Järnvägen glänser på vita pyloner högt
över landskapet, från horisonten i norr till bron över Öresund i
söder. På den höga järnvägs-hållplatsen Lund-Brunnshög har man utsikt över de väldiga kupolerna ESS och Max 1V
intill den nya staden, vars 45 000 invånare arbetar och lever bland
nya skolor, bibliotek, hotell, restauranger, butiker, samlingsplatser
och friluftsanläggningar.
Tåget, som utgick från Stockholm för en och en halv timme sedan, kommer susande som ett silverspjut, stannar, dörrar öppnas, passagerare strömmar ut och in, tåget startar och försvinner inom någon minut in bland Malmös kyrktorn, vattentorn och höghus.
Från Dalby kommer en grön spårvagn pilande, Passagerare från tåget fyller den och så rullar den vidare ner mot centrum. En annan stretar uppför backarna. Den är fullsatt.
Framtiden tänkte jag mig så. Ulf tog ner mig till den prosaiska nutiden.
I Rapporten om höghastighetståg framhålls tre grundförutsättningar för planarbetet: höghastighetståg bör inte blandas med övrig tågtrafik, uppehållen bör vara korta och ut- och infarterna från uppehållen enkla. Dessa tre villkor är lättare att uppfylla utanför städerna.
Trots detta fastslår rapporten att det är stora fördelar med centrala stationslägen. Jo, säkert. Lokalpolitikerna instämmer.
Men en eventuell hållplats Lund Brunnshög kan komma att ha det mest centrala läget i framtiden.
Lunds central har de förutsättningar som krävs, när väl utbyggnaden med fyrspår är fullbordad, anser rapporten.
Ja, kanske, frånsett getingmidjan vid kröken förbi Armaturfabriken, där hastigheten är begränsad till 60 km i timmen. Risken finns att något av tågen från söder en dag kommer körande i 240 km, lyfter från spåren och dundrar in i Grand Hotell.
Men passagen förbi Armaturfabriken kan förstås byggas om, liksom stationsområdet i övrigt.
Uppenbart är att en genomgripande, långvarig och intensiv ombyggnadsperiod förestår och att förändringarna i centrala Lund blir omfattande.
Själv är jag mest angelägen om att man respekterar Klosterkyrkan, en arkitektonisk kulturklenod som försummats av stadsplanerarna alltsedan stambanan byggdes för snart 175 år sedan.
Och visst uppskattar jag utsikten att få se glimtar av höghastighetstågen bortom fotbollsspelarna vid Klostergården.
Ulf och jag får, liksom övriga lundabor, säkert anledning att fortsätta samtalen om höghastighetstågen kommande år.
Ulf uttrycker farhågor för att mitt förslag kan avskräcka beslutsfattarna från att låta höghastighetstågen tangera Lund över huvud taget. Det är nog en överskattning av VB:s makt över opinionen. Tyvärr. God Jul och ett Gott Nytt år, Ulf!
Tåget, som utgick från Stockholm för en och en halv timme sedan, kommer susande som ett silverspjut, stannar, dörrar öppnas, passagerare strömmar ut och in, tåget startar och försvinner inom någon minut in bland Malmös kyrktorn, vattentorn och höghus.
Från Dalby kommer en grön spårvagn pilande, Passagerare från tåget fyller den och så rullar den vidare ner mot centrum. En annan stretar uppför backarna. Den är fullsatt.
Framtiden tänkte jag mig så. Ulf tog ner mig till den prosaiska nutiden.
I Rapporten om höghastighetståg framhålls tre grundförutsättningar för planarbetet: höghastighetståg bör inte blandas med övrig tågtrafik, uppehållen bör vara korta och ut- och infarterna från uppehållen enkla. Dessa tre villkor är lättare att uppfylla utanför städerna.
Trots detta fastslår rapporten att det är stora fördelar med centrala stationslägen. Jo, säkert. Lokalpolitikerna instämmer.
Men en eventuell hållplats Lund Brunnshög kan komma att ha det mest centrala läget i framtiden.
Lunds central har de förutsättningar som krävs, när väl utbyggnaden med fyrspår är fullbordad, anser rapporten.
Ja, kanske, frånsett getingmidjan vid kröken förbi Armaturfabriken, där hastigheten är begränsad till 60 km i timmen. Risken finns att något av tågen från söder en dag kommer körande i 240 km, lyfter från spåren och dundrar in i Grand Hotell.
Men passagen förbi Armaturfabriken kan förstås byggas om, liksom stationsområdet i övrigt.
Uppenbart är att en genomgripande, långvarig och intensiv ombyggnadsperiod förestår och att förändringarna i centrala Lund blir omfattande.
Själv är jag mest angelägen om att man respekterar Klosterkyrkan, en arkitektonisk kulturklenod som försummats av stadsplanerarna alltsedan stambanan byggdes för snart 175 år sedan.
Och visst uppskattar jag utsikten att få se glimtar av höghastighetstågen bortom fotbollsspelarna vid Klostergården.
Ulf och jag får, liksom övriga lundabor, säkert anledning att fortsätta samtalen om höghastighetstågen kommande år.
Ulf uttrycker farhågor för att mitt förslag kan avskräcka beslutsfattarna från att låta höghastighetstågen tangera Lund över huvud taget. Det är nog en överskattning av VB:s makt över opinionen. Tyvärr. God Jul och ett Gott Nytt år, Ulf!
1 kommentar:
Har inte läst rapporten om höghastighetståg, men att de inte ska blandas med övrig trafik är ju anmärkningsvärt. Om de menar att de ska ha egna spår mellan städerna de stannar i, är det en sak. Men de bör väl rimligen stanna vid samma huvudstationer som övrig tågtrafik. Det bör ju vara lätt att byta mellan snabbtågen och något lokalt elller regionalt tåg. Man kan förstås tänka sig att de går på,egna spår vid dessa stationer. Men i de flesta städer ligger nog stationen så inträngt att det blir svårt att anlägga nya spår bredvid. Det är ju inte heller självklart att några av de befintliga spåren kan avdelas för enbart snabbtåg. Ser det som mer rimligt att snbbtågen leds in till de befintliga stationerna. Naturligtvis måste de köra långsammare där då. Men de måste de ju ändå om de ska stanna. Även om tågen går snabbare än andra tåg, så kan de väl inte accelerera och retardera snabbare.
Sven-Inge Cederfelt
Skicka en kommentar