Oavsett drivmedel frestar själva
produktion av transportmedel på miljön och tär på jordens resurser.
Såväl buss- som spårvagns- och tågproduktion kräver att stora mängder
av metaller karvas ur jordskorpan. Ofta behövs långa transporter av
material. Produktionen medför utsläpp av växthusgaser. Varje resa med
motordrivna fordon – även de fordon som drivs av icke-fossila bränslen -
har negativa miljökonsekvenser (t ex buller, partiklar, däck- och
asfaltpartiklar samt bromsbelägg etc).
”Gratis” kollektivtrafik innebär att fossildriven eller atomkraftdriven trafik subventioneras
Fortfarande kör en stor del av kollektivtrafiken på fossila bränslen. En hel del dieselbussar finns kvar. Skånetrafikens ”biogasbussar” drivs i stor utsträckning av fossilgas (enligt en artikel i Sydsvenskan för en tid sedan). Elbussar, som bland annat förespråkas av bevarandelobbyn FNL, kan hämta sin energi från atomkraften.
”Gratis” resande minskar utrymmet för att bygga ut kollektivtrafiken
För att införa ”gratis” kollektivtrafik i Skåne måste åtskilliga miljarder endera tas från sjukvården eller hämtas in i form av skattehöjningar. Oavsett vilken finansieringsväg man väljer minskar utrymmet för sjukvården. Det innebär också att utbyggnad av infrastruktur, inköp av nya fordon och satsningar på ökad turtäthet kan komma att kraftigt begränsas eller helt utebli.
Inte mycket talar för att ”gratis” kollektivtrafik minskar bilresandet
Anhängare av ”gratis” kollektivtrafik hävdar att det minskar biltrafiken. Det saknas belägg för att det är reskostnaden i kollektivtrafiken som avskräcker bilisterna från att resa kollektivt. En bilresa är idag betydligt dyrare än en kollektivtrafikresa. Det är därför helt andra faktorer än kostnaden som styr bilistens val av färdsätt. På de platser i Sverige där ”gratis” kollektivtrafik prövats har det i en del fall visat sig att resandet ökat, men det har inte gått att visa att det är bilister som ändrat sina resvanor.
Tvärtom riskerar gratis kollektivtrafik att leda till att många cyklister ställer sitt fordon och i stället väljer att åka kollektivt. Det är till nackdel för såväl miljö som folkhälsa.
Kollektivtrafiktaxan som fördelningspolitiskt instrument?
Tillskyndarna av ”gratis” kollektivtrafik hävdar att det gynnar låginkomsttagare och kvinnor. Detta kan förvisso vara sant. Men det gynnar även höginkomsttagare. Och frågan är om kollektivtrafiktaxan är ett lämpligt instrument för att bedriva fördelningspolitik? Vill man använda taxor och avgifter som fördelningspolitiskt verktyg kanske det skulle ligga närmare till hands att föreslå avgiftsfri sjuk- och tandvård? Eller varför inte det generella och kraftfullt verkande instrumentet inkomstskatter?
Jag tror säkert att de flesta av dem som förespråkar ”gratis” kollektivtrafik tror att det är ett förslag vars genomförande skulle gynna miljön. Tyvärr har förespråkarna inte riktigt tänkt igenom konsekvenserna av sitt förslag. Det är långt ifrån alltid att det som i förstone kan verka miljövänligt också är det.
”Gratis” kollektivtrafik innebär att fossildriven eller atomkraftdriven trafik subventioneras
Fortfarande kör en stor del av kollektivtrafiken på fossila bränslen. En hel del dieselbussar finns kvar. Skånetrafikens ”biogasbussar” drivs i stor utsträckning av fossilgas (enligt en artikel i Sydsvenskan för en tid sedan). Elbussar, som bland annat förespråkas av bevarandelobbyn FNL, kan hämta sin energi från atomkraften.
”Gratis” resande minskar utrymmet för att bygga ut kollektivtrafiken
För att införa ”gratis” kollektivtrafik i Skåne måste åtskilliga miljarder endera tas från sjukvården eller hämtas in i form av skattehöjningar. Oavsett vilken finansieringsväg man väljer minskar utrymmet för sjukvården. Det innebär också att utbyggnad av infrastruktur, inköp av nya fordon och satsningar på ökad turtäthet kan komma att kraftigt begränsas eller helt utebli.
Inte mycket talar för att ”gratis” kollektivtrafik minskar bilresandet
Anhängare av ”gratis” kollektivtrafik hävdar att det minskar biltrafiken. Det saknas belägg för att det är reskostnaden i kollektivtrafiken som avskräcker bilisterna från att resa kollektivt. En bilresa är idag betydligt dyrare än en kollektivtrafikresa. Det är därför helt andra faktorer än kostnaden som styr bilistens val av färdsätt. På de platser i Sverige där ”gratis” kollektivtrafik prövats har det i en del fall visat sig att resandet ökat, men det har inte gått att visa att det är bilister som ändrat sina resvanor.
Tvärtom riskerar gratis kollektivtrafik att leda till att många cyklister ställer sitt fordon och i stället väljer att åka kollektivt. Det är till nackdel för såväl miljö som folkhälsa.
Kollektivtrafiktaxan som fördelningspolitiskt instrument?
Tillskyndarna av ”gratis” kollektivtrafik hävdar att det gynnar låginkomsttagare och kvinnor. Detta kan förvisso vara sant. Men det gynnar även höginkomsttagare. Och frågan är om kollektivtrafiktaxan är ett lämpligt instrument för att bedriva fördelningspolitik? Vill man använda taxor och avgifter som fördelningspolitiskt verktyg kanske det skulle ligga närmare till hands att föreslå avgiftsfri sjuk- och tandvård? Eller varför inte det generella och kraftfullt verkande instrumentet inkomstskatter?
Jag tror säkert att de flesta av dem som förespråkar ”gratis” kollektivtrafik tror att det är ett förslag vars genomförande skulle gynna miljön. Tyvärr har förespråkarna inte riktigt tänkt igenom konsekvenserna av sitt förslag. Det är långt ifrån alltid att det som i förstone kan verka miljövänligt också är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar