2014-11-27

Bensinskatten - ett klassperspektiv
av Sven-Hugo Mattsson

Bensinskatten, eller koldioxidskatten, är nog den skatt som är bäst att höja ur röd och grön synpunkt. Grönt så klart, eftersom vi skulle få in rätt mycket pengar till förnybart och kollektivtrafik. Dock skulle en skattehöjning, säg på 70 öre, inte innebära att bilåkandet minskar. Detta eftersom det är de rikaste som har bil och en så liten höjning märks knappast i de rikas plånböcker. Att höja bensinskatten är dessutom helt rätt i tid. De med mest i inkomst har de senaste 8 åren fått kraftiga inkomstskatteminskningar. Till och med den som har en så låg lön på 20.000 kr per månad har kunnat se skatten minska med 1500 kr de senaste 8 åren. Många har dessutom fått goda reala löneökningar. Det är länge sen vi har behövt jobba så lite som nu för en liter bensin.

De fattiga då?
När jag diskuterar detta får jag ofta argumentet, ”hur skall den fattige klara en höjning”. Vi kan utgå från en höjning med ca 70 öre, nästan 90 inkluderat momsen på höjningen. En sådan höjning kostar den som kör 1500 mil om året bara ungefär 100 kronor i månaden. Det andra argumentet är att de fattiga helt enkelt inte har bil. Hemlösa och de som har försörjningsstöd har eller får inte ha bil. Fattigpensionärer, 300-500.000 personer, lite beroende på hur man räknar, har ingen bil. (Varför, för övrigt, höjer man inte de lägsta pensionerna om man nu är så orolig för dem)? De med låga arbetslöshetsersättningar har knappast bil.
   Min egen erfarenhet säger mig att de som är upp till 30 år sällan har bil. Upp till 30 år har man sällan kommit in i karriären och har ännu inte råd med bil, de som lever singel har ofta inte råd att hålla bil på en lön. Upp till 18 får man inte köra bil och många äldre kan inte köra bil. Själv klippte jag, 70 år, mitt körkort i år. Ser bra gör jag inte men hör dåligt det gör jag.
   Vi har de som inte har ett fast jobb och lever på en låg inkomst, dessa är väl kanske de som mest hade behövt en bil eftersom man nog ofta blir in ringd till olika arbetsplatser. Ovanstående grupper är en stor del av befolkningen och de påverkas bara till liten del av en bensinskattehöjning. Det är för övrigt de grupper som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet främst jobbar för i sin politiska gärning. Om man är bekymrad över att de med låga inkomster inte skulle ha råd med en bensinskattehöjning så kan man kompensera genom att höja grundavdraget. Så varför denna tvekan att höja bensinskatten? 

Medel- och överklassen
Har gott och väl råd att betala en så lindrig skattehöjning, se ovan vilka inkomsthöjningar de fått. Även de med goda pensioner har fått ordentliga skattesänkningar och trots påståendet att pensionerna inte riktigt räcker till vill jag påstå att pensionärer aldrig haft det bättre än nu. När de som är 20-talister ersätts med 40/50-talister, höjs genomsnittspensionen, eftersom de senare har högre pensioner än de förra.

Men de i glesbygd då?
Varje gång jag hör argumentet att vi är ett avlångt land och att många har stora avstånd till jobb eller för att handla, tänker jag: hur klarar sig de i glesbygd som inte har bil? De som har bil har ju trots allt, just det, bil. De är oberoende av kollektivtrafiken och undergräver en god kollektivtrafik. Hur tar sig 16-åringen ovan eller 70-åringen som inte har alla sinnen som behövs, fattigpensionären, den arbetslöse som söker jobb men kanske inte har råd att ta sig dit jobbet är, dit det inte går en vettig kollektivtrafik.
   Jag har ofta befunnit mig i glesbygd, som turist, och just undrat över dessa frågor. Hur klarar sig den som bor i Ljungdalen och får jobb i Åsarna? Ljungdalen ligger långt inne i glesbygd, det finns bara ett par byar mellan Ljungdalen och Åsarna och det är 11 mil emellan.
   Mellan Funäsdalen och Bruksvallarna, ca två mil, går det inga bussar alls på helger, de går bara när skolan är öppen. Jag har råd med en taxi, en gång var femte år. Men hur gör de som jobbar söndag och bor i Bruksvallarna och skall till Funäsdalen?
   Och det är de som har bil vi bekymrar oss över, de som har ett alternativ och är oberoende av tid.
   Jodå, jag inser problemet. Det är långa avstånd, det kostar med bil, att en-två personer skall färdas i en bil långa sträckor är ett problem. Det tar tid att ta sig, det ligger ju i situationen. Men en liter bensin ger lika mycket koldioxid till atmosfären om den släpps ut i glesbygd eller i tättbebyggt område.
   Jag tror så här: om man gör en utredning över vad glesbygden främst behöver så tror jag svaret hade blivit att det behövs en betydligt bättre kollektivtrafik. Och det är väl det vi som är röda och gröna måste jobba för!

PS Jag skrev detta innan Miljöpartiet redovisade sin tveksamhet att höja bensinskatten. Nu spelar det ingen roll hur MP ställer sig. Så länge S och Alliansen inte ser nödvändigheten av att höja blir det heller ingen höjning. DS

Inga kommentarer: