Utanför vårdcentralen S:t Lars kunde man i lördags plötsligt höra en känd blåsorkester spela Solidaritetslied av Eisler och Glasnostalgia,
av Teleman. Det var Röda Kapellet som träffades IRL för första gången
på mer än 2 månader. Med ett fysiskt, men inte ett socialt,
avståndstagande så spelade vi igenom några av våra klassiska stycken.
Det lät bättre än väntat tyckte vi som spelade och några nära och kära
som hade kommit för att lyssna höll med. Den efterföljande picknicken,
också på distans, blev pricken över i:et.
Orkesterns längtan efter att åter få ses på söndagskvällarna för att repa och att få spela på Mårtenstorget på lördagarna är stor.
Vår lilla konsert blev en bra avslutning på den konstiga våren med Coronakletet, men kanske också en början på en framgångsrik höst, i höst.
Orkesterns längtan efter att åter få ses på söndagskvällarna för att repa och att få spela på Mårtenstorget på lördagarna är stor.
Vår lilla konsert blev en bra avslutning på den konstiga våren med Coronakletet, men kanske också en början på en framgångsrik höst, i höst.
I publikvimlet syntes hornisten
och VB-medarbetaren, Sten H.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar