Björkåfrihet som förening befinner
sig i en speciell situation, och vi är oroliga för dem som vi
vanligtvis skickar ekonomiskt stöd till och där några av dem behöver
det ännu mer nu.
Björkåfrihet som förening är sprungen ur den delen av solidaritetsrörelsen som alltid tjänat in sina egna pengar, särskilt på den framgångsrika butiksverksamheten med sin secondhandnisch.
Att tjäna ihop egna pengar har också gett oss en frihet som många organisationer som arbetar med utvecklingssamarbeten och bistånd ofta saknar.
Vi har inte varit lika beroende av hur de politiska vindarna blåst, och har därför kunna rikta ganska stora belopp med pengar i riktning mot dem som annars alltid hamnar sist i kön.
De glömda och de gömda – västsaharier, palestinier, papperslösa i Sverige.
När Sverige skalade ner biståndet till de västsahariska lägren, kunde vi öka vårt.
När papperslösa i Sverige hamnar helt utanför systemet, har vi kunnat pumpa in pengar till samarbetsorganisationer som arbetar med att trygga försörjning, bostad och sjukvård till dessa personer.
Den vikande handeln i spåren av coronakrisen har redan fått oss att behöva meddela flera samarbetsorganisationer att vi måste pausa stödet. I en oerhört svår prioriteringssituation kämpar vi nu för att i bästa möjliga mån kunna fortsätta med det planerade stödet till de två sjukhus som vi samarbetar med.
I flyktinglägret Ein El-Helwe i södra Libanon vill de öka antalet intensivvårdsplatser från en till fem – på 120 000 människor.
I Gaza, känner säkert de flesta till, har den humanitära krisen sedan länge varit kanske ännu mer extrem.
I skrivande stund har de första rapporterna om coronasmittade kommit även därifrån.
Vi brukar koncentrera oss på det vi gör bäst – ta hand om de kläder och föremål som folk skänker, tillhandahålla den bästa secondhand-handel som det bara går – och se till att överskottet når fram med högsta möjliga kvalitet i hanteringen av pengarna. Därför brukar vi inte be om pengar, men nu måste vi det.
Vänligaste hälsningar, Styrelsen för Björkåfrihet
Björkåfrihet som förening är sprungen ur den delen av solidaritetsrörelsen som alltid tjänat in sina egna pengar, särskilt på den framgångsrika butiksverksamheten med sin secondhandnisch.
Att tjäna ihop egna pengar har också gett oss en frihet som många organisationer som arbetar med utvecklingssamarbeten och bistånd ofta saknar.
Vi har inte varit lika beroende av hur de politiska vindarna blåst, och har därför kunna rikta ganska stora belopp med pengar i riktning mot dem som annars alltid hamnar sist i kön.
De glömda och de gömda – västsaharier, palestinier, papperslösa i Sverige.
När Sverige skalade ner biståndet till de västsahariska lägren, kunde vi öka vårt.
När papperslösa i Sverige hamnar helt utanför systemet, har vi kunnat pumpa in pengar till samarbetsorganisationer som arbetar med att trygga försörjning, bostad och sjukvård till dessa personer.
Den vikande handeln i spåren av coronakrisen har redan fått oss att behöva meddela flera samarbetsorganisationer att vi måste pausa stödet. I en oerhört svår prioriteringssituation kämpar vi nu för att i bästa möjliga mån kunna fortsätta med det planerade stödet till de två sjukhus som vi samarbetar med.
I flyktinglägret Ein El-Helwe i södra Libanon vill de öka antalet intensivvårdsplatser från en till fem – på 120 000 människor.
I Gaza, känner säkert de flesta till, har den humanitära krisen sedan länge varit kanske ännu mer extrem.
I skrivande stund har de första rapporterna om coronasmittade kommit även därifrån.
Vi brukar koncentrera oss på det vi gör bäst – ta hand om de kläder och föremål som folk skänker, tillhandahålla den bästa secondhand-handel som det bara går – och se till att överskottet når fram med högsta möjliga kvalitet i hanteringen av pengarna. Därför brukar vi inte be om pengar, men nu måste vi det.
Vänligaste hälsningar, Styrelsen för Björkåfrihet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar