
Befolkningstätheten är 67 000 per mile. Det innebär att den är ungefär 30 gånger högre än i Los Angeles. Genom att placera en och en halv miljon invånare på en ö berövar man dem möjligheten att slösa. De klarar sig utan bilar och uppmuntras att begränsa sina familjer. Flertalet tvingas bo i den energieffektivaste bostadsform som finns här i världen: höga flerbostadsshus. Manhattan frigör stora landområden som resten av amerikanerna kan sprida ut sig i.” Problemet är att de gör just det.

Städer som spretar åt alla håll är det värsta Owen vet. En av de förfärligaste är Washington, vars planering uppmuntrar bilkörning och avskräcker från gående. Därigenom förvärras hela tiden dess ”sprawl”. Ekologiskt är Washington en katastrof.

Bilen är boven i dramat. Den är spretighetens orsak. ”Det verkliga problemet med bilen är inte hur mycket bensin den drar per mil. Felet är att den gör det för lätt för folk att sprida ut sig och uppmuntrar till en samhällsutveckling som är både slösaktig och fördärvbringande.
De flesta så kallade miljöinitiativ beträffande bilar är kontraproduktiva därför att de gör bilkörning billigare (genom att minska drivmedelsbehovet) och resandet behagligare (genom att eliminera trafikstockningar). Det vi verkligen behöver både för att spara energi och skydda miljön är åtgärder för att göra bilkörning dyrare och otrevligare.”
Gunnar Sandin har dragit samma slutsats.

Oljan har flutit in i varenda vrå av ekonomin. Vetenskapsmännen söker feberaktigt efter något som kan ersätta den. Det är oljan som försatt oss i den situation som vi befinner oss i nu. En ersättning för oljan leder bara till att den katastrofala utvecklingen fortsätter.

Manhattans miljömodell – lev sparsamt, bo tätare, kör mindre – är ”ett ovärderligt mönster för att effektivt försörja en

växande global befolkning under en period då tillgången till ett brett spektrum av naturtillgångar minskar, men hur det mönstret ska tillämpas förblir ett frustrerande mysterium, åtminstone för mig,” skriver Owen.

Lunds Manhattan Klostergården – de tio ursprungliga höghuskvarteren – är en tillämpning av Owens tankar. Tätt boende i höga flerbostadshus. Service inom gång- och cykelavstånd. Relativt goda kollektiva kommunikationer. Ekonomisk uppvärmning via fjärrvärme. Vidsträckta naturområden intill stadsdelen.

Med högre hus och tätare boende hade servicen, kommunikationerna, hushållningen med resurser och tillgången till naturområden blivit ännu bättre.
Tyvärr utvecklas Klostergården nu i en slösaktig och skadlig riktning med ökande spretighet, minskande grönområden och mer bilkörning. Det första steget i förfallet var uppförandet av låghusen söder om Sunnanväg, det andra tycks bli Riksbyggens - som det verkar - oundvikliga utbyggnad av BUP-området.
Vad som borde göras är att stoppa Klostergårdens sprawl ner i St Larsparken och påskynda uppförandet av Holmenkollenhuset vid Klostergårdens idrottsplats, gärna till en höjd av 16 eller 18 våningar. Det skulle förstärka Klostergårdens ursprungliga koncept, förtäta Lund, knyta området tätare till centrum och bevara grönområdena.
Efter det att jag skrivit ovanstående såg jag i Sydsvenskan 15/10 att skidbackehuset i en ny plan som snart ska ut på samråd styckats upp i ett antal husblock. Då går den elegant sluttande kurvan förlorad. Den ersätts av en trappa. Det högsta blocket, 16 våningar, ska byggas först, uppe vid sportarenan. Husen vid Nordanväg föreslås få fyra våningar.
I dagens eko rapporterades i morse att energiförbrukningen i flerbostadshus sjunkit drastiskt. Ytterligare stora besparingar kan säkert uppnås genom en renovering av miljonprogrammets bostäder. De har inneburit en stor succé. Flera generationer och sju eller åtta miljoner svenskar har haft sina hem där. Att det finns brister är en självklar konsekvens av programmets storlek och det snabba genomförandet. Alla områden har inte planerats med samma omsorg som Klostergården.
Det är lätt att nu när Lund expanderar föreställa sig en rad tillämpningar av reglerna lev sparsamt, bo tätt och kör mindre.
Klostergården, Lunds Manhattan, förblir ett ovärderligt mönster, men hur det mönstret ska bestå och tillämpas i framtiden förblir ett frustrerande mysterium.