Spanska sjukan var en fruktansvärd pandemi som krävde minst 40 000 liv i Sverige.
Men erfarenheten av krisen gick inte förlorad. Sverige införde allmän rösträtt och började bygga upp en fungerande hälsovård för alla.
Erfarenheterna från 30-tals-depressionen och andra världskriget ledde till genomförandet av välfärdsstaten.
Däremot slösades erfarenheten från 2008 års finanskris bort. Bankerna och de spekulerande miljardärerna som orsakat krisen återtog makten och klyftorna mellan rika och fattiga och mellan rika och fattiga länder vidgades. Klimatupphettningen accelererade.
Med corona-pandemin slog naturen tillbaka och orsakade på några veckor en kris som välte det globala ekonomiska systemet över ända och tvingade fram drastiska åtgärder i alla länder.
Den demokratiska staten trädde fram som människornas gemensamma skydd och de odemokratiska aktiebolagen (där rösträtten är beroende av kapitalinsatsen och de rikaste styr enväldigt) avslöjades som vanmäktiga och oansvariga.
Miljonstädernas gator tömdes, röken ur fabriksskorstenarna upphörde och atmosfären rensades från luftföroreningar som varje år kräver 7000 svenskars liv. Miljoner blev arbetslösa och i Trumps nyliberala USA väntas en kvarts miljon människor dö de närmaste veckorna. Världsekonomin och den svenska ekonomin är i fritt fall.
Vi trodde på evig tillväxt. Nu sjunker BNP. Exporten och skatteintäkterna sjunker. Arbetslösheten stiger till 10 procent eller mer. Vi blir fattigare – eller vi tvingas kanske anpassa ekonomin till jordens naturresurser.
Nu gäller det att inte låta erfarenheterna av corona-krisen gå förlorade.
Det krävdes en katastrof för att staten skulle inse sitt ansvar att skydda medborgarna.
Med en massarbetslöshet på 100 000 eller mer förlorar många hushåll både sin försörjning och kanske också sina bostäder. Staten går i politisk enighet in med en mängd allt mer omfattande stödpaket och krediter. Det blir lättare att bli medlem i a-kassan i Sverige och andra länder. Medborgarlön eller basinkomst diskuteras på många håll som ett sätt att rädda människor och hålla uppe konsumtionen.
Staten räddar storföretagen men förbjuder deras vinstutdelningar. (Volvo ville ge miljonärerna 7 och en halv miljoner samtidigt som företaget tog emot statligt stöd). Magdalena Andersson, S, öppnar för att göra staten till delägare i storföretagen för att demokratisera dem.
I USA föreslår Bernie Sanders löntagarfonder för att skapa löntagarinflytande.
Till och med Liberalerna kräver statlig kontroll över järnvägar och hamnar, Saab, Scania och Volvo lastvagnar. I Storbritannien återtar staten driften av järnvägarna efter den långa nyliberala förfallsperioden sedan Margaret Thatchers tid.
Men erfarenheten av krisen gick inte förlorad. Sverige införde allmän rösträtt och började bygga upp en fungerande hälsovård för alla.
Erfarenheterna från 30-tals-depressionen och andra världskriget ledde till genomförandet av välfärdsstaten.
Däremot slösades erfarenheten från 2008 års finanskris bort. Bankerna och de spekulerande miljardärerna som orsakat krisen återtog makten och klyftorna mellan rika och fattiga och mellan rika och fattiga länder vidgades. Klimatupphettningen accelererade.
Med corona-pandemin slog naturen tillbaka och orsakade på några veckor en kris som välte det globala ekonomiska systemet över ända och tvingade fram drastiska åtgärder i alla länder.
Den demokratiska staten trädde fram som människornas gemensamma skydd och de odemokratiska aktiebolagen (där rösträtten är beroende av kapitalinsatsen och de rikaste styr enväldigt) avslöjades som vanmäktiga och oansvariga.
Miljonstädernas gator tömdes, röken ur fabriksskorstenarna upphörde och atmosfären rensades från luftföroreningar som varje år kräver 7000 svenskars liv. Miljoner blev arbetslösa och i Trumps nyliberala USA väntas en kvarts miljon människor dö de närmaste veckorna. Världsekonomin och den svenska ekonomin är i fritt fall.
Vi trodde på evig tillväxt. Nu sjunker BNP. Exporten och skatteintäkterna sjunker. Arbetslösheten stiger till 10 procent eller mer. Vi blir fattigare – eller vi tvingas kanske anpassa ekonomin till jordens naturresurser.
Nu gäller det att inte låta erfarenheterna av corona-krisen gå förlorade.
Det krävdes en katastrof för att staten skulle inse sitt ansvar att skydda medborgarna.
Med en massarbetslöshet på 100 000 eller mer förlorar många hushåll både sin försörjning och kanske också sina bostäder. Staten går i politisk enighet in med en mängd allt mer omfattande stödpaket och krediter. Det blir lättare att bli medlem i a-kassan i Sverige och andra länder. Medborgarlön eller basinkomst diskuteras på många håll som ett sätt att rädda människor och hålla uppe konsumtionen.
Staten räddar storföretagen men förbjuder deras vinstutdelningar. (Volvo ville ge miljonärerna 7 och en halv miljoner samtidigt som företaget tog emot statligt stöd). Magdalena Andersson, S, öppnar för att göra staten till delägare i storföretagen för att demokratisera dem.
I USA föreslår Bernie Sanders löntagarfonder för att skapa löntagarinflytande.
Till och med Liberalerna kräver statlig kontroll över järnvägar och hamnar, Saab, Scania och Volvo lastvagnar. I Storbritannien återtar staten driften av järnvägarna efter den långa nyliberala förfallsperioden sedan Margaret Thatchers tid.
Solidariteten har åter blivit en politisk kraft som inte får ödas bort. Den amerikanska författaren Rebecca Solnit skrev om människornas paradisiska solidaritet efter 2008 års finanskrasch i boken A paradise built in hell.
Nu lever vi i ett värre helvete, men också i ett tydligare paradis av solidaritet.
Chock-doktrinen av Naomi Klein beskriver hur kapitalet utnyttjat kriserna. Nu måste människorna ta vara på den solidaritet corona-krisen frambringat.
När corona-pandemin har gått över – och det gör den – måste vi sluta att tro på ansvarslös tillväxt och privat vinst. I stället måste vi skapa ett nytt samhälle byggt på människornas solidaritet med varandra och med livet på jorden.
Never let a serious crisis go to waste är titeln på en bok av Philip Mirowski.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar