I Miranda Siganders intervju ”Klimatfilosof: Thunbergs projekt är dömt att misslyckas” (SDS29/1)
hävdar klimatfilosofen Roy Scranton på ett seminarium under Göteborgs
filmfestival, att det är för sent att göra något åt den negativa
klimatutvecklingen samt beskriver hur den koldrivna kapitalismen
orsakat katastrof efter katastrof.
Om Greta Thunberg säger han: ”Hon är en modig ung kvinna och det är så här hon känner mening med sitt liv. Men det kommer inte att stoppa klimatförändringarna.”(SDS 29/1)
Jordsystemforskare är eniga om att balansen mellan jordens naturkrafter har rubbats genom mänsklig påverkan och att planeten därigenom har lämnat epoken holocen, som kännetecknats av ett milt och stabilt klimat som är gynnsamt för liv, och övergått till en ny våldsammare geologisk epok, antropocen, människans tidsålder.
Det råder bred enighet om den nya epokens framväxt och huvuddrag. Med utgångspunkt från Clive Hamiltons Den trotsiga jorden. Människans öde i antropocen kan följande summariska sammanfattning göras.
Människan har inverkat på klimatet sedan starten för den storskaliga kolförbränningen under den industriella revolutionen för 200 år sedan.
Efter andra världskriget steg koldioxiden i atmosfären brant.
Stora
koldepåer har grävts fram, eldats upp och frigjorts i systemet där de
kommer att förbli aktiva i atmosfären, haven och biosfären.
Det kommer att ta hundra-tusentals år innan merparten åter kan bindas.
Världshaven är redan en tredjedel surare än då män-niskan inledde sin storskaliga eldning av kolbränslen.
Destabiliseringen av ismassor på glaciärerna och det grönländska istäcket kan inte vändas på mindre än tiotusentals år.
22 forskare skrev i tidskriften Nature i april 2016: ”Under de närmaste decennierna finns det fortfarande en möjlighet att minimera – men inte förhindra – en storskalig och potentiellt katastrofal klimatförändring med längre utsträckning än den hittillsvarande mänskliga historien.”
Om Greta Thunberg säger han: ”Hon är en modig ung kvinna och det är så här hon känner mening med sitt liv. Men det kommer inte att stoppa klimatförändringarna.”(SDS 29/1)
Jordsystemforskare är eniga om att balansen mellan jordens naturkrafter har rubbats genom mänsklig påverkan och att planeten därigenom har lämnat epoken holocen, som kännetecknats av ett milt och stabilt klimat som är gynnsamt för liv, och övergått till en ny våldsammare geologisk epok, antropocen, människans tidsålder.
Det råder bred enighet om den nya epokens framväxt och huvuddrag. Med utgångspunkt från Clive Hamiltons Den trotsiga jorden. Människans öde i antropocen kan följande summariska sammanfattning göras.
Människan har inverkat på klimatet sedan starten för den storskaliga kolförbränningen under den industriella revolutionen för 200 år sedan.
Efter andra världskriget steg koldioxiden i atmosfären brant.
Stora
koldepåer har grävts fram, eldats upp och frigjorts i systemet där de
kommer att förbli aktiva i atmosfären, haven och biosfären. Det kommer att ta hundra-tusentals år innan merparten åter kan bindas.
Världshaven är redan en tredjedel surare än då män-niskan inledde sin storskaliga eldning av kolbränslen.
Destabiliseringen av ismassor på glaciärerna och det grönländska istäcket kan inte vändas på mindre än tiotusentals år.
22 forskare skrev i tidskriften Nature i april 2016: ”Under de närmaste decennierna finns det fortfarande en möjlighet att minimera – men inte förhindra – en storskalig och potentiellt katastrofal klimatförändring med längre utsträckning än den hittillsvarande mänskliga historien.”
Sedan 1751 har nittio företag, nästan alla västerländska, svarat
för två tredjedelar av mänsklighetens av växthusgaser.
Klimatförändringar i global skala ändrar temperaturerna i Arktis och
Antarktis, vilket påverkar oceanernas temperatur, vilket i sin tur
leder till att monsunregnen kommer mer oregelbundet, varigenom
miljontals bönder i Indien drabbas.
Det är uppenbart att den kapitalistiska tillväxtekonomin med sin inriktning på ständigt ökad produktion och konsumtion inte längre är möjlig.
När välståndet växer riskerar det att bli värre för alla, skriver Sverker Sörlin i Antropocen. En essä om människans tidsålder.
Den ekonomiska utvecklingen i Kina och Indien har lett till en storskalig ökning av koloxidförbränningen som snart kommer att överträffa den i västvärlden.
Det krävs revolutionerande förändringar i de globala samhällssystemen. Och de måste ske snabbt.
Greta Thunberg och Roy Scranton har mer gemensamt än den provocerande rubriken ”Greta Thunbergs projekt är dömt att misslyckas” ger sken av.
De vet båda att det handlar om planetens och mänsklighetens framtid. De vet båda att klimatförändringen inte kan stoppas. Greta hoppas att ”det under de närmaste decennierna ska finnas en möjlighet att minimera en storskalig och potentiellt katastrofal klimatutveckling” som de 22 forskarna uttryckte det i Nature.
Sydsvenskans huvudledare under rubriken Nej, Greta Thunberg kämpar inte förgävesframstår däremot som ett medvetet försök att vilseleda läsarna om den katastrofala klimatutveckling som hotar att underminera grundvalarna för vår existens.
Såvida den inte är ett uttryck för total aningslöshet.
Ledarskribenten gläder sig åt att årets julklapp blev ett återvunnet plagg, att somliga kommit att välja tåg i stället för flyg och att elbilarna kanske blir billigare och citerar klimatforskaren Christian Azar som konstaterar att sol- och vindenergi utvecklas snabbt och gör det allt billigare att byta ut den fossila energin.
Sydsvenskans ledare förvandlar klimathotet till ett trivialt problem som lätt kan lösas genom ändrade vardagsvanor och ny teknik och förminskar Greta Thunberg genom att farbroderligt klappa henne på axeln: Duktig flicka! Så fint att du engagerar dej för miljön!
Den sortens argumentation är en verklighetsförfalskning som vill vänja oss vid att betrakta klimatkrisen som ett spektakel som utspelar sig utanför vår egen tillvaros bubbla.
Det är uppenbart att den kapitalistiska tillväxtekonomin med sin inriktning på ständigt ökad produktion och konsumtion inte längre är möjlig.
När välståndet växer riskerar det att bli värre för alla, skriver Sverker Sörlin i Antropocen. En essä om människans tidsålder.
Den ekonomiska utvecklingen i Kina och Indien har lett till en storskalig ökning av koloxidförbränningen som snart kommer att överträffa den i västvärlden.
Det krävs revolutionerande förändringar i de globala samhällssystemen. Och de måste ske snabbt.
Greta Thunberg och Roy Scranton har mer gemensamt än den provocerande rubriken ”Greta Thunbergs projekt är dömt att misslyckas” ger sken av.
De vet båda att det handlar om planetens och mänsklighetens framtid. De vet båda att klimatförändringen inte kan stoppas. Greta hoppas att ”det under de närmaste decennierna ska finnas en möjlighet att minimera en storskalig och potentiellt katastrofal klimatutveckling” som de 22 forskarna uttryckte det i Nature.
Sydsvenskans huvudledare under rubriken Nej, Greta Thunberg kämpar inte förgävesframstår däremot som ett medvetet försök att vilseleda läsarna om den katastrofala klimatutveckling som hotar att underminera grundvalarna för vår existens.
Såvida den inte är ett uttryck för total aningslöshet.
Ledarskribenten gläder sig åt att årets julklapp blev ett återvunnet plagg, att somliga kommit att välja tåg i stället för flyg och att elbilarna kanske blir billigare och citerar klimatforskaren Christian Azar som konstaterar att sol- och vindenergi utvecklas snabbt och gör det allt billigare att byta ut den fossila energin.
Sydsvenskans ledare förvandlar klimathotet till ett trivialt problem som lätt kan lösas genom ändrade vardagsvanor och ny teknik och förminskar Greta Thunberg genom att farbroderligt klappa henne på axeln: Duktig flicka! Så fint att du engagerar dej för miljön!
Den sortens argumentation är en verklighetsförfalskning som vill vänja oss vid att betrakta klimatkrisen som ett spektakel som utspelar sig utanför vår egen tillvaros bubbla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar