25 000 soldater från 8 nationer ska vid
månadsskiftet maj – juni samlas längs Skånes och Blekinges kust för
att genomföra Aurora, den största nato-övningen på 20 år, samtidigt som
corona-pandemin kulminerar.
Det är självklart en orimlighet, men ledningen framhärdar i att Aurora ska genomföras som planerat.
Tyskland och Kanada har emellertid redan hoppat av, Storbritannien deltar inte och Österrike överväger att avstå.
Resurserna måste användas till försvaret mot coronan och inte slösas bort på en meningslös och provocerande militär uppvisning. Att genomföra Aurora nu skulle obotligt skada försvarets syfte.
Corona-pandemin är en farligare fiende är Ryssland och fortsatt försvarssamarbete med dagens USA ger ingen trygghet.
Just nu håller den amerikanska krigsmakten på att dra sig ur Afghanistan, som efter att ha drabbats av USA:s långvarigaste krig är mer sargat än någonsin.
Endast USA:s militär-industriella komplex och olje-kapitalet har tjänat på det.
FN: Coronakrisen är den värsta efter andra världskriget
Hur var det då under andra världskriget? ”Stackars barn som växer upp i en sådan tid!” sa vår fröken i tredje klass. Vi blev mycket förvånade. Vad var det för fel på vår tid? Vi pratade om det på rasten när pojkarna spelade kniv och flickorna bollade.
Vi gjorde så mycket kul. I stället för att gå i skolan gick hela klassen ut och plockade lingon i skogen. Sen kom potatislovet då vi fick åka ut på landet en vecka och ta upp potatis. På sommaren plockade vi tallkottar att elda i spisen med. Det kunde man få pris för. En massa finska barn kom till Sverige. Hos oss bodde Kerttu och Onni några veckor. Sedan flyttade Kerttu till en barnmorska tvärs över gatan.
Och alla våra läger där vi byggde torkställ av pinnar, badade och hade kul vid lägerbålen! Jag var på läger i Kvarnamåla, Ramkvilla, Kronoberg och på Gränsö. I Älghult besökte vi ett läger med flickscouter från Lund. Ibland var det förstås lite besvärligt, t ex när det regnade och tälten läckte. Då sjöng vi:
”Ta fram det bästa humör du har
var morgon när solen går opp.
Försök att hålla det ständigt kvar
fast jorden går runt i sitt lopp.
Det är självklart en orimlighet, men ledningen framhärdar i att Aurora ska genomföras som planerat.
Tyskland och Kanada har emellertid redan hoppat av, Storbritannien deltar inte och Österrike överväger att avstå.
Resurserna måste användas till försvaret mot coronan och inte slösas bort på en meningslös och provocerande militär uppvisning. Att genomföra Aurora nu skulle obotligt skada försvarets syfte.
Corona-pandemin är en farligare fiende är Ryssland och fortsatt försvarssamarbete med dagens USA ger ingen trygghet.
Just nu håller den amerikanska krigsmakten på att dra sig ur Afghanistan, som efter att ha drabbats av USA:s långvarigaste krig är mer sargat än någonsin.
Endast USA:s militär-industriella komplex och olje-kapitalet har tjänat på det.
FN: Coronakrisen är den värsta efter andra världskriget
Hur var det då under andra världskriget? ”Stackars barn som växer upp i en sådan tid!” sa vår fröken i tredje klass. Vi blev mycket förvånade. Vad var det för fel på vår tid? Vi pratade om det på rasten när pojkarna spelade kniv och flickorna bollade.
Vi gjorde så mycket kul. I stället för att gå i skolan gick hela klassen ut och plockade lingon i skogen. Sen kom potatislovet då vi fick åka ut på landet en vecka och ta upp potatis. På sommaren plockade vi tallkottar att elda i spisen med. Det kunde man få pris för. En massa finska barn kom till Sverige. Hos oss bodde Kerttu och Onni några veckor. Sedan flyttade Kerttu till en barnmorska tvärs över gatan.
Och alla våra läger där vi byggde torkställ av pinnar, badade och hade kul vid lägerbålen! Jag var på läger i Kvarnamåla, Ramkvilla, Kronoberg och på Gränsö. I Älghult besökte vi ett läger med flickscouter från Lund. Ibland var det förstås lite besvärligt, t ex när det regnade och tälten läckte. Då sjöng vi:
”Ta fram det bästa humör du har
var morgon när solen går opp.
Försök att hålla det ständigt kvar
fast jorden går runt i sitt lopp.
För om du bara tänker så
det här var skojigt det måste gå
så finns ingen väg som är svår för dej.
Gå framåt med jublande hej.
Sedan byggde de som bestämde ett skyddsrum på den lilla gräsplätt där vi brukade spela fotboll. Det tyckte vi inte var något vidare. Tråkigt var det också när far var inkallad till Gotland julen och nyåret 1942-43. På den tiden var vi med i scouterna.
”För gud och kung och fosterland
varhelst dig livet ställer
var redo när det gäller,
med hjärta, håg och hand.” sjöng vi.
Det var kul när far kom hem i mars och hans pistol låg i skrivbordslådan och uniformen hängde i garderoben. Då läste vi Soldatinstruktionen. Där fanns en teckning som visade hur svenska soldater gjorde ett eldöverfall. Fiendesoldaterna satt runt en lägereld och svenskarna kom smygande och sköt ihjäl allihop. Liksom finnarna gjort med ryssarna.
Det värsta på somrarna var när vi inte kunde gå barfota utan måste ha trätofflor. Man sparkade sig på fotknölarna så det blödde. Så mest gick vi barfota. Hundratals hästar betade på Bäckaslövs hed. Ibland klättrade vi upp på en hästrygg och försökte rida.
I första klass i läroverket hade vi en otäck gymnastiklärare som var nazist. Han brukade kasta sin nyckelknippa på oss. Han träffade ofta den han var arg på. Han slutade 1945 och efterträddes av kapten Redstedt som var hygglig och lät oss spela fotboll.
Corona-krisen är annorlunda. Under andra världskriget brukade folk vara aktiva tillsammans och alla skulle hela tiden ut i friska luften, till exempel på Riksmarsch, ibland med I 11:s blåsorkester som spelade Kronobergs regementes paradmarsch.
Nu måste alla sitta stilla och titta på tv. Den som vågar sig ut betraktas som en sorts femtekolonnare, medan läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal är i närkamp med pandemin. Och väldigt många ställer upp anonymt och utan alla anspråk.
Andra världskriget bara höll på och höll på. Den här krisen går nog över fortare.
det här var skojigt det måste gå
så finns ingen väg som är svår för dej.
Gå framåt med jublande hej.
Sedan byggde de som bestämde ett skyddsrum på den lilla gräsplätt där vi brukade spela fotboll. Det tyckte vi inte var något vidare. Tråkigt var det också när far var inkallad till Gotland julen och nyåret 1942-43. På den tiden var vi med i scouterna.
”För gud och kung och fosterland
varhelst dig livet ställer
var redo när det gäller,
med hjärta, håg och hand.” sjöng vi.
Det var kul när far kom hem i mars och hans pistol låg i skrivbordslådan och uniformen hängde i garderoben. Då läste vi Soldatinstruktionen. Där fanns en teckning som visade hur svenska soldater gjorde ett eldöverfall. Fiendesoldaterna satt runt en lägereld och svenskarna kom smygande och sköt ihjäl allihop. Liksom finnarna gjort med ryssarna.
Det värsta på somrarna var när vi inte kunde gå barfota utan måste ha trätofflor. Man sparkade sig på fotknölarna så det blödde. Så mest gick vi barfota. Hundratals hästar betade på Bäckaslövs hed. Ibland klättrade vi upp på en hästrygg och försökte rida.
I första klass i läroverket hade vi en otäck gymnastiklärare som var nazist. Han brukade kasta sin nyckelknippa på oss. Han träffade ofta den han var arg på. Han slutade 1945 och efterträddes av kapten Redstedt som var hygglig och lät oss spela fotboll.
Corona-krisen är annorlunda. Under andra världskriget brukade folk vara aktiva tillsammans och alla skulle hela tiden ut i friska luften, till exempel på Riksmarsch, ibland med I 11:s blåsorkester som spelade Kronobergs regementes paradmarsch.
Nu måste alla sitta stilla och titta på tv. Den som vågar sig ut betraktas som en sorts femtekolonnare, medan läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal är i närkamp med pandemin. Och väldigt många ställer upp anonymt och utan alla anspråk.
Andra världskriget bara höll på och höll på. Den här krisen går nog över fortare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar