Arabiska våren och franska revolutionen av Gunnar Stensson

 

I inledningen till sin föreläsning Den arabiska våren och vad som hänt därefter pekade Jan Hjärpe på 1789 års franska revolution som en föregångare.
   Den lysande befrielsen i Frankrike 1789 urartade snart i en hård diktatur och några år senare i Napoleons kejsardöme, men idéerna fortsatte att leva och påverka utvecklingen i hela världen.
   På samma sätt spreds under den arabiska våren demokratiska idéer i arabvärldens 21 nationer med deras 120 miljoner invånare. Idéerna hade existerat i många av länderna långt tidigare, men tack vare IT-revolutionen blev det plötsligt möjligt att nå ut och sprida dem. Nu som då slog reaktionen tillbaka. Framtiden får utvisa hur de demokratiska idéerna förverkligas.
   Gnistan som tände den arabiska våren var en självbränning som utfördes av en förtvivlad grönsakshandlare i Tunis. Jan Hjärpe underströk skillnaden mellan denna självuppoffrande protesthandling och självmordsbombarnas terror.

 

Det var den arabiska ungdomen och i hög grad de arabiska kvinnorna, feministerna, som drev fram den arabiska våren genom väldiga massdemonstrationer i Kairo och andra metropoler. Jan Hjärpe gav många exempel på deras entusiasm och fyndiga humor som kom till uttryck i slagord och kreativa paroller.
   Han visade hur exemplen från Tahrirtorget, Befrielsetorget, i Kairo 2011 fick efterföljare även utanför den arabiska världen som exempelvis Occupy Wall Street-rörelsen i New York. Hans avsky för nyliberalismen skymtade fram.
   Föreläsningens breda, långsiktiga perspektiv utgjorde en välgörande kontrast till de mörka rapporter om dagslägets konflikter som sköljer över oss i massmedia. Jan Hjärpe varken döljer eller förskönar det onda som sker, men pekar på framtiden. Liksom den franska revolutionen visar den arabiska våren att en annan värld är möjlig.
   Och det hoppas vi ju sedan våren 2011.

Föreläsningen ägde rum i Mötesplats Klostergårdens största sal, som var fullsatt. I Klostergården känner alla Jan och de flesta i salen kände också varandra. I skymningen på vägen dit hörde jag koltrastarnas mångstämmiga sång ur dungarna av knoppande avenbok.
 

---