Minnesbilder av Joachim Lentz av Gunnar Stensson

Joachim Lentz gick bort den 4 juni i år.

Joachim Lentz var en av vänsterns viktigaste företrädare i Skåne och Sverige under mer än 50 år. Jag vill bara ge några minnesbilder av honom för att kanske kan väcka liknande minnen till liv hos er.
   Joachim Lentz var lärare i Malmö liksom jag, han på Pauliskolan och jag på Heleneholmsskolan. Han var klar och pedagogisk och djärv. Vi hamnade båda i vpk-Skånes distriktsstyrelse, han som ordförande och jag som ledamot. Lokalen fanns på Bergsgatan i Malmö, intill Arbetet. Vi brukade båda dröja kvar i respektive skolor före mötena.
   Det jag minns var framför allt den omsorg Joachim la ner på alla ärenden, i synnerhet de som rörde personer. Det fanns några sådana och han var ytterst angelägen att göra också personer som hade andra idéer än han själv rättvisa. Jag minns hans tydliga och exakta sätt att skriva – liksom att tala. Jag minns hans humor. Mötena var ofta långa och vi var trötta efter arbetsdagen i skolan. Joachim var alltid koncentrerad. Efter mötena cyklade han hem i höstmörkret. Jag reste hem till Lund med partiombuds-mannen Erik Nilsson. En partimedlem hade testamenterat en begagnad Volvo till partiet och Erik disponerade den.
   Ibland reste vi alla tre i bilen till avlägsna lokalorganisa-tioner som i Östra Göinge eller Simrishamn. Jag minns ett tillfälle i norra Skåne när Joachim råkade lägga för mycket pulverkaffe i sin kopp. Vi uppfattade alla tre valet av Ronald Reagan som ett illavarslande tecken på en ny imperialistisk epok.
   Vi träffades ganska ofta under 1980-talet, bland annat i aktioner mot Barsebäck. Joachim fortsatte partiarbetet. Själv kom jag att ägna mig åt den eritreanska befrielsekampen. I mars 1986 möttes vi en ruggig morgon vid platsen på Sveavägen där Olof Palme mördats. Ovetande om varandra hade vi anlänt till Stockholm med nattåget. Joachim var på väg till ett vpk-möte och jag till ett Eritrea-möte. Mordet hade ägt rum två veckor tidigare. Människor samlades fortfarande. Ett berg av blommor låg ute i kylan. Vi gick in på något öppet kafé. Våra respektive möten skulle inte börja förrän långt senare.
   En tredje episod inträffade några år senare på Bokkaféet mitt emot Lunds stadsbibliotek. Gunnar Sandin hade tagit initiativ till det. Karin Lentz arbetade ofta där. Jag minns en livlig diskussion mellan Joachim och Gunnar som Karin och jag sköt in en och annan kommentar i. Jag tror den handlade om ett feministiskt utspel av Gudrun Schyman.