Beskedet att Sven-Bertil lämnat oss har
nåt VB. Han var en av de verkliga veteranerna inom vänstern i Lund. Han
började sin kommunalpolitiska karriär i kommunstyrelsen för VPK på
70-talet.
Han är nog mest känd idag för sina insatser i social-nämnden i
allmänhet och för sitt starka engagemang för de hemlösa i synnerhet.
Nedanstående text är skriven av Martin Stensson till Sven-Bertils
kollegor i socialnämnden. Jag tycker att den förtjänar en större
läsekrets.
Vi har också fått in några bilder där man ser honom i aktion i några olika valrörelser.
red
Igår kväll fick jag veta att Sven-Bertil avlidit. Det känns oerhört sorgligt.
Jag träffade Sven-Bertil för första gången våren 2006 när
jag började engagera mig i det nybildade partiet Demokratisk Vänster.
Sven-Bertil var en av personerna som tagit initiativet till att starta
partiet. Mina första intryck var att han var stor, nordskånsk och
rolig.
Det var omedelbart mycket att göra. Valrörelsen satte igång
med detsamma. Partiet behövde bli tillräckligt känt bland Lundaborna.
Det är väldigt roligt att starta ett parti, men samtidigt mycket
intensivt och arbetskrävande att få det att lyfta. Vi behövde
organisera vår verksamhet. Vi behövde bestämma oss kring den politik vi
ville föra. Vi behövde fixa en vallista. Vi behövde bli inbjudna till
olika debatter. I allt detta var Sven-Bertil drivande och initiativrik.
När man skapar ett parti och genomför en valrörelse, så
kommer man varandra mycket nära. Jag förstod snart att Sven-Bertil var
kommunalpolitiskt mycket kunnig, väletablerad, retorisk och tydlig i
sina åsikter. Men framför allt var han en trygg, rolig och varm kamrat.
Lika gärna som han pratade politik, kunde han prata om musik
(Torssons, men främst Bob Dylan) och fotboll (Helsingborgs IF). Han var
rolig att hänga med.
När DV lyckligtvis och med knapp marginal röstats in i
kommunalpolitiken av Lundaborna, så fick jag förtroendet att vara vår
representant i socialnämnden. På mitt första nämndmöte var DV:s första
motion uppe, den om Bostad Först. Det var Sven-Bertils motion och den
han tyckte var den viktigaste av dem alla. Alla har rätt till en bostad, alla har rätt till ett hem, ingen ska behöva sova ute!
Sven-Bertil brann för rättvise- och
jämlikhetsfrågor och var ständigt väldigt drivande i dessa. Självfallet
ska hemlösheten avskaffas, självfallet ska vi även i Lund ta vårt
ansvar i flyktingmottagandet, självfallet ska vi ha en jämställd
förskola och skola! Det var aldrig någon tvekan hos Sven-Bertil i dessa
frågor, aldrig några å ena sidan och å andra sidan, men samtidigt
alltid framfört på ett mjukt och trevligt sätt. Jag kommer sakna hans
röst i kommunfullmäktige. Den sista riktiga aktiviteten jag fick
uppleva med Sven-Bertil var när vi för ca ett år sen besökte
Kvinnojouren tillsammans. Hur är läget för våldsutsatta kvinnor i Lund?
Vad kan vi göra politiskt? Frågor och svar som ska omsättas i politik!
Detta var några helt hastiga, ofullständiga och spontana
hågkomster om de år jag fick lyckan att jobba och hänga med
Sven-Bertil. Jag kommer sakna honom mycket. Vi i lundavänstern kommer
sakna honom mycket. Lundaborna kommer sakna honom mycket.
Mina tankar går nu till Sven-Bertils nära och kära.
Martin Stensson
1 kommentar:
Jag saknar Sven-Bertil. En av mina förebilder som politiker. Fokus på resultat och samverkan.
Vi behöver fler av den sorten, de som brinner och kan få andra med sig, även ideologiska motståndare.
Skicka en kommentar