Hur Jonas Sjöstedt omvandlade V till ett demokratiskt vänsterparti av Gunnar Stensson

Jonas Sjöstedt röstade 1990 för att bokstaven k skulle bort från partibeteckningen Vpk. Äntligen skulle partiets traditionella anknytning till det totalitära sovjetsystemet vara förbi. Det föreföll också bli så under Gudrun Schymans tid. 1998 nådde partiet sitt hittills högsta röstetal, 12%. Men icke.

   De många som anslutit sig till partiet redan på 1970-talet hade gjort samma misstag. De trodde att CH Hermansson hade brutit bindningen till Sovjetunionen då han fördömde inmarschen i Prag 1968. Att det var ett misstag visade sig på partikongressen 1977 som bevistades av en stor sovjetdelegation. Kampen fortsatte. 1980-talet präglades av strider om partiets inriktning.
   Trots allt var Jonas Sjöström övertygad om att tiden för skiftet till demokratisk socialism nu var inne. Men mycket återstod att göra, mer än han visste. Memoarboken  Allt kommer att bli bra av Jessica Nord och Jonas Sjöstedt beskriver skiftet som en personstrid mellan förnyaren Jonas Sjöstedt och traditionalisten Lars Ohly. ”Konflikten mellan Jonas Sjöstedt och Lars Ohly var djup”.
   Jonas blev rikskänd under Nej-kampanjen inför folkomröstningen om EU 1994. Nej-alternativet förlorade, men Jonas blev invald till EU-parlamentet. Under sitt arbete där fick han distans till partiets verksamhet i Sverige,

När Gudrun Schyman avgick efter deklarationsskandalen 2003 borde vice partiledaren Johan Lönnroth ha efterträtt henne, men han avstod av familjeskäl. Han var en av de ledande inom partiets förnyelserörelse Vägval Vänster. Efter hans avsägelse var Jonas Sjöstedt den starkaste ordförandekandidaten, men Jonas utmanövrerades av Lars Ohly.
   Samtidigt ledde Jonas nejsidan i folkomröstningen om EMU-medlemskap. Ja-sidans ledare var Anna Lindh. Att Sverige sa nej till EMU valnatten den 14 september var en triumf för Jonas och en överraskning för många. Göran Persson var en av de som gratulerade honom.
   Anna Lindh hade blivit mördad ett par dagar tidigare. Meddelandet om hennes död nådde mig under en utbildningskonferens med våra samverkanskommuner på måndagsförmiddagen. Sten-Bertil Olsson beordrade kommunens skolor att flagga på halv stång.

Jonas avslutade EU-uppdraget och flyttade till New York med sin nya familj 2006. Han stannade där fyra år men fortsatte att följa vad som hände i Sverige och riktade förödande kritik mot Vänsterpartiets politik i tidningen Flamman, vars dåvarande chefredaktör var Aron Etzler. ”Valet 2006 var en katastrof. Lars Ohly kallade sig kommunist och de skarpa motsättningarna i partiet ökade.”
   Inför valet 2006 hade en stor grupp medlemmar Vänsterpartiet i Lund lämnat partiet och bildat Demokratisk Vänster. En av de lokala episoder som motiverade beslutet var den dåvarande styrelsens vägran att bidra till en konferens om situationen i Togo som Internationella utskottet arrangerade tillsammans med ABF och S.
   Men mest avgörande var styrelsens beslut att göra sig av med Veckobladet, där debatten om Vänsterpartiets framtid fördes. Veckobladet räddades och blev partipolitiskt obundet tack vare Göran Persson. Debatten kunde fortsätta och utvidgas.

Inför valåret 2010 flyttade Jonas Sjöstedt tillbaka till Sverige och kandiderade till riksdagen. Han blev invald och placerades i riksdagens EU-nämnd. Kampen om partiets inriktning och partiledarposten fortsatte.
   I januari 2011 klev Jonas fram med budskapet: ”Om Lasse avgår är jag villig att kandidera.” Ohly svarade genast att han ville fortsätta.
   Avgörandet i partiledarfrågan kom i Almedalen 2011. DN hade ringt till vänsterpartiets partidistrikt och frågat  om de hade förtroende för Lars Ohly. En majoritet svarade nej. De ville att Ohly skulle avgå. DN publicerade resultatet på Vänsterpartiets dag i Almedalen. En månad senare meddelade Ohly att han skulle sluta. På kongressen 2012 valdes Jonas Sjöstedt till partiledare.

Det var ett stort skifte och alla visste det. Partigrupperingar och enskilda som hade lämnat Vänsterpartiet vände tillbaka. Demokratisk vänster i Lund beslöt att avstå från att ställa upp i valet 2014 och i stället stödja Vänsterpartiet. Partiets nya inriktning bygger på den socialistiska grundprincipen ”av var och en efter förmåga, till var och en efter behov”. De dagsaktuella kraven är en stark klimatpolitik och stopp för vinster i välfärden.

I år överförde Jonas ordförandeskapet till Nooshi Dadgostar. Den långa kampen hade slitit på honom, också rent fysiskt.. Den kostade på mer än de flesta insett.
   Inför nästa års val startar Nooshi Dadgostar som Vänsterpartiets ordförande med en turné genom hela Sverige, från Norrbotten till Skåne. Hon har vid något tillfälle hänvisat till Tage Erlander som en av sina inspiratörer. Måtte hennes kraft räcka till!
   Jonas Sjöström skriver från sin nya hemort Hanoi att han är övertygad om att allt kommer att bli bra.