Drömmar på taket av Bengt Hall

I tisdags var det dags igen. Doc Lounge på Mejeriet. Den här gången visades filmen om husockupationerna i Lund 1969. Det är fyrtio år sedan så det blev en nostalgiresa. Bland den ungdomliga publiken syntes en och annan mogen man och kvinna som lite nyfiket spanade in sig själv eller kompisarna från den tiden.

Ivan Loftrup-Ericson, som gjort filmen, hittade journalfilmer från husockupationerna och kompletterade med intervjuer med några av de som var med. Det var tre ockupationer som ägde rum 1969: på Västra Mårtensgatan, Kiliansgatan och Råbygatan. Mest uppmärksammad var den på Kiliansgatan. Det var där aktivisterna tvingades upp på taket.
Intressant är ju att de agerade för ett allaktivitetshus och nu satt vi i ett sådant dvs Kulturmejeriet. Så på ett sätt blev aktionerna lyckade. Fast jag vet inte om deras aktioner 69 hade någon betydelse för vad som sedan hände. Kanske för att idén om ett underifrån styrt kulturhus fick näring och levde vidare. Dagens husockupationer har ju haft ett annat uttalat syfte, nämligen att visa på bostadsbristen och att det finns lediga hus och lägenheter.
Vilka var aktivisterna? Jag kunde bara urskilja ett bekant ansikte på bilder som visades. Fanns vänsteraktivisterna från 68 med? Nej jag tror inte det med några undantag. För mig, som varit aktiv i det mesta som hände i det som kallas studentrevolten var det aldrig aktuellt att delta. Min bild är att husockupanterna var yngre och mer anarkistiska. Det var mer spontanistiska aktioner än de vi tidigare sysslat med vilket också bekräftades av de som deltog. Det fanns också i filmen en koppling till aktionen, dvs den anlagda branden, mot rättspsykiatrin på S:t Lars..
Att det gått några år syns på klädsel, mängden poliser, polisens agerande och arrogansen hos ledande politiker. Det skulle vara intressant att få veta hur dagens ockupanter upplever konfrontationerna med polismakten till skillnad från 1969. Den som representerade dagens ockupanter menade att de hela tiden vilseleddes av politikerna. De blev lovade dialog om bostadssituationen. Det enda de fick var besked om var hur de kunde få socialbidrag.
En eloge åt dokumentärfilmsaktivisterna! Initiativet får kanske ses som en efterföljare till den nu insomnade filmstudion i Lund. Det kändes ju lite vemodigt när den försvann efter så många år. Och vem vet – husockupationerna kanske fortsätter.