Sydsvenskans Kenneth Hermele nämnde i sitt referat fem av de sex deltagarna i den ”Vad är det för fel på vänstern?”-debatt som efterArbetet och ABF Malmö ordnade i måndags. Av generationssolidaritet börjar jag med den sjätte.
– Tänk om det är så att den rödgröna vänstern inte har svar på de stora politiska frågorna, sa Örjan Nyström, och att det var därför som den förlorade valet. Ta outsiderproblemet på arbetsmarknaden: går det verkligen att lösa genom socialförsäkringssystemet? Sannolikt inte, eftersom den bottnar i arbetslivets strukturförändringar. Då måste vi skaffa oss ny djup kunskap om samhället, och ett sätt kan vara att återupprätta den sociala ingenjörskonsten och sträva efter att nå den högsta intellektuella nivån. Ta exempel av 1930-talets bostadssociala utredning eller av Rehn & Meidner som for runt och föreläste i tio år.
– Slutresultatet av det blev löntagarfonderna, kontrade Dewrit Mavi. Somliga inom vänstern blev saliga och på den avgörande LO-kongressen stämde man upp Internationalen. Men det var förmodligen löntagarfonderna och Pomperipossadebatten om skatterna som var vändpunkten ooch början på den utveckling som nu har lett till fram till Reinfeldt. Det är nog inte längre möjligt att vinna val på skattehöjningar eller kollektiv kapitalbildning.
– Men just kollektiv kapitalbildning är oundgänglig om vi ska kunna göra de investeringar som behövs för att klara klimatkrisen, inskärpte Andreas Malm. Som även lyfte fram ett annat av sina stora teman, den islamofobi som hotar Europa och Sverige. (Den betonades även av Mavi, som sa att den inte får reduceras till en fråga om social utjämning och rättvisa utan att den har en egen kraft.) I övrigt framstod Malm som panelens vänsterist när han hyllade de pågående gatuaktionerna i Frankrike och kritiserade den byråkratiserade svenska fackföreningsrörelsen som sades ha matat arbetarklassen med lugnande medel.
Nyström och Aron Etzler invände att de svenska arbetarna har andra traditioner än de latinska, och att de senare inte alltid är så framgångsrika även om det kan vara häftigt att demonstrera tillsammans med en halv miljon andra. Etzler underströk att vänsterpartierna backar över hela kontinenten oavsett om de försöker gå åt vänster eller höger (med Norge som möjligt undantag), men varnade liksom Klas Gustafsson för det senare och höll med Malm om att det måste finnas ett underförstått hot i botten för att klasskompromisser ska fungera.
Behöver vänstern vinna val? Debattörerna gav motsatta svar. Ja, sa Etzler, som också menade att de rödgröna hade talat för lite om arbetslösheten. Nej, inte om vi eftersträvar full sysselsättning till varje pris, protesterade Nina Björk. Vi måste vinna på att tala om de reella behov som behöver fyllas, annars kan det vara. Och om de gränser som naturen sätter.
Därmed hade hon och Malm direkt eller indirekt nämnt klimatet och naturen, och debattledaren ville ha en diskussion om begreppet grönt folkhem. Vilket Malm förklarade som mossigt, ekosocialism ska det vara. Etzler tog klimathotet på mycket stort allvar och pekade på Kuba som blivit ett ekologiskt föregångsland genom den påtvungna resursbristen efter Sovjets fall. Men kan vi vinna de svenska arbetarna genom att lyfta fram Kuba som exempel? Etzler tvivlade.
Ja, vi måste koppla klimatet till andra frågor, menade Malm. Bilarbetarna kan göra solpaneler i stället. Han tycktes liksom en gång Göran Persson mena att den gröna samhällsomvandlingen kan skapa full sysselsättning.
Om Erik Kågström varit i publiken hade han nog invänt mot detta och hävdat att det kaos som produktionskrisen för olja och andra nyckelvaror skapar omöjliggör en ordnad omläggning av samhället i grön och harmonisk riktning. Men i stället undrade publikröster varför vänstern hade talat så lite om feminism i valrörelsen. Var det av rädsla för att stärka FI? Hur som helst borde andra ha tagit upp Schymans idé om en löneutjämningsform, tyckte Örjan Nyström. Och citerade Marx Kapitalet del 3 som den gamle r-are han var.
– Tänk om det är så att den rödgröna vänstern inte har svar på de stora politiska frågorna, sa Örjan Nyström, och att det var därför som den förlorade valet. Ta outsiderproblemet på arbetsmarknaden: går det verkligen att lösa genom socialförsäkringssystemet? Sannolikt inte, eftersom den bottnar i arbetslivets strukturförändringar. Då måste vi skaffa oss ny djup kunskap om samhället, och ett sätt kan vara att återupprätta den sociala ingenjörskonsten och sträva efter att nå den högsta intellektuella nivån. Ta exempel av 1930-talets bostadssociala utredning eller av Rehn & Meidner som for runt och föreläste i tio år.
– Slutresultatet av det blev löntagarfonderna, kontrade Dewrit Mavi. Somliga inom vänstern blev saliga och på den avgörande LO-kongressen stämde man upp Internationalen. Men det var förmodligen löntagarfonderna och Pomperipossadebatten om skatterna som var vändpunkten ooch början på den utveckling som nu har lett till fram till Reinfeldt. Det är nog inte längre möjligt att vinna val på skattehöjningar eller kollektiv kapitalbildning.
– Men just kollektiv kapitalbildning är oundgänglig om vi ska kunna göra de investeringar som behövs för att klara klimatkrisen, inskärpte Andreas Malm. Som även lyfte fram ett annat av sina stora teman, den islamofobi som hotar Europa och Sverige. (Den betonades även av Mavi, som sa att den inte får reduceras till en fråga om social utjämning och rättvisa utan att den har en egen kraft.) I övrigt framstod Malm som panelens vänsterist när han hyllade de pågående gatuaktionerna i Frankrike och kritiserade den byråkratiserade svenska fackföreningsrörelsen som sades ha matat arbetarklassen med lugnande medel.
Nyström och Aron Etzler invände att de svenska arbetarna har andra traditioner än de latinska, och att de senare inte alltid är så framgångsrika även om det kan vara häftigt att demonstrera tillsammans med en halv miljon andra. Etzler underströk att vänsterpartierna backar över hela kontinenten oavsett om de försöker gå åt vänster eller höger (med Norge som möjligt undantag), men varnade liksom Klas Gustafsson för det senare och höll med Malm om att det måste finnas ett underförstått hot i botten för att klasskompromisser ska fungera.
Behöver vänstern vinna val? Debattörerna gav motsatta svar. Ja, sa Etzler, som också menade att de rödgröna hade talat för lite om arbetslösheten. Nej, inte om vi eftersträvar full sysselsättning till varje pris, protesterade Nina Björk. Vi måste vinna på att tala om de reella behov som behöver fyllas, annars kan det vara. Och om de gränser som naturen sätter.
Därmed hade hon och Malm direkt eller indirekt nämnt klimatet och naturen, och debattledaren ville ha en diskussion om begreppet grönt folkhem. Vilket Malm förklarade som mossigt, ekosocialism ska det vara. Etzler tog klimathotet på mycket stort allvar och pekade på Kuba som blivit ett ekologiskt föregångsland genom den påtvungna resursbristen efter Sovjets fall. Men kan vi vinna de svenska arbetarna genom att lyfta fram Kuba som exempel? Etzler tvivlade.
Ja, vi måste koppla klimatet till andra frågor, menade Malm. Bilarbetarna kan göra solpaneler i stället. Han tycktes liksom en gång Göran Persson mena att den gröna samhällsomvandlingen kan skapa full sysselsättning.
Om Erik Kågström varit i publiken hade han nog invänt mot detta och hävdat att det kaos som produktionskrisen för olja och andra nyckelvaror skapar omöjliggör en ordnad omläggning av samhället i grön och harmonisk riktning. Men i stället undrade publikröster varför vänstern hade talat så lite om feminism i valrörelsen. Var det av rädsla för att stärka FI? Hur som helst borde andra ha tagit upp Schymans idé om en löneutjämningsform, tyckte Örjan Nyström. Och citerade Marx Kapitalet del 3 som den gamle r-are han var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar