Karlsborg 42 år tillbaka i tiden
Läste signaturerna Grr och Lucifers konversation kring nyheten att en Stellan Bojerud gått med i SD och där skall ta fram ett försvarspolitiskt program.
År 1967-68 gjorde jag rekryten vid signaltrupperna S2 i Karlsborg. Ute i världen var det oroligt. Sovjet var det stora hotet och vi övades för kärnvapenkrig. I Sverige växte en antikrigsrörelse och en ny vänster sig allt starkare.
Värnplikten var utbildning och lärarna var pluton- och kompanibefäl av olika rang och kvalitet. En av mina chefer var en rustmästare Stålhanske, lite sliten efter många års tjänst, med lugn och distans. Det var en mycket bra person.
Sedan fanns det de nya befälen som skulle vandra vidare och till dem räknar jag Bojerud, jag tror han var fänrik då. Bojerud hade en kraftfull röst, lång och en betydande kroppshydda. Bojerud smög inte precis. Han kanske till och med ville synas. Jag minns att den pluton Bojerud hade befälet över alltid skilde sig från de andra. Soldaternas läderkängor glänste välputsade. Övningar i exercis skulle göras med trupp i full stridsutrustning, stridssele, hjälm och packning. För att få rätt stämning kunde Bojerud ta ut en större bandspelare på kaserngården så att truppen kunde exercera till skrålande marschmusik. Bojerud var ung, 23 år, och det var lite pojkaktigt över det hela.
Sverigedemokraterna i tiden
Hur mycket Sverigedemokrat Bojerud i dag är, vet nog bara han själv. Möjligheten att få arbeta med ett ”eget” försvarspolitiskt program för Sverige måste ha varit svår att stå emot.
Bojeruds ställningstagande är i grunden mindre väsentlig. Viktigare är ju hur SD uppfattas ute bland dem som väljer vår riksdag och då framförallt de grupper som ”borde” rösta socialdemokratiskt. Det jag känner är att förståelsen för SD:s syn på invandringspolitiken ute på arbetsplatserna är mycket större än många vill erkänna. Lyssna av fikasamtalen på en industri. SD:s röster kan mycket väl komma från missnöjda löntagare eller arbetslösa. Vi har idag en ekonomisk kris med stora grupper som inte kommer att få jobb och fler varsel kommer. Historien visar vilken politisk sprängkraft det ligger i ett sådant förhållande. I det fall dessa väljare inte får en trovärdig lösning från socialdemokraterna kan man mycket väl proteströsta med SD.
Utmaningen ligger i att med alla medel förhindra en fortsatt högerregering och då får SD inte på något vis komma in i riksdagen.
2009-10-08
Mer eller mindre väsentligt av L-A Jönsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Intressant, insiktsfullt och i allt väsentligt riktigt. Med tiden blev jag om möjligt mer krävande som militär chef.
En som jag tyckte och tycker om var Lars Ohly. Han gjorde sin militärtjänst på mitt kompani. En medyckande och målinriktat hårdför chef,som vann respekt bland manskapet.
Ehuru hans farfar och far var präster, var hans farbror Carl Ohly major vid Svea livgarde och min personliga vän.
Lars Ohlys militära tjänst var så framstående att jag föreslog honom att stanna i armén, där han skulle ha en utstakad framgångsrik karriär.
Han valde annorlunda och lyckades väl inom den bana han valt.
Det återstår blott av hjärtat att önska honom framgång här i livet.
Det hindrar dock inte att jag utan alltför bullrande tonlägen bestrider klokskapen i den politik han förfäktar.
Den politiska kompromissen är grunden för Sveriges relativa lugn och välstånd.
Hälsar er
Stellan
Skicka en kommentar