2021-05-13

Ska fullmäktige bli en tystare församling? av Ulf Nymark

Just i dagarna pågår en livlig diskussion om vad som kan och bör göras för att debatterna i kommunfullmäktige ska ta kortare tid, motioner komma fram snabbare till behandling och antalet bordläggningar av ärenden minska.

Det är utmärkt att diskussionen om mötesformerna hålls levande. Varför debatten blossar upp nu är inte helt solklart. Men en anledning skulle kunna vara att mötes- och arbetsformer försämrats under senare tid. Men är det så? Har debatterna blivit mera utdragna, fattas färre beslut och behandlas färre motioner, ger allt fler upp sitt ledamotskap och lämnar fullmäktige på grund av tråkiga och tungrodda mötesformer?

Fler beslut i fullmäktige nu
Det finns inte mycket som talar för det rent faktamässigt. En översiktlig jämförelse mellan situationen år 2016 och 2020 visar på att det under år 2020 behandlats betydligt fler motioner och lika många beslutsärenden än år 2016. Detta därtill på en från de andra tre åren under förra mandatperioden. Inte heller har flera ledamöter avsagt sig sitt fullmäktigeuppdrag under fjolåret, jämfört med år 2016 och fördelningen på avsägelserna mellan män och kvinnor är ungefärligen jämt fördelad.
   Ändå tycker sej uppenbarligen många ledamöter att det blivit segare debatter och trögare beslutsgångar i församlingen. Vad kan då detta bero på?
Jag tror att det kan bero på två väsentliga skillnader mellan 2020-21 och tidigare år.

Pandemins konsekvenser
Från mars månad i fjol och fram till och med oktober månad hölls vid varje fullmäktigesammanträden två tredjedelar av ledamöterna borta från fullmäktige på grund av pandemin, vilket kan ha lett till att många kände utanförskap. De hade på frivillig väg utestängt sej själva från delaktighet. Från och med november månad 2020 och än idag hålls sammanträdena på distans, med åtföljande bristande sociala kontakter och starkt reducerad fysisk rörlighet för ledamöterna under sammanträdets gång. Bildskärmsmöten gör det svårare för ledamöterna att sträcka på benen och ta en liten promenad eller att ta en kopp fika med partikamrater och motståndarkamrater.

Rekordartat antal motioner
Antalet motioner under beredning, alltså motioner där förvaltningarna och nämnderna håller på att ta fram underlag för fullmäktigebeslut är påfallande mycket jämfört med tidigare år. Fullmäktigeledamöterna har helt enkelt lämnat in motioner i en rekordartad nämnd. Under tidigare år har sisådär mellan 13 och 25 motioner befunnit sig i beredningskvarnen i april. I år är siffran 67 motioner. En så stor mängd motioner gör förstås att arbetsbördan för förvaltningarna ökar betydligt. Det finns alltså ett betydande antal motionärer som otåligt väntar på att deras motioner ska komma upp på dagordningen, vilket naturligtvis kan upplevas som en tröghet hos själva fullmäktige.


Stora debattbegränsningar föreslås
Varför uppehåller jag mej nu vid det här? Vad angår detta kommuninvånarna? Jo, det kommer nu fram förslag från ledamöter och partier om starka begränsningar både i tid och antal debattinlägg för lundabornas förtroendevalda. Ledamöternas lagstadgade möjligheter att yttra sej föreslås begränsas mer eller mindre kraftigt. Redan idag är tiden per debattinlägg begränsad till fem minuter och repliktiden till en minut. Men nu höjs alltså röster för ytterligare restriktioner.

Restriktioner i rättigheter och ökad mansdominans
Så funderar t ex det parti som kallar sej liberalt på att varje parti ska ges en begränsad tid att yttra sig och att antalet repliker också ska begränsas. Detta parti föreslår också att interpellationer och frågor ska förläggas på tid utanför fullmäktigemötena, vilket står i uppenbar strid med kommunallagen. Inom andra partier diskuteras en stark begräsning av möjligheterna för ledamöterna att yttra sig under sammanträdena.
   Alla begränsningar av talartid, antal inlägg osv är en inskränkning i ledamöternas rättigheter och ansvar som ledamöter, även om det sker genom överenskommelse mellan partierna. Ena annan konsekvens av föreslagna begränsningar är den debattid manliga ledamöter tar i anspråk i jämförelse med kvinnliga ledamöter ytterligare komma att öka.
   Men, återigen, hur berörs kommuninvånarna av detta?

Väljarnas granskningsmöjligheter beskärs
Fullmäktige är ju precis som framgår av namnet, lundabornas befullmäktigade ombud att fatta beslut i kommunala angelägenheter på lundabornas vägnar. Men demokratiskt fattade beslut är inte bara bom och pang! – klubban i bordet. Demokratiskt beslutsfattande är en process där såväl allsidig information som diskussion där olika åsikter bryts, stöts och nöts ska ingå innan ett beslut klubbas.
   Och fullmäktige är den demokratiska arena där alla invånare kan följa de förtroendevaldas diskussioner, deras argument och deras trofasthet i förhållande till vallöften och lokala partiprogram
   Begränsningar i fullmäktigeledamöternas möjligheter att yttra sig under sammanträdena är också i högsta grad en begränsning av lundabornas rätt till en öppen och genomskinlig politisk process, och även en begränsning i väljarnas möjligheter att på välinformerad grund utkräva ansvar i nästa val.
Ulf Nymark, fullmäktigeledamot (MP)

PS. Jag tror också att beslutsgången och debatterna i fullmäktige skulle kunna bli smidigare. Vad som skulle kunna göras, utan att kraftigt begränsa ledamöternas rättigheter, hoppas jag så småningom återkomma till. DS

Inga kommentarer: