2019-11-07

I vårt brinnande hus av Gunnar Stensson


Naomi Klein, On Fire. The Burning Case for en Green New Deal.
 
I Lund var skolstrejken för klimatet en ganska måttlig manifestation i det gråkalla marsvädret. Men den var en av 2100 klimatstrejker i 125 länder som tillsammans samlade 1,6 miljoner deltagare.
   I Christchurch, New Zeeland, marscherade 2000 upprymda elever ut ur sina skolor och samlades på Cathedral Square i stadens centrum för att lyssna till tal och musik.
   I Al Noor-moskén vid en park tio minuter därifrån pågick fredagsbönen, då en australisk man steg ur sin bil, gick in i moskén, tog upp sin machine gun och genomförde en massaker som kostade 50 människor livet, däribland ett treårigt barn. Han filmade allt med en kamera som var monterad på huvudet och massakern gick ut live till en i förväg informerad publik på YouTube.
   I sitt manifest presenterade mördaren sig som ”ethno-nationalist ecofascist”, beskrev invandringen i Europa som en miljöfara och hyllade Breivik som kallat klimatkampen ”den nya omfördelningen av rikedom.”
   Naomi Klein besökte Christchurch sex veckor senare och intervjuade klimataktivisten Mia Sutherland som upplevde att de två händelserna, klimataktionen och massmordet, var två sidor av samma konflikt. ”In no one´s mind are they separate”.

Konflikten är inte ny. Den uppstod när brittiska fartyg forslade svarta slavar till Amerika för att arbeta på bomullsfält, som erövrats från Amerikas urinvånare, fartyg som fortsatte till England med bomull till den fossildrivna textilindustrin för att sedan återvända till Afrika och fängsla nya afrikaner att forsla till Amerika.
   Det var denna triangelhandel vars enorma vinster drev fram den koldioxidspridande industriella revolutionen, kapitalismen, rasismen, kolonialismen, imperialismen och föreställningen om ständig tillväxt; och som lett till vår tids klimatnödläge som först och svårast drabbar folken i Afrika, Sydasien och Sydamerika, men som nu hotar mänsklighetens och planetens existens.
   Det är en kris som har orsakats av det globala samhällets rikaste skikt. De 20 rikaste procenten är ansvariga för 70 procent av utsläppen. Det är de utsläppen som måste minska.
   Trygghet och rättvisa måste skapas för den större del av mänskligheten som först förslavats och plundrats och sedan drabbats av girighetens och tillväxtdyrkans destruktiva ekologiska konsekvenser.

Naomi Klein är inte pessimist. Klimatkatastrofen kan bekämpas. Hon påminner om hur USA efter Pearl Harbour snabbt försatte hela det industriella, ekonomiska och sociala systemet på krigsfot. Hon ser 1930-talets New Deal som ett exempel på vad som måste göras. De gångerna genomfördes förändringen uppifrån. Nu behövs en Green New Deal.
   I vår mycket mer ödesdigra nödsituation är en global social rörelse den enda kraft som kan göra vad som krävs. För Sveriges del handlar det bland annat om att återsocialisera järnväg, post, el, vård, skola och omsorg, att omfördela förmögenheterna, att reglera industriproduktionen och att övergå från dagens industriella jordbruk till ett mer arbetskrävande ekologiskt. Tiden är knapp. Förändringarna är nödvändiga omedelbart.

Vi har mäktiga motståndare. Dagens härskande industriella och finansiella elit vill inte släppa greppet. De har privatiserat Arbetsförmedlingen. I Sverige kämpar Moderaterna för att privatfinansiera vården och införa privata sjukförsäkringar. USA lämnar Parisavtalet. I South Carolina bygger de rikaste om sina lyxvillor för att de ska stå emot tyfoner och översvämningar. Om Trump vinner nästa presidentval är det kört. För planeten och mänskligheten.
   Naomi Klein varnar för att fascistiska rörelser kommer att uppstå. När vi vänjer oss vid att låta tusentals migranter drunkna i Medelhavet, eller fängslas i libyska och turkiska läger händer det något med oss. De nationalistiska och rasistiska tendenserna ligger latent under ytan, beredda att växa. Som i USA, Storbritannien, Ungern och Polen, men också i Norden, i Sverige.
 

 
Greta och rörelsen SCHOOL STRIKE FOR THE CLIMATE som hon startade, och som på några månader blev global, ägnas ett långt avsnitt i boken. Flera av Gretas uttalanden citeras.
   ”Ni är inte tillräckligt mogna för att säga som det är.”
   ”I want you to act as if the house was on fire, because it is.”
   ”Somliga människor, somliga bolag, somliga beslutsfattare vet exakt vilka ovärderliga värden de har slösat bort och fortsätter att slösa bort för att kunna fortsätta att tjäna obegripliga summor pengar. Och jag tror att några som är här idag tillhör den gruppen människor.”
   Förutom den långa dagsaktuella introduktionen består On Fire av en sammanställning av reportage och tal i kronologisk ordning från det senaste omvälvande decenniet. Nästa decennium blir avgörande.

Inga kommentarer: