Orkesterveteraner ur tiden av SH

Två av Röda Kapellets tidiga dirigenter gick bort i förra veckan. Det är livets gång, men de är djupt saknade och vi minns dem med värme. Det kommer att skrivas och sägas mer om dem, men här är i all hast några ord.

Bo Fagerström
I Röda Kapellets notförteckning står Bo Fagerström för 44 av de första 50 arrangemangen. Det innebär att den uppburne musikanten från Lunds starka musikmiljö kring spex och bleckhorn i mitten av sjuttiotalet satte sig att arbeta igenom arbetarrörelsens klassiska sånger. De är inte alla så muntra och den nystartade ensemblen Lunds Kommunistiska Blåsorkester var inte den mest kvalificerade. Men arren var robusta och välklingande och har sedan dess spelats av vänsterorkestrar runt om i landet. Och Bo som i början repeterade oss var tålmodig inför alla våra brister och det behövde vi.
   Generös var han också som människa, alltid vänlig och hjälpsam. Och därtill en lekfull person, ständigt beredd att fixa till en ordlek. Efter några års bortovaro i Karlshamn var Bosse tillbaka i full verksamhet, bl.a. i de mindre ensembler som växte fram kring Röda Kapellet. Och det blev han som gav oss en signaturmelodi ”Mot Rött Ljus”, med musik och titel som är mycket fagerströmska.
   Bosse var multiinstrumentalist och kunde fritt välja var han skulle lägga sin energi och sitt kunnande. Han valde oss, och han gjorde då ett medvetet politiskt val som nog var främmande för de kretsar han kom ur. Vi tackar honom för vad han har gjort och för gott kamratskap genom åren.

Lars Fryksén
När VPK:s förstamajkommitté 1974 bestämde sig för att ställa en egen orkester på benen var Lars Fryksén tillsammans med Gunnar Sandin nyckelpersoner. De lyckades: det blev femton personer i orkestern som kunde spela både Internationalen och Arbetets Söner. När orkestern första gången hördes under samlingen på Clemenstorget gick det liksom ett sus av förvåning och glädje över de församlade, berättade Gunnar.
   Lasse var den som till en början ledde och dirigerade orkestern men han hade ingen lust att syssla med det och han lämnade över till Bo Fagerström. Själv ville han i första hand spela jazz på sin trombon. I den första blåsorkestern hade han fått med sig kompisar från den sfären. I Röda Kapellets notbuntar kan man ännu i dag finna (och härom året en förstamaj lyssna på) hans arr av ”Blues March”.
   Det blev den kommunala kulturvärlden Lasse kom att ägna sig åt. Först några år i Eslöv och därefter som kultursekreterare i Karlskrona där han sedan avancerade i den kommunala hierarkin. Vi tackar honom för att han var med och startade en orkester som snart fyller fyrtio och minns honom som en god kamrat och musikant.