Hur kan man se människor utan att se dem? av Gunnar Olofsson

Hur är det möjligt att världen ser 10.000-tals människor protesterande mot att de är instängda utan att faktiskt se dem? Att man inte reflekterar över varför de är där och vem som bär ansvaret för deras situation? Det är frågor som ställs i den israeliska tidningen Haaretz av krönikören Gideon Levy. I Sverige saknas däremot helt dessa funderingar.
 

 

De senaste fredagarna har palestinierna i Gaza anordnat fredliga demonstrationer mot den nu över 10 år långa israeliska blockaden av Gaza – en blockad som fördömts av världssamfundet men som ingen, varken FN, EU eller Sveriges regering, gjort någonting för att få avskaffad. Demonstrationerna har mötts med skarp eldgivning av den israeliska armén in över gränsen på palestinsk mark. Hittills har över 30 personer dödats och minst 1.500 skadats – vilket kraftigt belastat en redan drabbad sjukvård i Gaza som kämpar för sin överlevnad. Även journalister som varit på plats för att skildra protesterna har utgjort mål för de israeliska prickskyttarna. Den 7 april avled fotojournalisten Yasser Murtaja som, försedd med en väst med den tydliga texten PRESS, sköts i magen av en krypskytt. Totalt har hittills 9 journalister skadats av skarp ammunition.

 

Den humanitära krisen i Gaza är ingen naturkatastrof, utan skapad av människor som en form av kollektiv bestraffning i direkt strid med internationell lag. Ändå tillåts den fortsätta. Gaza lider idag brist på allt från mat och mediciner till vatten, el, skolor, sjukvård och material att bygga upp allt som förstörts av den israeliska armén. Nästan allt vatten är otjänligt att dricka, miljoner liter orenat avloppsvatten rinner varje dag ut i Medelhavet, elektricitet finns bara några få timmar per dag, arbetslösheten är uppemot 50%, sjukhusen saknar viktiga mediciner och utrustning. Människor lider av blodbrist och olika sjukdomar till följd av den förgiftade miljön. Enligt FN kommer Gaza att inom några få år vara i praktiken obeboeligt.
   De palestinska protesterna handlar om rätten till liv, frihet och fred. Om att den israeliska ockupationen av palestinskt land måste upphöra och konflikten lösas i enlighet med FN:s resolutioner: en tvåstatslösning enligt 1967 års gränser med Israel och Palestina sida vid sida i fred, Jerusalem som inte bara Israels utan också Palestinas huvudstad och en rättvis lösning av flyktingfrågan. Protesterna kommer att fortsätta fram till maj då Israel firar sitt 70-årsjubileum som stat och palestinierna högtidlighåller 70-årsminnet av fördrivningen av 750.000 människor - Al-Nakba. Hur många fler palestinier kommer att dödas och skadas fram till maj? Omvärlden måste sluta upp att se utan att se, sluta diskutera hur många palestinier det är rimligt att skada och döda, och på vilket sätt, utan att det blir oetiskt - och äntligen ta sitt ansvar för att lösa konflikten. Det finns absolut ingenting att vänta på.