Vipeholm har en mörk historia som anstalt för
personer med psykiska funktionsnedsättningar. På den tiden kallades de
obildbara sinnesslöa. Även barn fanns där, också barn under skolåldern.
Den yngste var ett år gammal. Idag rapporterar radioekot om Vipeholms
historia, som lundaforskaren Elin Dominell skrivit en doktorsavhandling
om.
På 1940-talet beslöt Medicinalstyrelsen genomföra det så kallade
kariesexperimentet på Vipeholmsanstalten. Karies ansågs vara ett
folkhälsoproblem och de ”obildbara sinnesslöa” kunde användas som
försökspersoner. De utgjorde nämligen enligt tidens synsätt en icke
önskvärd del av det svenska folket.
Experimentet gick ut på att pröva vad som hände med tänderna om
man stoppade i försökspersonerna massor med socker och godis. Många av
barnen blev glada när de fick hur mycket godis som helst, men somliga
blev sjuka och kräktes.
Experimentet, som pågick från 1947 in på 1950-talet, blev
framgångsrikt: alla försökspersoner fick karies och somliga förlorade
alla sina tänder. Så var det bevisat att kola inte var bra för
tänderna.
På Vipeholmsanstalten, som existerade in på 1970talet,
fanns en stormavdelning där de sjukaste patienterna utsattes för mycket
våld.
När jag på 1990-talet ingick i Lunds nya
Utbildnings-nämnd var Vipeholm en gymnasieskola. Vår politik gick ut på
att de fyra kommunala gymnasierna – Katte, Spyken, Vipeholm och Polhem
– skulle vara likvärdiga och ha både teoretiska och praktiska program.
När det fria valet genomfördes minskade antalet elever på Vipeholm
eftersom skolan ligger i Lunds periferi. Vi utformade specialprogram
för att motverka elevflykten, men det hjälpte inte.
Nu är gymnasieskolorna segregerade. Vipeholm har enbart praktiska
program. Den som söker ett praktiskt program har bara ett val.
Vipeholm. Men även Vipeholm har haft framgångar. Jag minns hur glada
alla var när elever från Vipeholm serverade på Nobelmiddagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar