Bygg billiga hyreslägenheter för vanligt folk på Å&R:s gamla industriområde! av Gunnar Stensson

Något parti borde föreslå det inför valet 2022

Marsmorgonen var dimmig och fuktig efter februaris härliga sol- och frostmorgnar. Vi gick förbi det gamla värmeverket och genom tunneln till Åkerlunds och Rausings väg, som vi följde söderut.
   Något som såg ut att kunna vara cementfundamentet till Klostergårdsstationen skymtade bland kranar, grävmaskiner, traktorer, arbetare i gula västar, schaktmassor och trästaplar.
   Vi tänkte utforska den framtida Källbystadens kärna genom att följa inhägnaden runt Å&R:s industriområde, det som Lunds kommun illegalt  donerade till förpackningsföretaget för 90 år sedan.
 

 

– Det där måste bort, sa Anna och pekade på den nästan 500 meter långa låga magasinsbyggnaden med sina lastramper och breda parkeringsytor.
   – Där kan ingen bo. Det får bli Källbys affärscentrum mitt emot stationen. Butiker, service, frisersalonger, kaféer och matställen, sa jag. Dom fungerar som en ljudbarriär mellan järnvägen och själva bostäderna dom ska bygga.
   Längst nere i hörnet mellan Åkerlunds och Rausings väg och vägen mot Värpinge hade träd och björnbärssnår blivit bortröjda och en kvadratisk tomt skapats. Kanske ett hörnhus i Källbystaden..
   – Längre än hit får Källbystaden inte gå. Där ska det vara träd och buskar sa Anna, samtidigt som vi svängde västerut mot Värpinge och lämnade järnvägen bakom oss.
 

 

Jag har alltid föreställt mig att det taggtrådskrönta ståltrådsstängslet följer vägen västerut, men det visade sig att det viker av norrut längs de stora magasinsbyggnadernas fasader.
   Där låg en dunge med några träd och buskar som uppenbarligen hade varit en väl dold boplats för hemlösa. Några tvättlinor och lite skräp syntes bland de bruna lövhögarna. En gammal klocka med en sorts dockskåp – böcker, fotogenlampa och andra uttryck för hemlängtan – hängde i ett träd.
 

 

Bortom dungen bredde ett stort fält ut sig. I kanten höll ett par  breda rostande harvar på att sjunka in i den gyttjiga marken. Antingen var de från 1930-talet eller möjligen 70-talet, då fältet ännu odlades med timotej. Industriområdet var smalt här. Det sträckte sig bara ett par hundra meter från Maskinvägen som är dess norra gräns.
   – Här kan dom bygga bostäder, ropade Anna. Höga hus i täta trevliga kvarter med gamla lönnar och bokar och med dammarna nedanför! Enkla, billiga hyresbostäder för vanliga mänskor, inte såna där miljonärer. Och ändå nära centrum. Det är inte långt till Trollebergsvägen  och Folkets park och Polhemsskolan.
 

 

Vi närmade oss den yta där hundratals gula blänkande bussar står parkerade. Sedan hoppade vi över en bäckravin med smutsigt vatten  och följde på avstånd stängslet söderut. Vid Å&R:s gamla järnvägsvall hade det tydligen legat en trädgård. Äppleträd, körsbärsträd och gamla valnötsträd fanns kvar.
   Industriområdet upphör vid en dunge av gamla lövträd intill Pilelyckans små tegelvillor.
   – Dom får dom inte ta bort, sa Anna. Varken träden eller husen.

Vi gick hemåt längs den ödsliga Maskinvägen med kolonierna till vänster och de låga industribyggnaderna till höger. En länga med gamla solkiga gardiner hängande bakom de smutsiga rutorna verkade tom. Nej, ett fönster var upplyst. En person skymtade bakom ett skrivbord.
 

 

Det var det första livstecknet i hela området, frånsett en grupp chaufförer i gula västar som dansade coronadansen vid  infarten till bussparkeringen. Ytterligare ett par bussar mötte oss när vi passerade den gamla vaktkuren där man tills härom året bevakade vilka som släpptes in i området. Vi hade heller aldrig varit inne fast vi bott i närheten i  50 år. Privat! Dött!
   Sedan var vi tillbaka vid Å&R:s jättelika kontorsbyggnad. Att hyra, stod det.
   – Det borde bli ett kulturhus. Museum eller konstverkstad eller studiecirklar eller skola, sa Anna.
   Vi gick tillbaka genom tunneln till Klostergården. De gröna fotbollsplanerna bredde ut sig. En grupp killar och tjejer kom löpande ned mot Höje å. Vi hejade på två ivrigt diskuterande mammor med barnvagnar. En stor hund sprang efter en gren som hans husse kastade.
   – Aktivitetsstråket! sa jag. Det får dom absolut inte förstöra med något fritidsskrytbygge som många vill. Coronan har lärt folk att leva utomhus genom att stänga gymmen och motionsmaskinerna.
   – Nej, men dom kan gott sätta igång att bygga billiga hyreslägenhet inom Å&R, sa Anna. I höga hus. Hoppas området inte är giftigt. Varför kan inte nåt parti föreslå det inför valet 2022?
   Ett sånt förslag skulle vi (och många andra) kunna tänka oss att rösta på.
   Vi sa hej. Vi hade varit ute en timme och en kvart.