Bevara åkermarken vid Lund! av Gunnar Stensson

Att Staffanstorps politiker planerar att bygga tusentals bostäder på åkermarken mellan Sankt Lars och Trolleberg oroar många i Lund – och i Staffanstorp.
   Att i en tid av klimatkris och hotande livsmedelsbrist omvandla Nordeuropas bästa åkermark till hårdgjord stadsmark är både ansvarslöst och kortsiktigt.
   Att döpa om Flackarp till ”Klostergårdens stationsområde” är bara löjligt.
   Att politikerna också vill exploatera åkermark öster om autostradan har fått mindre uppmärksamhet.
   Därför arrangerade Klostergårdens byalag i söndags en vandring på slättlandet mellan Råby och Uppåkra.

En dånande fors av bilar störtar över backkrönet ner i Höjeå-dalen. Plåten blänker i solgasset. Avgaserna fyller atmosfären.
   Vi passerar en av de två broarna över autostradan den 25 augusti klockan 14.20 och fortsätter längs Norra Knästorpsvägen, som utgör gräns mellan Lund och Staffanstorp. Här hörs inte trafikdånet.
 

 

Vägen är kantad av hundraåriga fruktträd, dignande av äpplen och päron. I det höga gräset ligger fallfrukten. Vi stannar i skuggan av ett äppelträd och plockar upp några äpplen.
   Lundaslätten breder ut sig så långt ögat når. Där är Knästorps kyrka, där ligger det gamla stationshuset vid banvallen, där flyter Höje å i sin gröna dal mellan nyskördade gula åkrar.
   På andra sidan ån skymtar trafiken på väg 108 och längre bort Uppåkra, där många idag är samlade för att se de arkeologiska fynden från en tusenårig skånsk kultur.
   Längre högerut ligger Lunds södra infart – bilarna ser ut som insekter – och Sankt Lars täta grönska.  Solen flammar och himlen vilar som en väldig kupa över slätten.

Allt detta ska försvinna. Staffanstorps politiker planerar att bygga tusentals bostäder på slätten mellan Norra Knästorpsvägen och väg 108.
   Vi vänder oss norrut och ser mot Lund. Också där breder slätten ut sig, från Tetrapak till Råby, Hasslanda och Gastelyckan. Lyktstolpar visar hur den nybyggda Sydöstra vägen klyver åkermarken från korsningen under autostradan, förbi Gastelyckan och fram till rondellen vid Dalbyvägen.
   Även på Sydöstra vägen är trafiken tät. Bortom den skymtar åkern på andra sidan Dalbyvägen där Lund planerar ny bebyggelse.

Vid Norra Knästorpsvägensnordöstligaste punkt är sikten österut fri. Bakom en träddunge vid Rusthållarvägen skymtar ett lagårdstak och en husfasad. ”Där växte jag upp”, säger en av vandrarna plötsligt.
   Vi går vidare, förbi Norra Knästorp, och viker sedan av längs Höje å. Mellan åns norra strand och åkrarna går en stig med högt gräs västerut mot Lund. Vi passerar ett stort dagvattenutsläpp. En smutsig rännil rinner ut i ån från det stora cementröret.
   ”Det är mest rester från bildäcken uppe på gatorna i stan”, säger jag. ”Vi anlägger våtmarker för att fånga upp föroreningarna.”
   Väldiga vita svampar växer i det blöta gräset under alarna. De ser ut som fotbollar. En fasan skyndar in mellan buskarna.
   ”De måste skydda stranden”, säger någon.
   ”Det här blir nog en cykelväg, säger en annan,
   Vi klättrar upp på den gamla banvallen som förvandlats till cykel- och gångväg mellan Lund och Staffanstorp. Också längs den har man planterat äppelträd.
   ”Här kunde de köra spårvagnar”, säger någon.
   ”Här cyklar mycket folk mellan Staffanstorp och Lund”, säger en annan.
   ”Där ligger Höjebromölla, säger jag. ”Där brukar jag köpa jordgubbar”.
 

 

Vi är tillbaka vid de två broarna över autostradan. De ska rivas och en ny bro byggas när Trafikverket bygger om Lunds södra infart.
   Vi fortsätter på lundasidan längs banvallen som här löper genom en tunnel av tät grönska mellan det gamla bostadsområdet och Tetrapak. Svarta björnbär blänker bland löven. Plötsligt är vi framme vid Malmövägen.
   ”Tack för idag”, säger en kvinna. ”Här går man inte ofta. Men jag ska nog plocka lite äpplen vid Gamla Knästorpsvägen om nån vecka”.