På gymnasiemässan i Arenan av Gunnar Stensson

I lördags besökte jag gymnasiemässan på Arenan och träffade en del gamla kollegor från Katte, Spyken, Polhem och Vipan. Vi är förstås tvungna att vara här, sa en av dem.
   Jag bläddrade igenom Katedralskolans stora broschyr på glansigt tjockt papper i flerfärgstryck. Där fanns åtminstone information om programmen. Plus en massa prat och bilder. En vanlig skolkatalog skulle ge bättre information, framkastade jag. Ja, och vara mycket billigare, fyllde någon i.
   Vilsna föräldrar och ungdomar irrade omkring bland stånden. I varje stånd fanns ett par tre vuxna och fem sex elever. Jag fick med mig material från ett tjog skolor, ungefär. Det vägde ett par kilo. Informationsvärdet var lågt. Ingenstans fanns upplysningar om skolornas ekonomi. Jo, Jensen-gymnasierna påstår att de inte drivs av riskkapital utan är ett familjeföretag, vad det nu innebär.
   Jag har broschyrerna framför mig nu. Jag ska inte upprepa flosklerna. De har redan gett mig huvudvärk. Ni ska slippa läsa vad det står i ”Innovation Magazine 2013-2014. Teknik och entreprenörskap”. Det är den mest påkostade broschyren. Enligt tumregeln kommer den från den sämsta skolan.
   På slutet hittar jag en broschyr från Bergagymnasiet i Eslöv. När jag var aktiv inom Utbildningsnämnden för sju år sedan var det ett gymnasium med 1500 elever, många lärare i alla ämnen, som fungerade som en sorts miniuniversitet, och erbjöd rika valmöjligheter. Valen är färre nu, men Bergagymnasiet är fortfarande en bra skola, bättre än de friskolor eleverna hamnar i när de reser till Lund enligt systemet Fritt val Skåne. Så förstörs ett kulturarv.
   Nu åker broschyrerna ner i en återvinningspåse. Skönt att slippa resursslöseriet och alla osanningarna! I Sydsvenskan läser jag att Ung vänster blivit utkörda när de försökt dela ut ett alternativt flygblad. Censur. Här är vinsten diktator.