Det finns viktiga regler att följa
även för en ockuperande makt, som enligt folkrätten har ansvar för de
människor som bor på det ockuperade området. Deras liv ska tillåtas
fortsätta på ett så normalt sätt som möjligt och de ska - inte minst -
behandlas humant och med respekt. De är i folkrättslig mening ”skyddade
personer”.
Israel sköt nyligen Abdujaleel Huda al-Sadi till döds
när han var på väg till skolan. Därmed blev han det femtionde
palestinska barnoffret för det övervåld som utövas av
ockupationsmakten. Att döda är inte detsamma som att skydda och att
skjuta ihjäl ett skolbarn kan knappast kallas humant.
Femtio familjer har drabbats, femtio mödrar gråter i sorg
och förtvivlan över sina dödade barn, femtio fäder tvingas bära sina
dödade barn till begravning, många hundratals syskon sörjer en förlorad
bror eller syster. Otaliga barn tvingas leva med oro och ångest för
att vara de som nästa dag dödas på väg till skolan.
Men vad händer? Ropar medlemsländer inom EU
och FN på sanktioner? Skrotas samarbetsavtal, ifrågasätts Israels
deltagande i sportsliga eller kulturella sammanhang? Ställs Israel alls
till svars för de brott mot folkrätten som detta utomrättsliga dödande
av barn ändå utgör? Eller är det så illa att vissa länder tillåts
misstolka folkrätten utan att det leder till några som helst
efterräkningar? I så fall är det mycket svårt att upprätthålla tron på
och respekten för världssamfundets organ. Och då är vi på ett starkt
sluttande plan.
Den 29 november infaller den dag som FN utsett till en dag för
solidaritet med det palestinska folket. Då, om någonsin, bör FN:s
medlemsländer besluta om
sanktioner mot Israel - sanktioner som måste gälla till dess
att folkrättens regler följs och internationell humanitär rätt
respekteras. Det ger tyvärr inte de femtio dödade barnen livet åter,
men det är ett tecken på verklig, konkret solidaritet med det
palestinska folket.
Kerstin Dahlberg, Palestinagruppen i Hässleholm/ Kristianstad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar