Ny bro över Höje å när bläsänderna kom med hösten av Gunnar Stensson

I måndags såg vi en rödhuvad bläsand simma bland grönhuvade gräsänder, sothöns, doppingar, måsar och skarvar i dammen vid fågeltornet. Det runda huvudet glänste som sammet i solskenet och bläsen lyste gul över de svarta ögonen. Luften var glasklar. En häger stod orörlig som en egyptisk staty och två vita svanar simmade långsamt med böjda halsar vid dammens bortre ända. 
   Om det finns en bläsand, finns det säkert flera. Och mycket riktigt, där borta simmar en liten flock änder med vita sidor. Bläsänderna har alltså återvänt från sina arktiska revir. Nu ska de stanna till mars-april nästa år. Hösten är här.
   Egentligen skulle vi titta på den nya gångbro som vi fått höra hade blivit utlagd över ån invid järnvägsbrons byggplats. Vi gick över den gamla bron och uppför brinken på Flackarpssidan. Fälten lyste gröna av höstsäd. Vindkraftverken stod orörliga. Maskinen som slår ner cementpålar i den sega jorden satte igång. Dunkandet var rytmiskt som ett hjärtas slag.
 

 

Efter en stund skymtade vi den nya gångbrons metall mellan snår och ogräs. Ja, där var den, precis som Veckobladet föreslog för några veckor sedan. Vi halkade utför den slippriga branten och ställde oss och tittade ner i det rinnande vattnet. Det måste göras något åt backen, sa Anna.
   Vi återvände på lundasidan av ån. Röda bär glänste i hagtornsträden som nästan skymde den långa dammen. Bläsänderna och svanarna njöt fortfarande av den varma solen i fågeltornsdammen.
   Men idag, onsdag, kändes det att hösten kommit. Blåsten trängde genom märg och ben. Grå moln for och solen var blek. Vi hade kommit för att titta på platsen för den föreslagna skogsremsan över åkrarna i Värpinge. Vi förstod tanken, men tyckte åkrarna kunde få vara ifred. Skånes landskap söder om Lund är öppna.