Storskarvar och gäss av Gunnar Stensson

Tre svarta storskarvar simmade och dök målmedvetet allt närmare dammhörnet närmast järnvägen. Den blanka ytan bröts plötsligt av ett glittrande stim småfisk. Skarvarna for in i stimmet, högg fiskynglen med sina långa spjutliknande näbbar, böjde nackarna, svalde och högg ytterligare fiskar. När de var nöjda avbröt de abrupt fiskafänget, satte sig på en liten plattform mitt i dammen och bredde ut vingarna för att de skulle torka. Fiskynglen sprattlade i krävorna och skarvarna verkade nöjda.
   I vintras tömde VaSyd dammarna och fångade hundratals kilo fisk i vad som kallades ”reduktionsfiske”. Jag var glad att undervattenslivet återuppstått. En enda överlevande karp kan ge upphov till tusentals fiskyngel.
   På cementbalken längre bort satt en högdragen kutryggig gråhäger. Ett par av sommarens sista svalor susade förbi ett par meter över vattnet.
   På de vidsträckta stubbåkrarna vid Trolleberg betade hundratals gäss. I ett gemensamt utbrott av panik flög de upp. Vingslagen brusade.  Det måste ha varit flyttgäss eftersom de var så skygga. De bofasta skånska gåsflockarna skräms inte av att en ensam människa passerar.
   Det var ganska svalt och stora moln passerade ideligen solen. Vindkraftverken snurrade. Träden hade alltjämt massiva, täta kronor nästan helt utan gulnade lövslingor.