2011-05-19

Allt för Norge! av Stig Henriksson

(Först publicerad i VLT 17 maj)

Vårt förhållande till Norge är gott. Märkligt gott. Det fick dock en allvarlig prövning när våra idrottsbesatta grannar trodde det gick för sig att slå oss även i ishockey. Detta kunde allvarligt skadat våra relationer men ordningen återställdes sedermera med Sverige i final och Norge enkelt utslaget i kvarten.

För något måste vi ha kvar! Att tippeligan tar över de bästa fotbollsspelarna, att norrmännen lärt sig åka mer än telemark utför, köra rally, spela handboll och friidrotta kan vi väl till nöds smälta. Men efter ishockeyn återstår ju bara varpa som sista försvarsskans.
   Vårt förhållande till Norge och norrmännen och –kvinnorna är ändå lite unikt. Medan finländare fortfarande har att skaka av sig en del storebrorskomplex vilket skapar friktion i umgänget så har vi och danskarna ett mer invecklat förhållande. Vi är den gamla stormakten med Köpenhamn som nöjesfält medan danskarna  anser sig vara mer kontinentala och i kontakt med världen än sina tröga, byråkratiska och hämmade grannar.

Annat med Norge! Redan språket med den där uppåtstigande avslutningen upplevs som glatt och trevligt. Och medan finskan är rena grekiskan(!) och danskan en grötig massa så lever vi i illusionen att vi förstår norska. Vi står ut med att det nyrika Norge nu har blivit för unga svenskar vad Sverige var för unga turkar för 50-60 år sedan. Ett land som är för rikt för att diska, servera och skala bananer själva, det får fattigare länders medborgare göra.
   Och vi står gärna till tjänst som semesterparadis med våra låga varupriser och vår billiga sprit. Att de köper upp allt ifrån sommarhus till företag överser vi glatt med. Det är nästan obegripligt lättsamt och inte ens Petter Northugs bus retar upp fler än en eller annan nördig skidkommentator.

Enligt Albert Einstein är nationalismen mänsklighetens barnsjukdom och då börjar vi kanske rent av mogna. För det är så; bara dem vi verkligen respekterar kan vi skämta ohämmat med. De andra skämtar vi om. Men ge sjutton i ishockeyn – där går gränsen!

"Bland de färgblinda finns inga nationalister ty de vet inte hur flaggan ser ut"
Henri Tisot

Inga kommentarer: