Att helt enkelt skylla på kapitalismen räcker inte. Det är absolut sant
att den globala jakten efter ständig tillväxt och profit står i
absolut motsats till imperativet om en snabb övergång från fossila
energikällor Det är absolut sant att eftergifterna för den tygellösa
form av kapitalism som kallas nyliberalism är det som bidragit mest
till de senaste decenniernas förödande globala utsläppsökning och
samtidigt det som utgjort det enskilt största hindret för en
vetenskapsbaserad klimatpolitik sedan regeringarna började mötas för
att tala (och tala och tala) om att minska utsläppen.
Så låt oss summera. För att klara
klimatförändringarna måste vi bryta varenda regel i den fria marknadens
regelbok och vi måste göra det så snart som möjligt. Vi
måste återuppbygga den offentliga sektorn, förstat-liga
privatiseringarna, omlokalisera stora delar av ekonomierna, rulla
tillbaka överkonsumtio-nen, återgå till långtids-planering, strängt
reglera och beskatta företagen, kanske nationalisera några av dem,
skära ner försvarskostnaderna och erkänna vår skuld till den globala
södern. Naturligtvis finns det inte ett hopp i helvete att detta kommer
att hända, om det inte åtföljs av en massiv, brett baserad
ansträngning att radikalt minska storföretagens inflytande över den
politiska processen. Kort sagt, den nödvändiga klimatförändringen
stärker vartenda ett av de redan formulerade progressiva kraven och
binder dem samman till en sammanhängande agenda, grundad på ett klart
vetenskapligt imperativ.
Klimatförändringen spränger hela det ideologiska underlag som vår tids konservatism vilar på.
Det finns helt enkelt ingen möjlighet att anpassa ett
trossystem som misstänkliggör kollektiv handling och dyrkar total
marknadsfrihet till en klimatkris som kräver kollektivt agerande i
aldrig tidigare skådad skala och ett dramatiskt tyglande av de
marknadskrafter som har skapat och fördjupat den.
Naomi Klein, On Fire. The burning case for a Green New Deal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar