Venezuela är i blickpunkten. Jag kan inte bidra med några ögonblicksbilder. Jag
har bara varit där så lång tid det tar att fylla en 25,000 tons tanker
med olja. Det går på 23 timmar vill jag minnas. Vad man i stället kan
göra är att använda sitt förstånd och politiska omdöme. Det har
dessvärre inte alla vänstersympatisörer gjort.
Fattigdom och välstånd
Venezuela är präglat av det beteende som tycks ligga så
väl till för oljeekonomier. Oljan ägdes länge av Creole Oil Co, ett av
Standard Oils dotterbolag. De intjänade pengarna gick länge direkt till
USA men efter hand också till en växande övre medelklass som kände sig
lika hemma i Miami som i Caracas. Men kanske hälften av landets
befolkning fick ingen som helst del av landets oljeinkomster utan levde
i traditionell latinamerikansk fattigdom. För så där tjugo år sen kom
en militärkupp, ledd av enkla arméofficerare med delvis progressiva
idéer. Oljebolagen förstatligades och delar av inkomsterna spreds till
de fattiga delarna av befolkningen.
Den tidigare gynnade medelklassen opponerade sig och utgör nu
kärnan av oppositionen mot Maduro, liksom USA och ledarskapet i
Västeuropa. Det är tydligt av inflation, varubrist mm att landet nu
befinner sig i en krissituation. Den är till stora delar orsakad av
sjunkande oljepriser, den gamle ledaren Chavez och den nuvarande
Maduro. Landet är illa skött vilket tycks vara det normala när en
tidigare välfungerande kapitalistisk ekonomi går i graven
Lärdomar
Vad kan vänstern lära sig? Jo, framför allt att inte ställa
upp och applådera militära upprorsungar. Jag hörde Chavez i Köpenhamn
för några år sen – bombasmer utan innehåll! Att bygga socialism kräver
inte bara social indignation utan också seriös ekonomisk och politisk
planering. Jag håller trots allt på Maduro i nuvarande läge och hade
hoppats att Sverige i EU skulle motsätta sig hetsen mot Maduro. Vi lär
få vänta på att landet utvecklas till jämlikhet och demokrati? Det ser
inte så bra ut med USA och Trump på hugget. Just när man tror att
Brasilien äntligen går mot en rimlig utveckling kommer det fruktansvärda
bakslag som nu med den reaktionäre Bolsonaro.
“Förnyare”
Nu har den politiska opportunismen slutligen fått ett
ansikte med “Förnya Lund” (FNL) i Lunds fullmäktige, som en politisk
veteran uttryckte det. Jag vill gärna erkänna att jag gjorde en grav
felbedömning när jag tog fasta på “förnya” i partiets program inför
valet. Vad som hände var att partiet under ledning av kommunalrådet
Börje Hed raskt anslöt sig till den borgerliga gruppen (M,L,C,Kd) som
sen under namnet “femgruppen” dominerat fullmäktige. “Förnya”, vilket
skämt! Det känns som under de värsta åren av borgerligt styre i Lund.
Börje Hed hade förstås gjort sig bra som en högerman av den gamla
stammen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar