Det är uppenbart orimligt att i en spalt i lilla VB sammanfatta
den omfattande globala debatten om klimatkrisen. Nödvändigt ändå. Lund
förfogar över flera ledande jordsystemforskare. Två av dem är Alf
Hornborg och Andreas Malm. De borde anlitas i det lokala samtalet. Om
en vecka kommer jag försöka presentera Andreas Malms The progress of this storm. Nature and society in a warming world.
Nu till sammanfattningen.
Klimatkatastrofen har en historia. Kol och olja
bildades för hundratals miljoner år sedan och bäddades ner i planetens
geologiska lager. Under drygt 200 år av kapitalistisk
industrialisering grävdes de upp och förbrändes. Växthusgaser
ackumulerades i atmosfären. Jordsystemets balans rubbades. I årtusenden
kommer konsekvenserna att påverka allt liv på jorden. Den mänskliga
kultur som eftersträvar ständig tillväxt har tagit makten över naturen.
Nu gör naturen uppror.
De senaste 70 åren har inneburit den mest genomgripande förändringen i förhållande till den naturliga världen i mänsklighetens historia. I vår hänsynslösa försumlighet har vi förändrat klimatet, utrotat arter, förorenat haven, marken, luften.
Vi är starka nog att rubba jordens utveckling men oförmögna att reglera oss själva.
Det kapitalistiska världssystem som skapades efter andra världskriget accelererade och blev mer extremt under det nya millenniets tillväxtdrivna teknikindustriella ideologi.
Globaliseringen ökade världssamfundets ojämlika makt-, handels- och fördelningsbalans.
Nu till sammanfattningen.
De senaste 70 åren har inneburit den mest genomgripande förändringen i förhållande till den naturliga världen i mänsklighetens historia. I vår hänsynslösa försumlighet har vi förändrat klimatet, utrotat arter, förorenat haven, marken, luften.
Vi är starka nog att rubba jordens utveckling men oförmögna att reglera oss själva.
Det kapitalistiska världssystem som skapades efter andra världskriget accelererade och blev mer extremt under det nya millenniets tillväxtdrivna teknikindustriella ideologi.
Globaliseringen ökade världssamfundets ojämlika makt-, handels- och fördelningsbalans.
Samtidigt som världens stater samlas i Katowice ser
vi en frackingboom och nya former av fossilbränsleutvinning i Amerika,
Europa, Australien och på andra håll.
Kina håller på att ta över ledningen av världsekonomin och landets utsläpp är idag större än USA:s. Indien har påbörjat en liknande utveckling.
Vi har redan passerat flera tipping points som triggar ohejdbara återkopplingsprocesser som den globala uppvärmningen, smältningen av arktiska isar och stigande havsnivåer.
Nu har vi några decennier på oss för att bromsa uppvärmningen och dess konsekvenser. Detta är ett avgörande ögonblick utan motstycke i mänsklighetens tvåhundratusenåriga historia.
Vad kan vi göra för att sakta ner förändringarna? Vi – och särskilt vi som lever i de rika länder som orsakat klimatkatastrofen - har ett ansvar för våra barn och kommande generationer, för livet på jorden. Vi måste agera kollektivt i en global värld. På alla nivåer. I överstatliga organisationer, nationellt, i städer och företag. Och inte minst som individer.
Den destruktiva nyliberala världsordningen gör motstånd. På alla nivåer. Nyss var E20-länderna, som bland sig räknar några av mänsklighetens hänsynslösaste fiender, samlade i Buenos Aires. De klimatförnekande Sverigedemokraternas inflytande i Sverige växer i samverkan med Kristdemokrater och Moderater. Lokalt styr de i kommuner som Staffanstorp.
Mäktigare än politikerna är de globala plutokrater som förfogar över kapital och massmedia.
De finansierar institut och stiftelser som sprider förvirring och tvivel. De engagerar intellektuella som är beredda att beskriva världen ur deras perspektiv som till exempel Johan Norberg Den 4 december skrev han:
”Den avgörande frågan för planeten är därför vilken teknik dagens fattiga använder för att bli rika. De gröna innovationerna kommer, liksom alla tidigare från fria människor i kapitalistiska länder.”
Ett orimligt påstående som främjar såväl miljardärerna som Sverigedemokraterna. (AB 4/12)
Svenskt Näringsliv och Timbro är nyliberala kapitalistiska stiftelser med stort inflytande. En av Timbros skribenter är Mattias Svensson, som flera gånger företrätt klimatförnekande åsikter. Härom dagen prövade han i stället en passiv och resignerad attityd som troligen tilltalar många egocentriska cyniker:
”Om jag exempelvis fick välja på att leva mina återstående decennier i en grön planekonomi eller i ett hyggligt fritt och demokratiskt samhälle på en allt varmare planet med försurade världshav, så skulle jag välja det sistnämnda.”
Efter oss – syndafloden.
Kina håller på att ta över ledningen av världsekonomin och landets utsläpp är idag större än USA:s. Indien har påbörjat en liknande utveckling.
Vi har redan passerat flera tipping points som triggar ohejdbara återkopplingsprocesser som den globala uppvärmningen, smältningen av arktiska isar och stigande havsnivåer.
Nu har vi några decennier på oss för att bromsa uppvärmningen och dess konsekvenser. Detta är ett avgörande ögonblick utan motstycke i mänsklighetens tvåhundratusenåriga historia.
Vad kan vi göra för att sakta ner förändringarna? Vi – och särskilt vi som lever i de rika länder som orsakat klimatkatastrofen - har ett ansvar för våra barn och kommande generationer, för livet på jorden. Vi måste agera kollektivt i en global värld. På alla nivåer. I överstatliga organisationer, nationellt, i städer och företag. Och inte minst som individer.
Den destruktiva nyliberala världsordningen gör motstånd. På alla nivåer. Nyss var E20-länderna, som bland sig räknar några av mänsklighetens hänsynslösaste fiender, samlade i Buenos Aires. De klimatförnekande Sverigedemokraternas inflytande i Sverige växer i samverkan med Kristdemokrater och Moderater. Lokalt styr de i kommuner som Staffanstorp.
Mäktigare än politikerna är de globala plutokrater som förfogar över kapital och massmedia.
De finansierar institut och stiftelser som sprider förvirring och tvivel. De engagerar intellektuella som är beredda att beskriva världen ur deras perspektiv som till exempel Johan Norberg Den 4 december skrev han:
”Den avgörande frågan för planeten är därför vilken teknik dagens fattiga använder för att bli rika. De gröna innovationerna kommer, liksom alla tidigare från fria människor i kapitalistiska länder.”
Ett orimligt påstående som främjar såväl miljardärerna som Sverigedemokraterna. (AB 4/12)
Svenskt Näringsliv och Timbro är nyliberala kapitalistiska stiftelser med stort inflytande. En av Timbros skribenter är Mattias Svensson, som flera gånger företrätt klimatförnekande åsikter. Härom dagen prövade han i stället en passiv och resignerad attityd som troligen tilltalar många egocentriska cyniker:
”Om jag exempelvis fick välja på att leva mina återstående decennier i en grön planekonomi eller i ett hyggligt fritt och demokratiskt samhälle på en allt varmare planet med försurade världshav, så skulle jag välja det sistnämnda.”
Efter oss – syndafloden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar