Jag gick ut tidigt. Det var gryning,
inte riktigt ljust. Stigen genom Hästhagen var översvämmad efter de
senaste dagarnas regn, Uppe i backen, intill järnvägen, såg jag vad som
måste vara Lunds största skrothög, hundratals rostiga
jordbruksmaskiner och berg av skräp fyller tomten. Avfallsberget har
legat där i åratal.
Jag stannar på andra sidan järnvägen, vid den vita längan som är Flackarps gamla skola, nära dungen av höga träd vid kyrkogården där det fanns en tusenårig kyrka innan järnvägen byggdes. På somliga av de vittrande gravstenarna urskiljer man de danska namn som bars av dem som levde här innan Flackarp blev svenskt.
Bruset från trafiken på väg 108 hörs på avstånd. Ett Öresundståg susar förbi på järnvägen. Solen dyker upp över banvallen. Den gamla asfaltvägen som jag står på slutar abrupt i åkern intill järnvägen. Det enorma skrotberget syns inte härifrån, det ligger på andra sidan, skymt av banvallen.
Jag ser över de vida åkrar som skövlades av svenska arméns hästar under kriget om Skåne. Nu ska åkermarken försvinna för alltid, förvandlas till hårdgjord urban mark.
Just här, där jag står nu, kommer det att finnas en tät-trafikerad knutpunkt inom tio år. Banområdet blir dubbelt så brett när de två nya spåren är färdiga och utanför järnvägen kommer en bilväg mellan Klostergårdsstationen och väg 108 anläggas .
Vi kan kalla den Åkerlunds och Rausings väg, för den ansluter till den gatan i Lund. I bakgrunden reser sig Lunds höga lasarett.
Jag står på Flackarps byväg. Den ska breddas, korsa den nya bilvägen, dyka ner i en tunnel under järnvägen, fortsätta förbi skrotberget och nedanför växthusen i backen vid Flackarp för att till slut vid Sankt Lars ansluta till en ny väg från väg 108.
Jag går mot Trolleberg med solen i ryggen. Små gråvioletta moln glider fram över himlen. Åkermark på ömse sidor om vägen. Jag skymtar ibland Turning Torso och Öresundsbron.
Om tio år kommer sikten att vara skymd av stadsbebyggelse, på båda sidor om vägen. Cykelstråk
kommer att ledas på broar över Höje å. Vid Trolleberg ansluts vägen till Trollebergsvägen och till nya vägar i Lunds nybyggda Källby-stad.
Så kan man beskriva den gigantiska omvandling av landskapet som kan komma att ske. Liksom av sig själv. Fast ingen egentligen vill. Det är tillväxt och ekonomi som driver.
Man kan också beskriva omvandlingen genom att referera Staffanstorps översiktsplan.
Enligt Fördjupad översiktsplan Flackarp – Höjebromölla, som behandlades vid ett rådslag i Flackarps mölla torsdagen den 5 september, kommer Staffanstorps kommun att bygga tusentals bostäder mellan väg 108 och Lunds kommungräns.
Det är ett drygt fem kilometer brett område från Knästorp i öster till Trolleberg i väster och det består av förstklassig åkermark.
Väg 108 ska breddas och förses med dubbla körfält och höjd hastighetsgräns, 100km/tim. Trafikplatsen vid korsningen mellan väg 108 och E22 byggs om helt och dess areal fördubblas för att rymma den snabbt ökande biltrafiken.
E22 delar utbyggnadsområdet mitt itu i två delar: Höjebromölla och Flackarp. Nybyggnaden kommer att inledas i Flackarp, på åkermarken mellan Sankt Lars och Trolleberg.
Samtidigt planerar Lunds kommun att bygga stadsdelen Källby mellan Klostergården och Värpinge på mark som huvudsakligen disponeras av Södra företagsområdet och reningsverket.
Ett kommunalt naturskyddsområde vid Höje å och dammarna ska bevaras, men kommer att inskränkas av den nya järnvägsbron, den nya landsvägsbron och ett par nya cykel och gångbroar.
Jag stannar på andra sidan järnvägen, vid den vita längan som är Flackarps gamla skola, nära dungen av höga träd vid kyrkogården där det fanns en tusenårig kyrka innan järnvägen byggdes. På somliga av de vittrande gravstenarna urskiljer man de danska namn som bars av dem som levde här innan Flackarp blev svenskt.
Bruset från trafiken på väg 108 hörs på avstånd. Ett Öresundståg susar förbi på järnvägen. Solen dyker upp över banvallen. Den gamla asfaltvägen som jag står på slutar abrupt i åkern intill järnvägen. Det enorma skrotberget syns inte härifrån, det ligger på andra sidan, skymt av banvallen.
Jag ser över de vida åkrar som skövlades av svenska arméns hästar under kriget om Skåne. Nu ska åkermarken försvinna för alltid, förvandlas till hårdgjord urban mark.
Just här, där jag står nu, kommer det att finnas en tät-trafikerad knutpunkt inom tio år. Banområdet blir dubbelt så brett när de två nya spåren är färdiga och utanför järnvägen kommer en bilväg mellan Klostergårdsstationen och väg 108 anläggas .
Vi kan kalla den Åkerlunds och Rausings väg, för den ansluter till den gatan i Lund. I bakgrunden reser sig Lunds höga lasarett.
Jag står på Flackarps byväg. Den ska breddas, korsa den nya bilvägen, dyka ner i en tunnel under järnvägen, fortsätta förbi skrotberget och nedanför växthusen i backen vid Flackarp för att till slut vid Sankt Lars ansluta till en ny väg från väg 108.
Jag går mot Trolleberg med solen i ryggen. Små gråvioletta moln glider fram över himlen. Åkermark på ömse sidor om vägen. Jag skymtar ibland Turning Torso och Öresundsbron.
Om tio år kommer sikten att vara skymd av stadsbebyggelse, på båda sidor om vägen. Cykelstråk
kommer att ledas på broar över Höje å. Vid Trolleberg ansluts vägen till Trollebergsvägen och till nya vägar i Lunds nybyggda Källby-stad.
Så kan man beskriva den gigantiska omvandling av landskapet som kan komma att ske. Liksom av sig själv. Fast ingen egentligen vill. Det är tillväxt och ekonomi som driver.
Man kan också beskriva omvandlingen genom att referera Staffanstorps översiktsplan.
Enligt Fördjupad översiktsplan Flackarp – Höjebromölla, som behandlades vid ett rådslag i Flackarps mölla torsdagen den 5 september, kommer Staffanstorps kommun att bygga tusentals bostäder mellan väg 108 och Lunds kommungräns.
Det är ett drygt fem kilometer brett område från Knästorp i öster till Trolleberg i väster och det består av förstklassig åkermark.
Väg 108 ska breddas och förses med dubbla körfält och höjd hastighetsgräns, 100km/tim. Trafikplatsen vid korsningen mellan väg 108 och E22 byggs om helt och dess areal fördubblas för att rymma den snabbt ökande biltrafiken.
E22 delar utbyggnadsområdet mitt itu i två delar: Höjebromölla och Flackarp. Nybyggnaden kommer att inledas i Flackarp, på åkermarken mellan Sankt Lars och Trolleberg.
Samtidigt planerar Lunds kommun att bygga stadsdelen Källby mellan Klostergården och Värpinge på mark som huvudsakligen disponeras av Södra företagsområdet och reningsverket.
Ett kommunalt naturskyddsområde vid Höje å och dammarna ska bevaras, men kommer att inskränkas av den nya järnvägsbron, den nya landsvägsbron och ett par nya cykel och gångbroar.
Karta från Staffanstorps översiktsplan
Politiker och tjänstemän från de två kommunerna har samordnat byggplanerna under flera rådslag sedan 2017.
Beslutet att bygga fyrspåren och den nya Klostergårdsstationen blev processens startskott och är nu dess gravitationspunkt.
De båda kommunerna avser att binda samman Lunds Källby och Staffanstorps Flackarp med vägar. Invånarna i det nya Flackarp ska kunna ta sig till Klostergårdsstationen snabbt och lätt.
Det är därför Åkerlunds och Rausings väg förlängs till väg 108 längs järnvägen och en ny landsvägsbro byggs bredvid den nya järnvägsbron över Höje å.
Flackarps nybyggnadsområde binds samman med en väg i väst-östlig riktning från Trolleberg till Sankt Lars, parallellt med väg 108. Det är Flackarps byväg som korsar bilvägen som förbinder Lund med väg 108, dyker ner i en tunnel under järnvägen för att sedan fortsätta till Sankt Lars och anslutas till en ny väg som planeras från väg 108.
Ett par nya cykelvägar över Höje å anläggs väster om järnvägen, den ena över den långa dammen och den andra vid den nuvarande gångbron, som då måste byggas om. Åns södra strandbrink är mycket hög och den branta trappan måste ersättas.
Stadsdelen Höjebromölla får vänta. Den ska byggas på ömse sidor om den gamla järnvägsvallen mellan Lund och Staffanstorp som ska användas för kollektivtrafik och tjäna som en sorts ryggrad i stadsdelen.
Höjebromölla ska anknyta till Lund vid Tetra Pak och Gastelyckan.
Men det är inte Höjebromölla som just nu är mest aktuell. Vi återkommer senare dit.
Delar av Höjeådalens naturvärden och biologiska mångfald kan kanske bevaras innanför Lunds kommuns gränser. Det finns konstruktiva förslag och en stark opinion.
Förvandlingen av åkermark till hårdgjord urban mark och den gigantiska landskapsomvandling som det innebär tycks däremot ske med samma slags ödesdigra automatik som driver den globala klimatkrisen. Vi vet att det är fel, men vi kan inte sluta att göra det. Som hos Paulus: det onda jag icke vill, det gör jag. Och samma fel begår människor ständigt, globalt, överallt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar