Yttrandefrihetens hjältar av Gunnar Stensson

Den svenska debatten om yttrandefrihet är intensiv. Mest handlar den om barns rätt att titta på rasistiska bilder av afrikaner och islamofobers rätt att publicera nidbilder av Mohammed.
   Yttrandefriheten försvaras intensivt, framför allt av rasister. Att försvara yttrandefriheten är politiskt korrekt. Alla vill framstå som politiskt korrekta. I synnerhet de inkorrekta. Men yttrandefriheten har viktigare dimensioner.
   De svenska journalisterna som fängslades i Etiopien kom oss att upptäcka det. Efter fjorton månader som rättslösa offer för den etiopiska diktaturens godtycke blev de frigivna tack vare svenska påtryckningar. Men deras kamrater, fängslade etiopiska journalister, är kvar i fängelset, kanske för resten av sina liv.

I Eritrea hålls Dawit Isaak isolerad sedan mer än elva år för att han krävde demokrati. Det upprör oss. Men han är inte ensam om sitt öde. G15-gruppen, Eritreas demokratiska ledare, fängslades vid samma tillfälle. Senare har tusentals demokrater fängslats eller flytt. Detta upprör oss mindre. Isayas Teklebrhan, demokratiförespråkare som flytt till Israel efter sju år i eritreanskt fängelse, avslöjar att Israels premiärminister Netanyahu samarbetar med diktaturen. Vad bryr sig Netanyahu om yttrandefrihet, Dawit Isaak och de politiska fångarna i Eritrea? Han är mer intresserad av en militär allierad i ett strategiskt område.

Den amerikanske soldaten Bradley Manning sitter sedan maj 2010 isolerad i amerikanskt fängelse under hårda förhållanden för att han offentliggjort hur amerikanska soldater skrattande sköt prick på civila i Bagdad.  Han ställs inför rätta i februari 2013. Engagemanget i svenska media har svalnat, men vi får hoppas att det återkommer i samband med rättegången. När Daniel Ellsberg avslöjade Pentagonrapporten klarade han sig undan straff. Folkets och massmedias engagemang var större då.
   Bradley Manning nominerades till Nobels fredspris 2010 och 2011.

Israeliska agenter kidnappade 1986 den judiske pacifisten Mordechai Vanunu i Rom, höll honom i isoleringscell under elva år och inskränker fortfarande efter 26 år hans yttranderätt för att han avslöjade att Israel i strid med ickespridningsavtalet i hemlighet tillverkar kärnvapen i Dimona. Kritik av Israels kidnappning och brott mot yttrandefriheten betecknas av många som antisemitism och är alltså inte politiskt korrekt i alla kretsar.
   Under veckan har Israels premiärminister Netanyahu nyttjat sin yttrandefrihet i FN:s Generalförsamling. Han agiterar för ett militärt angrepp på Iran för att landet eventuellt är nära att tillverka ett kärnvapen. Eftersom Israel begått samma brott vet Netanyahu att det är fullt möjligt.  Man behöver bara sätta igång och mixtra med uran ute i öknen några år. Han visade upp en grov islamofobisk teckning av en bomb.

Günter Grass, som i våras utsattes för en kritikstorm för dikten ”Vad som måste sägas”, gav i lördags ut en diktsamling med titeln ”Dagsländor” (Eintagsfliegen). En av dikterna, ”Våra dagars hjälte” är en hyllning till Mordechai Vanunu. som avslöjade Israels tillverkning av kärnvapen. Den är också en lidelsefull uppmaning att i Vanunus efterföljd använda yttrandefriheten till att avslöja förberedelser till krig och förintelse i Texas som i Kiel, Kina, Iran och Ryssland.

VB publicerar i detta nummer två viktiga, men helt olika, texter till försvar för yttrandefriheten och demokratin: dels en översättning av Günter Grass dikt Våra dagars hjälte och dels en Resolution mot Israels samarbete med diktaturregimen i Eritrea.
   De handlar båda om hjältar som med yttrandefriheten som vapen kämpar för mänskligheten mot maktens onda anslag i hela världen.