En söndagspromenad i Klostergården av Gunnar Stensson

Klockan slog två. Intresset för den lilla söndagspromenaden runt Klostergården verkade begränsat, men just som jag skulle ge mig iväg dök tre ungdomar upp. Studenter, visade det sig. Jag uppfattade inte deras namn. En av dem skulle flytta in i Arena-toppen om någon månad.
   De kunde vara mina barnbarn. De var insatta i översiktsplanen och intresserade av Klostergården. Typiskt 60-talsområde, sa killen med glasögon. Visst inte, invände tjejen (lång, svart hår). Det är en trädgårdsstad. Vad då? sa killen.  Ett samhälle med skola, centrum, butiker, post, bibliotek och kyrka. Och parkeringsplatser i utkanten. Ett område för hemmafruar då, hånade tjejens smale bror. Tjejen fnyste. Det är bra för alla. Fin park och bilfritt.
   Så där höll de på. Konstaterade att Arenan är något helt annat än en trädgårdsstad fast den hårda torgytan kallas Central Park. Pratade om förtätning, om skidbackehuset som styckades, om fotboll och gym. Om den nya Klostergårdsstationen. Fem minuter härifrån.
 

 

”Dom ska bygga på den där tomten också”, sa jag och pekade på den trekantiga gröna ö som benämns Stattenaparken (vilket ingen människa vet) och ligger mellan Södra ringen och Stattena-vägen. Vi går dit, sa tjejen. 

Vi gick nerför trappan och sprang över den hårt trafikerade Stattenavägen. Backen upp till det gamla järnvägsspåret var brant. Vi måste hjälpa varandra. Stattenaparken var helt igenvuxen. ”Jag minns när här fanns fina odlingslotter”, sa jag. Nyponbuskarnas törnen fastnade i kläderna. Snygg utsikt över Skidbackehuset, sa tjejen. Ett femvåningshus var snart klart och de hade redan börjat på nästa. Det går fort med monteringsfärdiga byggelement.
    ”Klostergården är redan förtätat”, sa jag när vi passerat Nordanväg och gick nedåt Östanväg. ”Det där var en parkeringsplats och husen längs Stattenavägen har kommit till trots trafikbullret. Extra isolerade. Och takvåningarna där borta byggdes för tio år sen”.
   Vi kom ner till Sunnanväg. ”Området mellan Stattenavägen och Sankt Larsvägen ska bebyggas”, sa jag. Får jag titta på kartan, sa tjejens långsmale bror. Men dom ska ju bygga på parkeringshuset vid Sunnanväg 1 också. ”Dom ska bygga på alla fem parkeringshusen”. ”2006 föreslog byalaget att dom skulle bygga där i stället för på Bup-tomten vid Höje å.”
 

 

Den smala remsan med parkeringsplatser mellan husen och Sunnanväg då, ska dom bygga där också? sa tjejen. Då får dom som bor där ju sikten skymd. Och Sunnanväg blir som en stadsgata. Det är den redan, sa killen med glasögonen.
   Vi kom till parkeringsplatsen vid Vårvädersvägen. ”Den ska också bebyggas”, sa jag. Där står många bilar, sa killen med glasögonen. Här är alldeles för många parkeringsplatser, sa tjejen.

”I förlängningen härifrån har dom ritat en väg som ska gå förbi järnvägen”, sa jag. ”Kom!” Vi gick genom buskagen och kom ut på Flackarpsvägen, strax söder om det vita gamla Källbyhuset. En grind ledde in till några gamla odlingslotter. ”Här ska vägen gå”, sa jag.  Sedan klättrade vi över ett staket och fortsatte till den öppna slänten norr om Källbymöllas odlingslotter. Jag pekade:” Vägen ska fortsätta på andra sidan järnvägen”. Då kommer den intill Källby pumpstation, sa tjejens bror. Vi går dit.
   När vi gått under järnvägen till andra sidan klättrade vi upp på den stora platån där pumpstationen ska ligga. ”Det där är grusmassorna från dammbygget på 1930-talet”, sa jag. På platån var det fullt med nyponbuskar med röda nypon.
   Vi återvände till Klostergårdssidan av spåren. Det ser ut som om här ska komma en snabbcykelbana, sa tjejen efter en titt på min karta. Rakt ner och över ån. Hur blir det?
   Innanför buskarna skymtade Klostertäppans koloniområde. ”Kolonin får bli kvar liksom odlingslotterna i Källbymölla”, sa jag. Men där är ju låst, sa killen med glasögonen och skakade grinden. Det var det inte i somras, sa tjejen.

Vi gick uppför Västanväg. Lindarna lyste gula. Solen glimtade fram mellan molnen. Till vänster bredde de gröna fotbollsplanerna ut sig. Monokultur, fräste killen med glasögonen. ”Dom vill vi behålla”, sa jag. Jag pekade på Vårvädersvägen 4. ”Där bor jag”. Jag har spelat fotboll här, sa tjejens bror. ”Dom vill bygga längs Västanväg men behålla ett par av planerna”, sa jag. Klockan är tre, sa tjejen. Vi måste sticka nu. Och du är ju nästan hemma. Det är jag som ska flytta in i Arenatoppen. 11:e våningen. Vi ses.