Solen skymtar blek och kall bakom
farande moln och vägen är full av vattenpussar, när jag ska gå till
Källbymöllas sedan hundra år förvildade tomt väster om Flackarpsvägen,
strax hitom bron över Höje å. Greve Wachtmeister i Trolleberg ägde
kvarnen.
Det är den 26 januari och jag är här för att kolla om vintergäcken börjat blomma. Knappast troligt, den brukar inte synas förrän i början av mars. Jag viker in på kvarntomten längs en upptrampad stig och undrar vilka det är som brukar tränga sig in här bland de mossiga låga trädgrenarna och taggiga buskarna. Här brukar vintergäcken växa. Syns det några?
Jo, där blänker ett par, och oj! Hela gläntan lyser gul som solsken! Jag plockar några. De korta stjälkarna är tjocka och sega, fyllda med sav som inte fryser även om det blir minusgrader.
Jag tänker på kvarndrängen Åred Persson som tjänade här under mjölnaren Sören Håkansson och anslöt sig till upprorsrörelsen mot krigsinskrivningarna våren 1812, deltog i slaget - eller snarare massakern - vid Klågerup, men klarade livhanken, fängslades, hamnade i Malmöhus och efter frisläppandet några år senare försvann. Hade han familj? Barn? Var fortsatte hans liv? Hur?
Vad tänkte Esaias Tegnér i sin bostad vid Klostergatan, han som nyss belönats av Svenska akademin för den bombastiskt nationalistiska dikten Svea och som promoverades till professor i den akademiska bondbyn Lund hösten 1812?
Liksom Åred Persson var Esaias Tegnér 30 år. Två 30-åriga män i Lund 1812, och två så helt olika liv. Tala om klasskillnad!
På hemvägen möter jag min syster. Jag berättar att jag har hittat vintergäck i Källbymölla.
– Så långt behöver du inte gå, svarar hon. Det växer massor i dungen vid plaskdammen.
Det är den 26 januari och jag är här för att kolla om vintergäcken börjat blomma. Knappast troligt, den brukar inte synas förrän i början av mars. Jag viker in på kvarntomten längs en upptrampad stig och undrar vilka det är som brukar tränga sig in här bland de mossiga låga trädgrenarna och taggiga buskarna. Här brukar vintergäcken växa. Syns det några?
Jo, där blänker ett par, och oj! Hela gläntan lyser gul som solsken! Jag plockar några. De korta stjälkarna är tjocka och sega, fyllda med sav som inte fryser även om det blir minusgrader.
Jag tänker på kvarndrängen Åred Persson som tjänade här under mjölnaren Sören Håkansson och anslöt sig till upprorsrörelsen mot krigsinskrivningarna våren 1812, deltog i slaget - eller snarare massakern - vid Klågerup, men klarade livhanken, fängslades, hamnade i Malmöhus och efter frisläppandet några år senare försvann. Hade han familj? Barn? Var fortsatte hans liv? Hur?
Vad tänkte Esaias Tegnér i sin bostad vid Klostergatan, han som nyss belönats av Svenska akademin för den bombastiskt nationalistiska dikten Svea och som promoverades till professor i den akademiska bondbyn Lund hösten 1812?
Liksom Åred Persson var Esaias Tegnér 30 år. Två 30-åriga män i Lund 1812, och två så helt olika liv. Tala om klasskillnad!
På hemvägen möter jag min syster. Jag berättar att jag har hittat vintergäck i Källbymölla.
– Så långt behöver du inte gå, svarar hon. Det växer massor i dungen vid plaskdammen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar