Höst av Gunnar Stensson

Morgon, halv åtta, massivt grått molntak. Längst i söder citrongul strimma som omärkligt skiftar till genomskinligt ljusblått, vindstilla. I vattenytan: samma himmel, då och då satt i rörelse av fisk som nappar insekter  Ringar som långsamt vidgar sig och försvinner.
   En svart storskarv med kraftig gul näbb sitter på cementbalken och vaktar. En annan dyker, stannar länge under ytan innan den åter syns, långt borta, utan fisk.
   Varför är här inga andra fåglar? Ett dussin svanar brukade finnas. Sothöns, gräsänder, gäss, större och mindre doppingar också. Jo, uppe på reningsverkets gräsmatta sitter faktiskt en flock måsar. Men de är tillfälliga gäster här.
   Kan det vara mink och räv som är orsaken? De syns inte i den täta vegetationen, men jag minns att det låg söndriga och urätna svanägg och andägg på stigen härom året. Vattenfåglarna har sina bon i strandkanten, dolda av vass och gräs. Oskyddade. Det är bara att ta för sig.
   När vattnet var fruset och snö täckte stigen syntes nästan dagligen minkspår, och ibland också halvätna änder. Riktigt fräck var en mink som oberörd såg mig i ögonen från den tunna isen strax invid strandkanten. Säker på att jag inte kunde komma åt den.
   Räv har jag bara sett en gång de senaste åren, men rävspår många gånger. Söder om Höje å i den branta strandbrinken är vegetationen nästan ogenomtränglig. Jag vet för jag har försökt komma fram där och rivit sönder både skjorta och skinn på hagtorns-, björnbärs- och nyponbuskar. Där lever rovdjuren, räv och mink, helt ostörda.
   På försommaren när fasanerna ruvar är det lätt att komma åt deras ägg liksom äggen i ändernas och svanarnas bon vid strandkanten. Har räv och mink helt enkelt utrotat fågelbeståndet? Kanske med hjälp av glador och vråkar och helt vanliga råkor och kråkor?
   Snart fylls dammarna av bläsänder, gäss och andra flyttfåglar som häckar i norr utom räckhåll för rävarna och minkarna vid Höje ås stränder. Vuxna fåglar håller sig ute på vattenytan och är inte så lätta byten som ruvande fåglar, ägg och fågelungar.
   Uppför trappan till det böljande Trollebergsfältet. Det är nysått nu och blir säkert grönt före frosten. Jakriborgs pastellfärgade fasader i söder. Turning Torso omgivet av svarta moln. Bron. Och i sydväst Heleneholmsverkets skorstenar i vars skugga jag jobbat så många år.
   En svärm små grå insekter utan volym och vikt, men snabba, ihärdiga, snurrar runt runt, jag känner dem mot ansiktet. De är för små för att ens duga till sparvmat. Var kommer de ifrån? Hur kan de leva denna ganska kyliga morgon? Hur klarar de vintern? Är livets mening för dem helt enkelt att svärma?