Genom att överraskande bli det tredje största partiet i det spanska
valet den 20 december 2015 fick det nya vänsterpartiet Podemos
möjlighet att bli avgörande i bildandet av en ny regering. Det
konservativa partiet PP blev visserligen störst, men förlorade sin
majoritet.
Socialistpartiet vill bilda en vänsterregering tillsammans med
Podemos, men bara på vissa villkor. I måndags krävde partiledaren Pedro
Sanchez, att Podemos skulle sluta att ge stöd åt kravet på en
folkomröstning om självständighet för Katalonien, ett krav som en stor
majoritet katalaner står bakom, men som alla spanska partier är emot -
utom Podemos.
Pablo Iglesias, Podemos ledare, vägrade och förklarade att ”den
enda vägen att försvara vårt lands enhet går genom demokratiska
processer”.
Podemos vill visserligen att Katalonien ska förbli en del av
Spanien och tror att katalanerna kommer att säga nej i folkomröstningen
på samma sätt som Skottland förra året och Quebec 1980. Partiet vill
undvika att göra samma misstag som brittiska Labourpartiet.
Iglesias försvarade också sitt förslag att man ska utse en
oberoende vänsterperson till premiärminister i stället för Pedro
Sanchez, som är omstridd i sitt eget parti.
Podemos viktigaste krav är en ”lag mot det sociala nödläget” för
att förhindra att familjer tvingas lämna sina hem på grund av oförmåga
att betala sina skuldräntor och för att säkra att de gamla kan betala
sina mediciner.
Om parlamentet inte lyckas utse en ny premiärminister före den 20 februari blir det nyval. (Guardian 2/2)
Podemos växte fram ur massprotesterna 2011 mot
nedskärningarna, besparingarna och korruptionen. Partiet övergav den
klassiska höger-vänster-retoriken och sade sig i stället kämpa för ”de
många” mot den styrande eliten (som det kallar ”kasten”).
De står till vänster, men säger sig vara ett mittenparti. Deras
partifärg är lila. De byggde upp partiet genom en stor och mångsidig
gräsrotsaktivitet.
Den norska journalisten Lotta Elstad beskriver i sin bok Podemos – vänsterpolitik i kristid, Celanders förlag, partiets framväxt och program från partibildningen för två år sedan till augusti 2015.
De senaste sex månader-nas utveckling gör hennes analys av
vänsterpolitikens förutsättningar i en tid av förvärrad europeisk kris
ännu mer intressant. Hon ifråga-sätter de traditionella
socialdemokratiska partiernas möjlighet att genomföra sin politik i ett
EU-system som är låst i en nyliberal privatiserings- och
avregleringspolitik.
En rad svenska vänstertidningar från Östra Småland till
Aftonbladet har skrivit om boken och bidragit till en intressant
debatt. Men bäst är förstås att skaffa sig den och bilda sig en egen
uppfattning, inte minst inför V-kongressen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar