Det kan i tidigare årskrönikor ha insmugit sej en optimistisk syn på framtiden. Det är viktigt påpeka att detta var ett rent misstag och ett förbiseende av redaktionen att sådant publicerades. I själva verket går vi mot en snar katastrof. Och vad gör man i ett sånt läge? Jo, som kejsar Nero som spelade fela när Rom brann; själva har vi våra mässingslurar. Après nous le deluge. Vi tar väl en kopp glögg till; Blossas bästa tappning, spetsad med cognac.
Grr: Själv tänker jag tillbringa julaftonen med att läsa de gamla fina domedagsprofeterna Jesaja och Hesekiel. Och du?
Lucifer: Jag ska försöka bemästra det gångna året. Det var ju ”ett riktigt skitår” med Sven-Olof Littorins bevingade ord. Det finns ju som bekant fem stadier när det gäller hantering av sorg och svåra motgångar, även politiska sådana: förnekande, ilska, förhandling, depression och till sist acceptans. Jag tror jag har nått fram till depression. Vänsterpartiets ledning borde väl snart vara framme vid förhandling, tycker man.
G: Bah! Vad betyder väl ett litet 4,3-procentsparti (enligt senaste mätningen) i ett eurasiskt marginalland när Ragnarök står för dörren? Och snart kommer en tid där du ser tillbaka på vad du nu kallade skitår som en guldålder. Ser du inte tecknen i skyn? Klimatmötet i Cancún kraschade i praktiken, fimbulvintern är redan här samtidigt som isbrytaren ”Oden” är outsourcad till Antarktis, Obamas change visade sej vara utan täckning, den nya svenska generationens allmänna kvalitet är fastställd genom den senaste Pisamätningen. Sannerligen, sannerligen säger jag dej: i morgon ska du vara med mej i helvetet. Asatrons variant förstås, ett iskallt ställe.
L: Lite uppfriskande är det faktiskt att vi tycks ha bytt roller som optimiskt/pesimist. Fimbulvintern känner man ju av, men jag liksom så många andra är förvirrade av att det var inte kyla som skulle drabba oss utan värme. Men det är väl i stort sett samma sak. Vad gäller ungdomen lär den numera inte behärska Hallands floder och då är det förstås illa. Själv lärde jag mig i slutet av 1940-talet de skånska sockerbruken, vilket inte var fel, men det är ju inte precis någon levande och viktig kunskap. Kvar finns bara Örtofta och detta desutom inte ens i danska händer utan i tyska, Nordzucker.
G: Förutom de fyra vanliga halläningarna är det viktigt att inte glömma Suseån. Och 30 procent av Örtoftas produktion blir sockervatten som krängs till ungdomen i form av Cola. Resultatet kan inte bli annat än övervikt, följt av fettsugning. Vilket förstås gäller även de få kvarvarande på sockerbruket som stillasittande sköter hela processen framför sina dataskärmar. Tro mej, om tio år har även de rationaliserats bort och tillverkningen övervakas av en enda operatör, som för övrigt sitter i Bombay. Det är skit med den gamla fina svenska företagsamheten. Volvo är sålt till Kina och ska bli en bil för den glassigaste eliten, med förlängd kaross för att hålla distans till privatchauffören. I gengäld såg jag en uppgift att takhöjden skulle sänkas elva centimeter på de nya modellerna för att stämma med den kinesiska medellängden. Det blir till att huka sej i Birka och Borås! Och var finns de nya svenska stjärnentreprenörerna, en Nobel, en Mått-Johansson, en Rausing? Senast såg jag om ett bolag som ville dra in 140 miljoner på börsen för att vidareutveckla ett medel mot nagelsvamp. Nagelsvamp! Fast det sket sej. Om det nu var marknaden som inte ville ställa upp eller nye börschefen som sa att sånt trams ska vi inte syssla med.
L: Ja. tiden är utan tvivel ur led. Förr i tiden kunde man efter sådana här iakttagelser skriva en laddad insändare till Svenska Dagbladet och vinna anklang i Östermalmsvåningar och officersmässar, men inte ens det är möjligt längre – Svenskan tycks ju numera var ett tillhåll för vänstervridna slynglar och feminister. Fast kanske finns det ännu hopp. Nog sitter det en och annan fabrikör i Småland som kan sätta facket på plats. Och visst Reinfeldt och Borg kan väl göra sig till och fria till gamla sossar men det finns en inre kärna, inte minst ute i kommunerna. Tänk på moderaterna i Lunds kommunpolitik och tänk på företagarfamiljer som Rausings. Och läs Sydsvenskans ledare och Per T. Ohlsson. De håller fanan högt. För övrigt är nagelsvamp inget att leka med, även om bekämpning av nagelsvamp kanske inte kan bli basen för det svenska välståndet. Och som du själv ofta påminnt om så öppnas det ju ständigt nya gruvor i landet. Men visst, jag har bekymrat mig över den unga vänsterns bristande intressen för den materiella grunden. Jag tror att Marx med rätta inte prioriterade HBT-frågor och queerpolitik.
G: Manuel Castells har med rätta kritiserat identitet (nationell, religiös, sexuell etc.) för att vara ett dåligt substitut för klasskamp. Men för att knyta an till inledningen spelar allt detta egentligen ingen roll inför Naturens Hämnd. Det är ju fantastiskt hur klimathotet har förträngts på bara ett par år. Idag hade jag ett ärende på Lundaföretaget Studentlitteratur. Förr fanns där två dussin cykelplatser under tak, nu återstod fyra taklösa ställ. På de gamla ställens plats var det p-rutor. Jag räknade till totalt sexti platser och alla var upptagna utom två handikapplatser, som förstås borde ha varit överbelagda med tanke på hur många förståndshandikappade företaget har som inte har fattat vilken omställning som behövs. Och vi läser hur villaägarna belånar sina hus åtminstone i jämnhöjd med skorstenarna för att flyga till Thailand. Jeremia och Hesekiel, var finns ni när ni verkligen behövs?
L: Visst, det är nästan omöjligt att samtidigt ha i huvudet att vi på 30–50 års sikt hotas av katastrofala förändringar och att ägna sig åt det vanliga köret med förhoppningar om soldränkta stränder och ett bekvämt liv. Och jag tycker det är nåt yrvaket över din indignation, allt är väl ungefär som man kan förvänta sig. Jag tror inte man kan gå fram med bara moralisk indignation. Däremot borde en upplysningskampanj, givetvis i statlig regi, kunna åstadkomma att till exempel Thailandsturismen helt enkelt upphör. Men låt oss återgå till det mer närliggande, säg politik ocjh planering i Lund och i Skåne. Gör mänskligheten ett stort framsteg när stationen i Sösdala öppnas? Du vill förstås öppna Söderåsbanan Teckomatorp–Åstorp för pågatåg men sen, vad är nästa steg?
G: Ett litet steg för mänskligheten men ett halvstort steg för Sösdalaborna. Håkan Carlsson, rektor på Kulturskolan i Lund, har för övrigt redan skrivit en återinvigningsmarsch. Givetvis ska vi bygga höghastighetsbanor som i bästa fall står klara den dag det är omöjligt eller i alla fall förbjudet att flyga. De tågen kommer förstås inte att stanna i lilla Lund men vi bör ändå osjälviskt jobba för dem. Vi kan vinka åt tågmästaren Lars Ohly när de dundrar förbi i 300 knyck – han har ju sagt att han vill sluta sitt arbetsliv med att återgå till ett hederligt yrke. Med nya ledarganityr har oppositionspartierna chans redan i nästa val fast de måste också skärpa sin politik. Det gäller inte minst Mp som förvånansvärt snabbt har hamnat i det parlamentariska träsket och behöver återvinna sina utomparlamentariska rötter. Det kommer förstås inte att hjälpa, men det är trevligt ifall marschen mot undergången går i sambatakt.
L: Det spännande är förstås Mp som nu marscherar in på bred front i nämnder och församlingar. Det kommer väl att ta några år att fylla upp tröjan, men på enstaka punkter ser det ljust ut. Jag lyssnade på deras nya kommunalråd Emma Berginger på förra fullmäktige och hon var fullt i klass med vänsterpartisterna och hade en klart radikal framtoning. Ja, så får vi se vad den nygamla kommunalpolitikern Karin Svensson Smith kan åstadkomma i tekniska nämnden. Också sossarna är bättre nuförtiden. I många år beklagade vi ju oss över den förstelnade socialdemokratin i Lund och Skåne, men Anders Almgren i Lund är ju på alerten och Skånes S-distrikt anses ju numera vara det mest vänsterinriktade i landet.
G: Det återstår att se hu mycket kallt stål de tål i de klassiska höger-vänsterfrågorna, för att inte tala om överlevnadsfrågorna. Men jag kan gott tänka mej Morgan Johansson som S-ordförande, trots att han skyllde S-nederlaget på eftergifter mot Vänsterpartiet i frågan om fastighetsskatten. Det viktiga är att det inte blir några företrädare för den döende metall- och processindustrin, som Stefan Löfven eller Thomas Östros, eller några infödda eller ingifta stockholmska S-etablissemangsprodukter som Palm eller Damberg – minns du förresten hur hans farsa smusslade med CIA-pengar? Men låt oss inte förvirra oss in i småttigheter! Världen brinner eller förfryser eller sjunker i havets djup eller sprängs i bitar av desperados. Vad kan vi göra i väntan på det oundvikliga? Odla vår trädgård enligt Candides recept? Men det är svårt att hacka sej igenom den jävla tjälen!
L: Om man ska ha tillgång till kallt stål behövs en blomstrande järn- och stälindustri med företagsnamn som Sandvik, med lokala företrädare i Svedala-Arbrå. Du ska nog inte skriva av den industrin i första taget. Vi behöver ju bra yxor om vi ska ut och hugga ved eller skörda energiskog. Men vad gäller det politiska brödraskapet med alla dessa släkter träffar du rätt. Det tycks ju vara likadant i S som i Folkpartiet: nästan alla i toppen är barn till eller gifta eller skilda från varandra. S-kassören Dambergs dollarsmuggling till Finland är kanske glömd, men minnet bör hållas levande. inte minst i dessa Wikileakstider. Det har vi glömt att kommentera: glädjen att se Urban Ahlin åka dit för sina USA-kontakter – han borde vara rökt nu som utrikespolitisk talman för S. Carl Bildt är väl ingen amerikansk sprattelgubbe, men han ligger rätt illa till och än kan man hoppas på några rejält nersvärtande telegram, gärna med ubåtsanknytning. – Men allt är förstås inte politik. Vi här i Lund har ju en tradition av att uppskatta allmänt färgstarka inslag, låt oss säga en Piratentradition. Då får man väl säga att Wikileaks beskrivning av den libyiske diktatorn är inte det sämsta. Han berättas vara mycket närstående en blond och fyllig ukrainsk sjuksköterska. Det är nästan så man kan se henne framför sig. Alltså, politiken kan tyckas ändra sig, men som det har sagts: The fundamental laws apply, as times go by. Det är bara att sluta med att önska läsekretsen God Jul eller i varje fall, Säsongens hälsningar, som man säger mera ickekonfessionellt!
Grr: Själv tänker jag tillbringa julaftonen med att läsa de gamla fina domedagsprofeterna Jesaja och Hesekiel. Och du?
Lucifer: Jag ska försöka bemästra det gångna året. Det var ju ”ett riktigt skitår” med Sven-Olof Littorins bevingade ord. Det finns ju som bekant fem stadier när det gäller hantering av sorg och svåra motgångar, även politiska sådana: förnekande, ilska, förhandling, depression och till sist acceptans. Jag tror jag har nått fram till depression. Vänsterpartiets ledning borde väl snart vara framme vid förhandling, tycker man.
G: Bah! Vad betyder väl ett litet 4,3-procentsparti (enligt senaste mätningen) i ett eurasiskt marginalland när Ragnarök står för dörren? Och snart kommer en tid där du ser tillbaka på vad du nu kallade skitår som en guldålder. Ser du inte tecknen i skyn? Klimatmötet i Cancún kraschade i praktiken, fimbulvintern är redan här samtidigt som isbrytaren ”Oden” är outsourcad till Antarktis, Obamas change visade sej vara utan täckning, den nya svenska generationens allmänna kvalitet är fastställd genom den senaste Pisamätningen. Sannerligen, sannerligen säger jag dej: i morgon ska du vara med mej i helvetet. Asatrons variant förstås, ett iskallt ställe.
L: Lite uppfriskande är det faktiskt att vi tycks ha bytt roller som optimiskt/pesimist. Fimbulvintern känner man ju av, men jag liksom så många andra är förvirrade av att det var inte kyla som skulle drabba oss utan värme. Men det är väl i stort sett samma sak. Vad gäller ungdomen lär den numera inte behärska Hallands floder och då är det förstås illa. Själv lärde jag mig i slutet av 1940-talet de skånska sockerbruken, vilket inte var fel, men det är ju inte precis någon levande och viktig kunskap. Kvar finns bara Örtofta och detta desutom inte ens i danska händer utan i tyska, Nordzucker.
G: Förutom de fyra vanliga halläningarna är det viktigt att inte glömma Suseån. Och 30 procent av Örtoftas produktion blir sockervatten som krängs till ungdomen i form av Cola. Resultatet kan inte bli annat än övervikt, följt av fettsugning. Vilket förstås gäller även de få kvarvarande på sockerbruket som stillasittande sköter hela processen framför sina dataskärmar. Tro mej, om tio år har även de rationaliserats bort och tillverkningen övervakas av en enda operatör, som för övrigt sitter i Bombay. Det är skit med den gamla fina svenska företagsamheten. Volvo är sålt till Kina och ska bli en bil för den glassigaste eliten, med förlängd kaross för att hålla distans till privatchauffören. I gengäld såg jag en uppgift att takhöjden skulle sänkas elva centimeter på de nya modellerna för att stämma med den kinesiska medellängden. Det blir till att huka sej i Birka och Borås! Och var finns de nya svenska stjärnentreprenörerna, en Nobel, en Mått-Johansson, en Rausing? Senast såg jag om ett bolag som ville dra in 140 miljoner på börsen för att vidareutveckla ett medel mot nagelsvamp. Nagelsvamp! Fast det sket sej. Om det nu var marknaden som inte ville ställa upp eller nye börschefen som sa att sånt trams ska vi inte syssla med.
L: Ja. tiden är utan tvivel ur led. Förr i tiden kunde man efter sådana här iakttagelser skriva en laddad insändare till Svenska Dagbladet och vinna anklang i Östermalmsvåningar och officersmässar, men inte ens det är möjligt längre – Svenskan tycks ju numera var ett tillhåll för vänstervridna slynglar och feminister. Fast kanske finns det ännu hopp. Nog sitter det en och annan fabrikör i Småland som kan sätta facket på plats. Och visst Reinfeldt och Borg kan väl göra sig till och fria till gamla sossar men det finns en inre kärna, inte minst ute i kommunerna. Tänk på moderaterna i Lunds kommunpolitik och tänk på företagarfamiljer som Rausings. Och läs Sydsvenskans ledare och Per T. Ohlsson. De håller fanan högt. För övrigt är nagelsvamp inget att leka med, även om bekämpning av nagelsvamp kanske inte kan bli basen för det svenska välståndet. Och som du själv ofta påminnt om så öppnas det ju ständigt nya gruvor i landet. Men visst, jag har bekymrat mig över den unga vänsterns bristande intressen för den materiella grunden. Jag tror att Marx med rätta inte prioriterade HBT-frågor och queerpolitik.
G: Manuel Castells har med rätta kritiserat identitet (nationell, religiös, sexuell etc.) för att vara ett dåligt substitut för klasskamp. Men för att knyta an till inledningen spelar allt detta egentligen ingen roll inför Naturens Hämnd. Det är ju fantastiskt hur klimathotet har förträngts på bara ett par år. Idag hade jag ett ärende på Lundaföretaget Studentlitteratur. Förr fanns där två dussin cykelplatser under tak, nu återstod fyra taklösa ställ. På de gamla ställens plats var det p-rutor. Jag räknade till totalt sexti platser och alla var upptagna utom två handikapplatser, som förstås borde ha varit överbelagda med tanke på hur många förståndshandikappade företaget har som inte har fattat vilken omställning som behövs. Och vi läser hur villaägarna belånar sina hus åtminstone i jämnhöjd med skorstenarna för att flyga till Thailand. Jeremia och Hesekiel, var finns ni när ni verkligen behövs?
L: Visst, det är nästan omöjligt att samtidigt ha i huvudet att vi på 30–50 års sikt hotas av katastrofala förändringar och att ägna sig åt det vanliga köret med förhoppningar om soldränkta stränder och ett bekvämt liv. Och jag tycker det är nåt yrvaket över din indignation, allt är väl ungefär som man kan förvänta sig. Jag tror inte man kan gå fram med bara moralisk indignation. Däremot borde en upplysningskampanj, givetvis i statlig regi, kunna åstadkomma att till exempel Thailandsturismen helt enkelt upphör. Men låt oss återgå till det mer närliggande, säg politik ocjh planering i Lund och i Skåne. Gör mänskligheten ett stort framsteg när stationen i Sösdala öppnas? Du vill förstås öppna Söderåsbanan Teckomatorp–Åstorp för pågatåg men sen, vad är nästa steg?
G: Ett litet steg för mänskligheten men ett halvstort steg för Sösdalaborna. Håkan Carlsson, rektor på Kulturskolan i Lund, har för övrigt redan skrivit en återinvigningsmarsch. Givetvis ska vi bygga höghastighetsbanor som i bästa fall står klara den dag det är omöjligt eller i alla fall förbjudet att flyga. De tågen kommer förstås inte att stanna i lilla Lund men vi bör ändå osjälviskt jobba för dem. Vi kan vinka åt tågmästaren Lars Ohly när de dundrar förbi i 300 knyck – han har ju sagt att han vill sluta sitt arbetsliv med att återgå till ett hederligt yrke. Med nya ledarganityr har oppositionspartierna chans redan i nästa val fast de måste också skärpa sin politik. Det gäller inte minst Mp som förvånansvärt snabbt har hamnat i det parlamentariska träsket och behöver återvinna sina utomparlamentariska rötter. Det kommer förstås inte att hjälpa, men det är trevligt ifall marschen mot undergången går i sambatakt.
L: Det spännande är förstås Mp som nu marscherar in på bred front i nämnder och församlingar. Det kommer väl att ta några år att fylla upp tröjan, men på enstaka punkter ser det ljust ut. Jag lyssnade på deras nya kommunalråd Emma Berginger på förra fullmäktige och hon var fullt i klass med vänsterpartisterna och hade en klart radikal framtoning. Ja, så får vi se vad den nygamla kommunalpolitikern Karin Svensson Smith kan åstadkomma i tekniska nämnden. Också sossarna är bättre nuförtiden. I många år beklagade vi ju oss över den förstelnade socialdemokratin i Lund och Skåne, men Anders Almgren i Lund är ju på alerten och Skånes S-distrikt anses ju numera vara det mest vänsterinriktade i landet.
G: Det återstår att se hu mycket kallt stål de tål i de klassiska höger-vänsterfrågorna, för att inte tala om överlevnadsfrågorna. Men jag kan gott tänka mej Morgan Johansson som S-ordförande, trots att han skyllde S-nederlaget på eftergifter mot Vänsterpartiet i frågan om fastighetsskatten. Det viktiga är att det inte blir några företrädare för den döende metall- och processindustrin, som Stefan Löfven eller Thomas Östros, eller några infödda eller ingifta stockholmska S-etablissemangsprodukter som Palm eller Damberg – minns du förresten hur hans farsa smusslade med CIA-pengar? Men låt oss inte förvirra oss in i småttigheter! Världen brinner eller förfryser eller sjunker i havets djup eller sprängs i bitar av desperados. Vad kan vi göra i väntan på det oundvikliga? Odla vår trädgård enligt Candides recept? Men det är svårt att hacka sej igenom den jävla tjälen!
L: Om man ska ha tillgång till kallt stål behövs en blomstrande järn- och stälindustri med företagsnamn som Sandvik, med lokala företrädare i Svedala-Arbrå. Du ska nog inte skriva av den industrin i första taget. Vi behöver ju bra yxor om vi ska ut och hugga ved eller skörda energiskog. Men vad gäller det politiska brödraskapet med alla dessa släkter träffar du rätt. Det tycks ju vara likadant i S som i Folkpartiet: nästan alla i toppen är barn till eller gifta eller skilda från varandra. S-kassören Dambergs dollarsmuggling till Finland är kanske glömd, men minnet bör hållas levande. inte minst i dessa Wikileakstider. Det har vi glömt att kommentera: glädjen att se Urban Ahlin åka dit för sina USA-kontakter – han borde vara rökt nu som utrikespolitisk talman för S. Carl Bildt är väl ingen amerikansk sprattelgubbe, men han ligger rätt illa till och än kan man hoppas på några rejält nersvärtande telegram, gärna med ubåtsanknytning. – Men allt är förstås inte politik. Vi här i Lund har ju en tradition av att uppskatta allmänt färgstarka inslag, låt oss säga en Piratentradition. Då får man väl säga att Wikileaks beskrivning av den libyiske diktatorn är inte det sämsta. Han berättas vara mycket närstående en blond och fyllig ukrainsk sjuksköterska. Det är nästan så man kan se henne framför sig. Alltså, politiken kan tyckas ändra sig, men som det har sagts: The fundamental laws apply, as times go by. Det är bara att sluta med att önska läsekretsen God Jul eller i varje fall, Säsongens hälsningar, som man säger mera ickekonfessionellt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar