När VA-Syd för fem år sedan tömde de grunda Källbydammarna för att
rensa bort de lager av fågelspillning och förruttnade växtdelar som
täckte cementbottnarna, upptäckte de till sin förvåning att vattnet var
fullt av fisk: karpar, mörtar, gäddor, abborrar, ål och braxen.
Tusentals fiskar blev liggande i vatten- pölarna och dyn med
flämtande gälar och slakt sprattlande stjärtar. Frivilliga med håvar
och hinkar räddade så många de kunde och släppte ut dem i Höje å. En
stank av död fisk och förruttnad vass och säv vilade flera veckor tung
över landskapet. Ett par cyklar, en barnvagn och några rostiga
kundvagnar blev också synliga.
Den stora fiskmassakern visades både på Sydsvenskans hemsida
och i Syd-Nytt och blev föremål för upprörda kommentarer. Vi berättade
om den i något av Veckobladets novembernummer 2008, så det är bara att
läsa. De tömda dammarnas cementbottnar skrapades sedan fria från dy och
fisk och annan ävja innan de åter fylldes med vatten.
Fem år senare har det våldsamma ingreppet i ett fungerande
ekosystem lett till problem. Fosforhalten i vattnet har ökat.
Fågellivet har decimerats. Sothönsen som fanns i hundratal är helt
försvunna. Svanarna likaså. Enstaka hägrar och storskarvar syns
fortfarande. Visserligen har några flockar bläsänder nyligen återvänt,
men frågan är om de kommer att stanna.
Samtidigt har dammarna blivit fulla av fisk. De fiskar som
överlevde bottenskrapningen har fortplantat sig. Jag har skrivit flera
krönikor om stora karpar som plöjer fram genom vattnet mellan säv och
alger och småfisk som spritter och ibland slukas av häger och
storskarv.
Nu ska de fyra dammarna närmast Värpinge rensas igen. Dammen
vid järnvägen och den långa dammen berörs inte. Man tror nämligen att
den ökande fosforhalten i vattnet beror på kombinationen alger och
betande fisk.
Men den här gången ska det ske finare. VA-Syd genomför ett
reduktionsfiske. Vattnet i dammarna sänks, men töms inte helt. Fisken
samlas på de djupaste ställena och infångas sedan av hitresta fiskare
från Ringsjön med not. Sedan separeras den, var och en efter sin art:
ålarna hamnar i Höje å, karparna i särskilda karpdammar, rovfiskar som
gädda och abborrar släpps tillbaka i de dammar som inte berörs av
reduktionen och mörtarna mals till fiskmjöl. Metoden är beprövad. Den
har med gott resultat tillämpats både i Ringsjöarna och Finjasjön.
Jag gick runt dammarna idag, torsdagen den 22. Vid bortre
delen av den långa dammen forsade vatten ur ett stort rör ner i ån. Den
lilla dammen i mitten var nästan helt tömd. Endast några
decimeterdjupa pölar med pilande fisk återstod. Bottensedimenten på
cementbottnen var tunna.
Jag pratade med några vandrare som jag brukar möta. Det är nog
den giftiga blåtångens fel, sa en kvinna. Men då skulle väl inte
fisken trivas som den gör, tyckte en äldre man. Hur kan fiskarna trivas
och fåglarna avskräckas på samma gång? Vattnet har blivit grumligare,
sa kvinnan. Har det? sa mannen. När vattnet blir grumligt fungerar inte
fotosyntesen, sa kvinnan. De har i alla fall mätt upp mer fosfor, sa
jag.
Två arbetare kom i en skåpbil och började arbetet att försöka
få ratten till en ventil att lossna. Vi klarar det inte för hand, sa
de. Vi måste få hit en maskin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar